facebook_pixel
Total War: Three Kingdoms – Recension

Total War: Three Kingdoms – Recension

Rävspel

Även om slagen är själva köttet i Total War: Three Kingdoms så är det på kampanjkartan de mest intressanta tillskotten finns. Jag skojade lite om mängden fraktioner i inledningen, och så är det. Men mot slutet av en kampanj kommer de tre främsta krigsherrarna att utnämnas till kungar, varpå slutstriden står mellan er tre i kampen om kejsardömet.

Diplomatisystemet är förvånansvärt användbart, och framför allt roligt att leka med. Du kan gå med i olika koalitioner, där alla medlemmar röstar för vilka som ska få ingå (eller uteslutas, för den delen). Att skaffa vasaller är också väldigt viktigt, men inte alltid så lätt. De andra ledarna tenderar att bli förbannad på mig mest hela tiden.

Det här leder mig tillbaka till mina besvär med att lära mig namn. I början väljer du en karaktär, alla med olika specialiteter och förutsättningar. Jag spelade kampanjläget både som Cao Cao och Liu Bei. Den förra har det väl förspänt i början, och är en diplomatisk räv. Liu Bei är en ärbar och idealistisk nörd som börjar utan en egen huvudstad. Det första du måste som Liu Bei är att erövra en stad.

Socialt obegåvad

Låt mig berätta lite om mitt liv som Liu Bei. Jag lärde mig aldrig namnet på fiender och vänner, vilket gjorde att jag retade gallfeber på i princip allihop när jag slarvade med mina diplomatiska förbindelser. Att ingå avtal med vännernas fiender är ingen god idé, trots allt. Det började med att min egen fru började hata mig för att jag ersatte henne som tronarvinge, med vår son. Mellan oss tror jag att hon var stött för att jag aldrig lärde mig vad hon hette också.

Efter det gick det utför. Giftermålet var en strategisk allians med en annan falang. De blev dock skitsura när jag råkade hamna i krig med en av deras vasaller. Det hela urartade så pass att jag blev utesluten ur koalitionen jag ingick i, och i slutänden hatade min ärkerival mig mindre än de som skulle föreställa mina närmsta allierade.

Efter många herrans år (i spelet, alltså) började jag till sist se skillnad på folk som Gongsun Zan och Gongsun Du. Men då var det för sent. Jag var utfryst av mina gamla vänner, och min nybildade koalition med ett par svaga förlorare, lämnade en hel del övrigt att önska.

Läs också: En fantastisk monitor – hårdvara

Sjukt aggressiva dörrförsäljare i Kina.

 

Hatad av alla

Som det geni jag är så tänkte jag att nu var bästa tillfället att utmana min största konkurrent (nej, jag minns inte vad han heter). Så jag slöt ett avtal med en av hans vasaller, och lovade att befria dem om de förklarade krig mot sin herre.

Det är väldigt underhållande att intrigera på det här sättet, även om min nya bundsförvant inte hade så mycket hjälp att komma med i just det här fallet. De övriga medlemmarna i min koalition kunde inte ha brytt sig mindre om min prekära situation, och totalvägrade att komma till min undsättning. Som man bäddar får man ligga, tyckte de.

Som genom ett mirakel hann jag dock fram till en av fiendens allra största städer innan han fått dit förstärkning, och besegrade en närmare tusen man större styrka med lite tur och med effektivt användande av mina generaler. Visserligen blev jag nästan dödad på kuppen (även ens egen karaktär är en hjälteenhet som kan användas i strid), men staden var min.

Fiendens motangrepp var allt annat än milt, och flera av mina viktigaste arméer blev totalmosade. Eftersom det är både dyrt och tar tid att vaska fram nya enheter så kan det snabbt bli kris om man inte har flera fullfjädrade arméer redo – vilket i sig är dyrt som fasen, för soldater förväntar sig tydligen att få betalt för mödan.

Hur som helst så lyckades jag bli kejsare till slut, efter åratal av mödosamma krig och ännu fler förräderier (i regel var det jag som stod för dem, som vanligt). Jag var kanske inte direkt världens mest omtyckta ledare, men icke desto mindre.

Total War: Three Kingdoms är inte fläckfritt, förstås. De vanliga enheterna känns ganska tama och opersonliga, särskilt jämfört med Warhammer-spelen. Spelet är fullständigt massivt, men inte alltid så bra på att förklara sina koncept. Befolkningen blir väldigt lätt förbannad om man expanderar för snabbt, och det är inte alltid så tydligt varför – eller vad man kan göra åt det. Den största bristen är väl att spelet känns så pass bekant att den där riktigt storslagna känslan sällan vill infinna sig. Ibland vägrade uppdragsmål att uppdatera sig för mig i kampanjen också, vilket dock var det enda tekniska kruxet jag har stött på. Till sist så är det pompösa narrativet är stelbent och småtrist också, för den som nu bryr sig om det.

Jag störs dock inte jättemycket av de här bristerna, särskilt inte den sistnämnda. Inte minst för att berättelserna man skapar själv är lika fantastiska som alltid. I slutänden har jag riktigt kul med Total War: Three Kingdoms, även om jag inte blir totalgolvad. Det är väldigt slipad strategi, trots allt.

I min nästa kampanj ska jag dock anstränga mig lite mer för att minnas vem fasen det är jag faktiskt är gift med.

Lär känna motståndet

Alla har kanske inte lika mycket namndyslexi som jag, men här är en kort presentation av några av de viktigaste figurerna i Total War: Three Kingdoms.

Cao Cao

Utmålas som något av en lömsk skurk. I verkligheten verkar han ha varit relativt omtyckt, dock. Ett taktiskt geni som gärna använder sig av diplomati för att starta krig mellan andra ledare.

Gongsun Zan

En benhård general vars främsta styrka ligger på slagfältet. Främst genom sin förmåga att kunna ta in förstärkningar lite lättare, och hans brutala kavalleri.

Kong Rong

Lite ovanlig figur i sammanhanget. Kong Rong föredrar den fredliga vägen mot seger, genom handel istället för militär expansion. Har unika diplomatiska handelsmöjligheter.

Total War: Three Kingdoms – Recension Reviewed by - .
4.1

Review Overview

82%
82%
Mestadels familjärt, och kanske inte bäst i serien, men ett väldigt slipat strategispel oavsett.
Sidor: 1 2

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar