facebook_pixel
Ion Fury – Recension

Ion Fury – Recension

Nu ska vi tillbaka till 90-talet, era skalliga jävla slynor!

Nostalgivågen fortsätter att skölja över spelbranschen med stänk från förr. Till dessa trygga vatten kan vi ro när livet med alla dess idiotiska chefer, bajsiga barn och överfulla matkassar blir för deprimerande. Spel från förr är en plats där ungdomstidens okomplicerade tillvaro tränger undan våra usla liv, om än tillfälligt. Och där finns nu en shooter av traditionellt snitt att drömma sig tillbaka med: Ion Fury.

Ion Fury (tidigare Ion Maiden) utspelar sig i framtiden och handlar om … äh, vem bryr sig? Det går ut på att skjuta skurkar i ansikten med massor av olika vapen. Precis som i Duke Nukem 3D, Blood, Shadow Warrior och alla andra ösiga shooters från 90-talet. Ion Fury är byggt i samma Build Engine som dessa gamla klenoder, och ges också ut av 3D Realms. Känner du igen speltitlarna vet du vad det handlar om: blytung action i bästa (värsta?) Arnold Schwarzenegger-stil där allting med en puls ska avlivas, helst med en fet explosion och en dryg kommentar. Hasta la vista, baby. Nyckelkort för att låsa upp dörrar, hemliga rum, hälsopaket, ammunition och så skyddsutrustning på marken. Vi kan gå igenom hela checklistan och allting finns där. Tempot är skyhögt och utmaningen, om man skruvar upp den, stenhård. Det är precis som det ska vara.

Läs också: Actionpackad recension av Wolfenstein: Youngblood

I korthet

Vad är det?

Nyproducerad 90-talsshooter

Utvecklare

Voidpoint

Utgivare

3D Realms

Webb

Ion Fury

Cirkapris

210:-

PEGI

Testat på

I7 6700K, Geforce RTX 2080 Ti, 16 GB RAM

Kolla även in

Dusk, Strafe, ej recenserade

Trump. Asien. PC Gamer. Alltid är det någon som ska ta över världen.

Samma samma

Jag älskade verkligen allting med Duke Nukem 3D när det släpptes. Humorn, den fartfyllda förödelsen, attityden. Till en början påminner Ion Fury mig om allt det där, men efter en handfull banor börjar jag tröttna på att meja ner drivor av fiender på ungefär samma sätt hela tiden. Det finns moderna spel som har vidareutvecklat den klassiska shooter-formeln genom åren, till exempel omstarten av Doom från 2016. Ställt mot den upplevelsen är dödandet i Ion Fury förstås inte alls lika köttigt eller tillfredsställande. Efter den initiala nostalgiinjektionen är det därför inte lika spännande att peppra platta pixelfigurer fulla med digitalt bly. Och attityden? Tja, jag var typ 13 år när mitt Duke-intresse var som störst. Idag är det inte lika häftigt när huvudpersonen kallar spelets skurk för en “skallig slyna”.

Samtidigt är Ion Fury exakt vad det utger sig för att vara – en ösig retrokick och en “extra allt”-version av Duke Nukem 3D. Det gör heller inte några anspråk på att ta genren i nya riktningar. Spelet släpps med multiplayer (gick tyvärr inte att testa i denna recension) och innehåller sju zoner för singleplayer som alla består av flera banor. Nivåerna är väldesignade och fyllda med charmiga små detaljer. Det är svårt att inte le åt en toalettbutik där det finns ett dass i guld, som skyddas av övervakningskamera och larm.

Detta är såväl en väldigt traditionell som gedigen upplevelse. Om du älskar shooters och längtar tillbaka till 90-talet så ska du absolut kasta dig in i den pixliga världen. Är du inte någon större nostalgiker kan Ion Fury ändå vara värt att spana in, men med något nedskruvade förväntningar.

Läs också: Vi recenserar briljanta Outer Wilds!

Ion Fury – Recension Reviewed by - .
3.5

Utslag

70%
70%
En våt dröm för shooter-nostalgiker, ett kapabelt och utmanande äventyr för alla andra.

Om skribenten

Mattias Frost

Smålänning i Dalarna som spelar alldeles för mycket mmorpg. Och allt annat också, för den delen. Några odödliga favoriter: Monkey Island, Theme Hospital, World of Warcraft, Team Fortress 2 och massor av obskyra indietitlar.

Liknande artiklar