facebook_pixel
Life is Strange 2 Episode 4: Faith – Recension

Life is Strange 2 Episode 4: Faith – Recension

Mycket har hänt sedan Sean och Daniel gav sig ut på vägarna på flykt från lagen och verkligheten. Lång tid hinner också passera mellan episoderna, vilket gör att det lätt börjar kännas fragmentariskt. Då känns det ändå bra när ett nytt avsnitt dimper ner och skakar om lite extra.

Att ta risker och satsa högt är en naturlig del av många spelupplevelser. Detta kommer sig delvis av att det nästan alltid går att göra nya försök om ett skulle misslyckas. Att kasta sig huvudstupa in i en strid med taskiga odds är inte lika farligt när det alltid finns en funktion för att försöka igen. Sean Diaz ställer sin stulna bil några meter från vägen i Nevadaöknen för att få några timmar sömn. Han är fortfarande på rymmen men för första gången har han inte lillbrorsan Daniel vid sin sida. Han drömmer om sin pappa men slits ur sömnen av två män som inte vill ha en “beaner” på sina ägor.

Läs också: recensionen av första Life is Strange 2-episoden

I korthet:

Vad är det?

På rymmen i småstan.

Utvecklare

Dontnod Entertainment

Utgivare

Square Enix

Webb

Life is Strange 2

Cirkapris

400:- (hela säsongen)

Pegi

18 år

Testat på

I7 2600K, GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Brothers: A Tale of Two Sons

Livet på hospital.

Det som följer är förödmjukande. Männen går igenom hans ägodelar och kallar honom för alla möjliga tillmälen. De kräver att han säger “det här är inte mitt land” och slutligen framför en sång på spanska. Jag låter Sean stå där i öknen och gråtande sjunga Blinka lilla stjärna på sitt fädernesmål samtidigt som den ene främlingen klappar i händerna och den andre bara vill därifrån. Jag gör detta eftersom jag inte vågar satsa. Det finns inget “retry”-system. Jag är på sätt och vis medveten om att Sean inte kommer att dö här ute bland kaktusar och marklöpare, men jag vill inte veta vad de två männen är kapabla till om jag vägrar lägga mig platt.

När bensinen tagit slut och Sean fortsätter till fots – med korta pauser i skuggan av de gigantiska affischtavlorna med casinoreklam – stannar en lastbilschaufför och erbjuder honom skjuts. Det här är ett avgörande val för spelarens och Seans inställning till majoritetssamhället. Jag blir påmind om det experimentella spelet Loneliness där spelaren styr en ensam kub förbi kluster av andra kuber, som alltid upplöses och försvinner när spelaren närmar sig. Efter tillräckligt många nederlag – och åsynen av potentiella kamrater som avlägsnar sig så fort hen kommer nära – ger spelaren upp. Det är ingen idé att ens försöka längre.

Där utmed vägen i Nevadaöknen så väljer jag ändå att sätta mig i lastbilen. Chauffören bjussar på en smörgås som hans fru gjort. Sean återfår hopp om att det finns gott i världen, och jag får se att Dontnod fortfarande inte drar sig för att skapa riktigt kraftfulla och träffande scenarion. Till jul ska brödernas resa komma till ett slut, och jag har nytänt hopp om att det kan bli en riktigt omvälvande upplevelse. Snart är vi framme.

Läs också: recensionen av andra Life is Strange 2-avsnittet

Life is Strange 2 Episode 4: Faith – Recension Reviewed by - .
3.9

UTSLAG

78%
78%
Fjärde episoden är lika mycket hoppfull som förkrossande men alltid tematiskt samstämmig.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar