facebook_pixel
Steel Division 2 – Recension

Steel Division 2 – Recension

Det tunga strategispelet Steel Division 2 tolererar inga misstag, och kastar dig mer än gärna till de hungriga pansarlejonen.

Det finns två olika sorters människor här i världen. De som tycker att det är intressant att veta att stålet i den sovjetiska arméns SSh40-hjälmar var 1,5 millimeter tjockt, och de som inte kunde bry sig mindre. Om du nu sitter där hemma och protesterar högljutt och skriker att det minsann var 1,2 millimeter, så tillhör du den första gruppen. Steel Division 2 är ett spel för dig.

Jag är definitivt inte en av de där som gräver ner sig i detaljer om serienummer på stridsvagnar, eller huruvida soldaternas ryggsäckar hade läderband eller inte. Jag gillar Steel Division 2 ändå, men mitt historieintresse är mer fokuserat på den mänskliga biten.

För att bli en framgångsrik general i Steel Division 2 behövs dock den här sortens inbitna kunskap om vilka vapen som biter på vilket motstånd. Alltså har jag snällt fått lära mig det, den hårda vägen. Spelet berättar nämligen ingenting för dig, om du inte redan har koll på läget sedan tidigare. Spelade du inte föregångaren så lär du känna dig vilsen till en början.

Läs också: They Are Billions – Recensionen

I korthet:

Vad är det?

Ett utmanande och detaljerat strategispel om andra världskrigets östfront.

Utvecklare

Eugen Systems

Utgivare

Eugen Systems

Webb

eugensystems.com

Cirkapris

400:-

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5-7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Panzer Corps

Bättre fly än illa ihjälbombas.

Ogästvänligt krig

Bristen på en vettig tutorial, eller ens en ordentlig manual, är ett problem. Om du redan är ett inbitet fan av Eugens spelutbud så kan du bortse från den här kritiken, men det är synd att spelet är så extremt ogästvänligt mot nya spelare. Särskilt som det gör sig allra bäst i multiplayer. Det är svårt att öka på spelarbasen om alla potentiella intressenter flyr fältet vid första anblicken.

I grund och botten är Steel Division 2 ett realtidsstrategispel, om än betydligt mer komplicerat än gängse Starcraft-spel. Om du försöker dig på en gammal hederlig tankrush så kommer du snart att sitta där med en snopen min, och väldigt många trasiga stridsvagnar.

En stor del av Steel Division 2 handlar om att välja sina strider, och att hålla flankerna fria. Infanterister som tar en joggingtur på ett öppet fält kan lika gärna lägga sig ner och dö på fläcken, och bespara sig lidandet. De är ändå rökta. Stridsvagnar, å sin sida, är beroende av fri sikt. Viktigast av allt är kanske artilleriet – din bäste vän, och värste fiende.

Distanserat

Till en början går allting åt helvete. Jag ger mig på det nya kampanjläget, vars något udda upplägg och inte helt intuitiva gränssnitt förvirrar ganska bra innan jag har lyckats orientera mig. Jag gjorde enorma idiot-misstag som att skicka upp infanteri över frontlinjen, utan att välja ”hunt”-kommandot. Utan det springer de bara öppet, och stöter de på fiender kutar de bara vidare och blir nedskjutna utan att försvara sig. Väljer du istället ”hunt”-kommandet så försöker de hålla sig i skydd, och beskjuter eventuellt motstånd som kommer i vägen.

Till skillnad från de vanliga matcherna är kampanjläget delvis turordningsbaserat. Det innebär att du och din motståndare turas om att flytta runt enheter på en taktisk karta, och väljer var och när och med vilka divisioner ni vill anfalla. Högst tre divisioner åt gången kan anfalla och försvara, vilket förmodligen tekniskt sett är klokt – men samtidigt lite trist, då det blir väldigt många likartade och repetitiva slag.

Just känslan av repetition är, tillsammans med den röriga presentationen, och avsaknaden av en tutorial, det som främst drar ner helhetsintrycket. Det är ganska häftigt att kunna zooma in från den strategiska kartan ända ner till marknivå, för att se i realtid hur dina soldater kämpar på i de intensiva striderna, men du har sällan tid eller ro att göra det. Slagfälten är stora, och kräver att du har en ständig överblick.

Steel Division 2 kräver en hel del av spelaren, men för den som har tålamod finns det en del strategiskt guld att utvinna här. Det är dock ett spel som gör allt det kan för att hålla dig på armlängds avstånd, så för att verkligen komma in i det, och verkligen känna stridens hetta, så hår du vara beredd på att bekämpa inte bara fiendearméerna, utan även spelet självt.

Läs också: 198X – Recensionen

Kampanjläget är ett intressant tillskott.

Operation Bagration

Steel Division 2 är benhårt fokuserat på Sovjets massiva offensiv i framför allt Vitryssland, sommaren 1944. Det var en avgörande militär operation, där Tysklands trupper drevs tillbaka. Det var en viktig men dyrköpt framgång för Sovjet, och många män stupade under de drygt två månaderna som offensiven pågick.

Steel Division 2 – Recension Reviewed by - .
3.85

Utslag

77%
77%
Ett utmanande och detaljerat strategispel som lär glädja de redan frälsta, och skrämma alla andra.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar