facebook_pixel
Steamworld Quest – Recension

Steamworld Quest – Recension

Steamworld Quest: Hand of Gilgamesh satsar allt på ett kort, med ett lagom kort kortspel om fantasyrobotar på äventyr.

Kortspel var den givna sysselsättningen på varenda rast i högstadiet. Det fanns ingenting annat att göra. Faktum är att kortspel har roat mänskligheten i hundratals år, inte bara högstadieelever i Grums. Intressant nog har de gamla lekarna fått ett uppsving även i datorspelsvärlden.

 Magic the Gathering och Hearthstone är de största och mest kända exemplen (det förra är framför allt ett fysiskt kortspel, men har fått många digitala versioner genom åren). Men för oss misantroper är spel som Gwent: Thronebreaker, och det smått geniala Slay the Spire, fantastiska alternativ. Singleplayer-spel man kan roa sig med helt utan att behöva ha samröre med andra människor.

Steamworld Quest delar konceptet med just Slay the Spire, och stoppar in det i ett lättsamt och mysigt rollspel. Mekaniskt är det varken den djupaste kortleken eller rollspelandet, men helheten är ändå oemotståndlig.

Läs också: Fjord noir-deckaren Draugen – Recension

I korthet:

Vad är det?

Ett kortbaserat rollspel i det charmerande Steamworld-universumet.

Utvecklare

Image & Form

Utgivare

Thunderful

Webb

imageform.se/game/steamworld-quest

Cirkapris

230kr

Pegi

12

Spelat på

Intel Core i5-7600k

16 GB RAM

GTX 1070

Kolla även in

Slay the Spire

Du börjar med simpla kort, men med tiden får du roligare varianter.

Lek med kortlek

För att ha mest utbyte av spelet bör du nog omfamna den lekfulla tonen och verkligen testa olika kort- och karaktärskombinationer, snarare än att fastna i en given taktik spelet igenom. Då riskerar Steamworld Quest att bli repetitivt, för mestadels slåss du mot samma sorts fiendetyper spelet igenom – med någon elak boss här och var.

Karaktärerna är väldigt älskvärda i all sin enkelhet. Armilly är i princip huvudpersonen, och fokuserar på fysisk skada (hon kan trixa lite med eld också, dock). Den inledande trion kompletteras av den tankiga grodan Galleo med sina läkande krafter, magikern Copernica som behärskar all elementalskada. Sedan har vi också Orik, en rävliknande samuraj som byter masker för olika buffar. Sist, och till storleken minst, finns också tvilling paret Tarah och Thayne, som gillar att förgifta folk, och stjäla deras pengar.

Varje karaktär får välja endast åtta kort åt gången som är aktiva,  och det är kul att fundera på hur de olika kortlekarna kompletterar varandra för att försöka skapa effektiva kombinationer.

Rollspelsinslagen är väldigt milda, och består mest i att skaffa bättre utrustning till de olika karaktärerna, samt uppgradera och skapa nya kort. Narrativet är helt linjärt, utan dialogval och sådana saker – med andra ord i gammaldags jrpg-anda.

Steamworld-serien är intressant på så vis att den ständigt utforskar nya spelmekaniska världar, även om universumet är detsamma. Quest är inte fullt lika bra som föregångarna Heist och Dig 2, men det är minst lika älskvärt.

Det finns gott om intressanta förmågor och attacker att leka med, särskilt i tvillingarnas kortlek, som ger variation till ett i övrigt väldigt rättframt spel. Steamworld Quest är inte det djupaste kortspelet, som sagt, men det betyder inte att det saknas utrymme för lek. Du måste bara tillåta dig själv att blanda om korten med jämna mellanrum.

Läs också: Månadens hårdvara

I klassisk rollspelsanda har alla fiender sina olika svagheter.

Steamworld Quest – Recension Reviewed by - .
3.9

Utslag

78%
78%
Inte bäst i serien, men ändå en älskvärd och trivsam utflykt i Steamworld-universumet.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar