facebook_pixel
The Sinking City – Recension

The Sinking City – Recension

Spännande koncept lurar på djupet i The Sinking City, men på ytan håller det sig lite väl generiskt.

The Sinking City tar avstamp i H.P. Lovecrafts mytologi om kosmiska urväsen i havets djup: ett detektivspel med inslag av skräck, som utspelar sig i 1920-talets USA. Detektivdelen anammas fullt ut, men jag kommer på mig själv med att önska mig mindre hårdkokt och mer ”cthulhu fhtagn”.

Invånarna i dystra Oakmont är inte förtjusta i nykomlingar. De håller envist fast vid sina traditioner, trots att staden är på väg att sjunka ned i havet till följd av den översvämning som inträffade för ett halvår sedan. Ibland har gatorna dränkts så pass att man får åka motorbåt mellan husen, döda hajar ligger utfläkta på trottoaren och havsväxter har sugit sig fast i väggarna. Har man otur kan man träffa på groteska varelser som inte är av denna värld.

FÖLJA STRÖMMEN

Hit anländer den eminent generiske privatdetektiven Charles Reed, i hopp om att upptäcka mer om hallucinationerna som plågar honom. Reeds obehagliga syner har fört med sig ett sjätte sinne: han kan kliva in i skymtar av det förflutna, avslöja illusioner och se spöklika gestalter som visar honom vägen till nästa ledtråd. Medan Reed kämpar med att hålla sig vid sina sinnens fulla bruk leder hans efterforskningar honom mot en mörk sanning, som tycks ha sitt ursprung under havsytan.

När jag kliver i Reeds skor upptäcker jag snart att hans detektivuppdrag följer ett mönster. Jag pratar med (oftast) män i staden, tar reda på vilken plats jag ska undersöka därnäst, gör efterforskningar på ett av de många arkiven, skjuter ner några monster och finkammar stället efter bevis med hjälp av mina krafter. Emellanåt får jag dyka: en välbehövd paus som oftast för med sig intressanta upptäckter. Sedan upprepas cykeln.

Läs också: Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter-recensionen

Vad är det?

Detektivspel med övernaturliga inslag och Lovecraft-influenser

Utvecklare

Frogwares

Utgivare

Bigben Interactive

Webb

Thesinkingcity.com

Cirkapris

600:-

PEGI

18 år

Testat på

i7 4720HQ, GeForce GTX 960M, 8 GB RAM

Kolla även in

Dishonored 2

Att se det förflutna hjälper till vid mysterielösning.

The Sinking City är fritt från onödigt plotter. Inga samlarobjekt som bara är där för att dölja brist på innehåll. Inga affärer, utan man måste själv leta upp allt som behövs för att tillverka förnödenheter. Det är upp till spelaren själv att hitta nästa destination genom att undersöka bevisen och sätta ut markörer på kartan. Avsaknaden av pekpinnar gör det mer engagerande att gå från A till B, även om det aldrig krävs särskilt mycket eftertanke för att förstå vad man ska göra.

På samma sätt är detektivarbetet minimalt krävande. Det handlar mest om att hitta alla saker som är nödvändiga för att Reed ska kunna meddela sin slutsats. Emellanåt kan bevisen leda till två olika möjligheter, oftast om huruvida en viss person är pålitlig eller inte, och då får spelaren välja hur fallet ska lösas. Jämfört med ett spel som L.A. Noire känns snokandet i The Sinking City närmast passivt.

DETALJERNA FINNS, MEN INTE SJÄLEN

En riktigt lyckad spelvärld är en jag vill besöka själv, oavsett hur vidrig och farlig den är, men den känslan får jag inte i Oakmont. Det är något platt över staden, och det är få ansikten som sticker ut. Den plågsamt triste Reed är inte en av dem. Den tidstypiska musiken och tecknen på ett liv före apokalypsen som gjorde Bioshocks Rapture så tilltalande lyser i stort med sin frånvaro i Oakmont. Detaljerna finns – apmänniskor, sekter, blodssigill på väggarna – men inte själen.

Som mest fängslande blir fallen när de lutar mer åt det övernaturliga hållet, och det man upptäcker är så pass obehagligt att det blir värt att göra samma slags undersökning för hundrade gången. Jag önskar att spelet hade vågat gå ifrån det uttjatat hårdkokta och låtit sin atmosfär och sin ensemblegenomsyras djupare av det annalkande vansinnet som har Oakmont i sitt slemmiga grepp.

Läs också: Call of Cthulhu-recensionen

GUIDE TILL OAKMONT

WYLEBEASTS: Skräckinjagande varelser som började dyka upp efter att Oakmont översvämmades. De materialiserar ur tomma intet och anfaller med slem, klor och många, många händer.

INNSMOUTHERS: Efter att den närliggande staden Innsmouth förstördes flydde invånarna till Oakmont. De möter hårda fördomar, men är stolta över sina märkligt fiskliknande ansiktsdrag, som de kallar ”en välsignelse från havet.”

GRAND FAMILIES: Genom sitt arbete träffar Reed ofta på medlemmar i två av Oakmonts tre mest inflytelserika familjer. Den tredje familjen har varit spårlöst försvunnen sedan översvämningen.

The Sinking City – Recension Reviewed by - .
3.35

UTSLAG

67%
67%
Repetitivt detektivarbete som är som starkast när det anammar det övernaturliga.

Om skribenten

Charlie Mårtensson

Förtjust i anime, cyberpunk och plot twists. Vägrar multiplayer. Vill även klappa dina husdjur.

Liknande artiklar