facebook_pixel
Etherborn – Recension

Etherborn – Recension

Etherborn utmanar fysikens lagar på vackrast möjliga sätt – men det är över fort.

Föreställ dig en mjukt böljande värld där tyngdkraften pekar åt samma håll som ytan du står på, där det går att springa på väggar och där inget stup är brant nog att förbli ett hinder. Detta är världen i Etherborn, ett pusselspel där själva omgivningen blir gåtan.

I grunden handlar Etherborns mekanik om att orientera sig i det tredimensionella rummet, där nyckeln är att hänga med i var gravitationen just nu befinner sig så att man inte störtar ut i intet. Utöver det måste du hämta in ljusklot som ligger spridda över banan och placera dem i strömbrytare, vilket förändrar och öppnar upp nya delar av landskapet.

Etherborn låter spelaren hänge sig helt åt pusslet. Att falla över en kant (vilket händer, ofta) bestraffas inte, utan du spånas relativt nära platsen där du ramlade för att fundera på vad som gick fel. Kameravinklarna och styrningen av figuren justeras mjukt och följsamt. På så sätt går det att försjunka i spelet och njuta av färgerna, formerna och musiken utan irritation. Det enda som stör mig lite är figurens gånghastighet: även när jag springer upplever jag att det går lite för långsamt, eftersom jag ibland måste promenera ganska långt för att få den överblick som behövs för att lösa pusslet.

Läs också: Night Call – recension

Vad är det?

Gravitationsförnekande pusselspel.

Utvecklare

Altered Matter

Utgivare

Altered Matter

Webb

Etherborngame.com

Cirkapris

175:-

PEGI

Ej klassificerat

Testat på

i7 4720HQ, GeForce GTX 960M, 8 GB RAM

Kolla även in

Portal 2, 92 %, PCG 174

Varje bana är omsorgsfullt konstruerad med en egen särprägel.

Var och en av spelets fyra nivåer är som en egen flytande värld, och alla är andäktiga att utforska. Starka färger och spröd musik kännetecknar samtliga, men de har varsin särpräglade estetik. Samtidigt som jag bygger upp en mental bild av hur världens olika håll och kanter hänger ihop, får jag njuta av de noggrant placerade detaljerna och det vackra soundtracket. Mellan nivåerna berättas en historia om att finna sin egen röst, med inbyggda reflektioner om språk, kunskap och mänsklighetens självpåtvingade begränsningar, men jag känner egentligen inte att detta tillför så mycket. Att springa runt i ett slags rumslig Rubiks kub är tillräckligt spännande utan att det ska behöva packas in i en metafor.

Min vistelse i Etherborns förtrollande värld lider alltför snabbt mot sitt slut. Utvecklarens egen uppskattning av speltiden är två till fyra timmar, men mitt äventyr är över efter sjuttio ynka minuter. Det känns oerhört synd när jag såg fram emot att få spela mycket mer. För att förlänga spelupplevelsen finns en möjlighet till New Game+, med skillnaden att ljuskloten har flyttats till nya ställen. Oftast blir de svårare att nå, ibland har de rätt och slätt gömts inuti en buske. Den extra utmaningen kan dock inte mäta sig med fler omsorgsfullt designade, tyngdkraftstrotsande banor. Min besvikelse över att det inte finns mer är bara ett bevis på hur vackert, välgjort och underhållande hantverket bakom Etherborn är.

Läs också: Outer Wilds – recension

Etherborn – Recension Reviewed by - .
4.2

UTSLAG

84%
84%
Pusselspel som är både vackert och utmanande – men alldeles för kort.

Om skribenten

Fredrik Eriksson

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Liknande artiklar