facebook_pixel
Outer Wilds – Recension

Outer Wilds – Recension

Det genuint unika rymdäventyret Outer Wilds är, trots tidspress och hot om undergång, en närmast meditativ upplevelse.

Det började inte med att mitt huvud krossades av stigande sand, men det var då jag förstod. Jag hade inte tagit varningarna på allvar, och letat mig ner lite för djupt i några grottor. När jag upptäckte vad som höll på att hända var allt redan för sent, och efter en serie högst smärtsamma krossljud blev allt svart.

Sekunderna efter vaknar jag upp med ett ryck. Jag sitter vid samma lägereld jag alltid sitter vid när jag vaknar upp. Det här var varken första eller sista gången jag dog, men det var här jag insåg hur fenomenalt spelet faktiskt är.

Outer Wilds är ett spel om undergång. Varje gång du vaknar upp, har du endast runt tjugo minuter på dig att utforska. Sedan exploderar solen, och med den hela ditt solsystem.

Läs också: Remedy har rättigheterna till Alan Wake igen

I korthet:

Vad är det?

Ett säreget och medryckande rymdmysterium där du utforskar ett döende solsystem.

Utvecklare

Mobius Digital

Utgivare

Annapurna Interactive

Webb

outerwilds.com

Cirkapris

200:-

Pegi

7 år

Spelat på

Intel Core i5-7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

No Man’s Land

Så fort man får semester så blir det så här. Varje år.

Stjärnfall

Det är förstås ett fantastiskt koncept, men också något som lätt hade kunnat bli en stressig och repetitiv historia. Mobius Digital har dock undvikit de flesta av de potentiella fällorna, och lyckats skapa inte bara ett engagerande mysterium att lösa – utan framför allt ett intressant och ofta vackert litet solsystem för dig att upptäcka.

Till en början är Outer Wilds väldigt lågmält. Faktum är att tonen är lågmäld spelet igenom, även om du kommer att få se en hel del storslagna saker. För att vara ett spel om en till synes oundviklig undergång är atmosfären väldigt stillsam och eftertänksam. Det här är inte ett spel där du rusar fram i jakt på en lösning. Istället måste du ta dig tid att utforska, läsa, prata med figurerna du möter, och tolka det du ser i den här bitvis hisnande världen.

Resan börjar hur som helst smått. Du är en astronaut i ett till synes primitivt skogssamhälle, någonstans i universum. Detta är dagen då du ska åka ut i rymden, men först måste du vandra upp till observatoriet och hämta startkoderna.

Det här fungerar som en kort och smart utformad tutorial-sekvens, där du själv får välja om du vill delta i de små övningar som finns här och var. Eller prata med folket i byn, för den delen. Första gången du startar spelet är det vettigt att tala med folk, och framför allt titta runt i observatoriet, för att få en vag känsla av bakgrundshistorien.

Mycket av mysteriet kretsar kring en numera försvunnen civilisation, vars ruiner och pussel har ledtrådar till vad som försiggår, och kanske till och med hur man kan stoppa katastrofen.

Insikter

I början kommer du att vara vilsen, men Outer Wilds är bra på att belöna nyfikenhet och utforskande, och snart börjar du förstå mer och mer om hur de olika planeterna fungerar och hur saker och ting hänger ihop.

Solen hann explodera ett par gånger medan jag mest irrade mest runt, och beundrade de ofta magnifika vyerna. Den stora vändningen kom som sagt när jag krossades av sanden. Två planeter är nämligen länkade av en kraft som tömmer den enda himlakroppen på sand, och för över till den andra.

Det ser förbannat häftigt ut, men framför allt är det en fyndig mekanik. När sanden sjunker på ena planeten kommer nya saker fram ur sanden, och tvärtom på den andra. Med andra ord bildar det här fenomenet dels ett intressant pussel med två länkade planeter, och dels fungerar det också som ett timglas där du efter ett tag lär dig att läsa av ungefär hur lång tid du har kvar innan solen exploderar. När jag insåg hur allt detta hängde ihop, förstod jag att det här är en värld full med liknande aha-upplevelser. Ett universum att förlora sig i.

Outer Wilds är ett spel om undergång, men det är ännu mer ett spel om liv. Utvecklarna har nämligen skapat ett eget litet universum, och fyllt det med mysterier, skönhet, och en historia som känns meningsfull eftersom det är du som får pussla ihop den. Det är du som får insikterna, det är inte spelet som berättar dem för dig, och det gör hela skillnaden.

Läs också: Steel Division – Recensionen

Du tar dig runt i solsystemet i den här skorven.

Underbara undergång

Visst gör det ont när knoppar brister? Visst, men ännu ondare gör det när hela världen går åt helvete. Det kan vara fascinerande, skrämmande, komiskt och bara väldigt underhållande också – när det sker i spel och inte på riktigt. Här är några utmärkta undergångar i spel.

XCOM 2

Hela serien är en enda utdragen undergång. Många av oss har fått ett antal game over-skärmar kastade i våra ansikten, genom åren. Firaxis fantastiska XCOM 2 gör misslyckandet till själva premissen i spelet, briljant nog.

It Came from the Desert

Ibland kommer inte hotet utifrån, utan underifrån. Jag snackar så klart om blodtörstiga jättemyror som anfaller en sömnig liten ökenstad. Om du inte stoppar dem förvandlar de världen till sin alldeles egna myrstack.

Doom 2

Spelet är så pass abstrakt i sin bandesign och estetik att man kanske inte tänker på det, men spelet utspelar sig på jorden. Svårt att känna igen efter att helvetets arméer har tagit över, förstås.

Defcon

Om du vill försäkra dig om att ta med dig alla dina vänner ner i avgrunden när undergången kommer, så är Defcon perfekt. Ett iskallt multiplayerspel om kärnvapenkrig, där alla förlorar. Kärnvapenkollaps, vilken klassiker ändå.

Outer Wilds – Recension Reviewed by - .
4.5

Utslag

90%
90%
En upptäcktsresa värd att göra, och ett mysterium värt att lösa.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar