facebook_pixel
Observation – Recension

Observation – Recension

Observation hymlar inte med dess inspirationskällor, men glömmer bort spelbarheten bland alla artistiska uttryck.

Över 50 år efter biopremiären har inget annat fiktivt verk, i mitt tycke, realiserat rymden fullt lika väl som Stanley Kubricks År 2001 – ett rymdäventyr. De första gångerna jag såg filmen hade jag problem med det sävliga tempot, men nu inser jag att det var fullt nödvändigt för filmens säregna känsla.

Med Observation vill No Code översätta det här receptet till spelform, men som sig bör vid ett fullständigt medieskifte blir övergången inte smärtfri. Observation utspelas år 2026 ombord en rymdstation som kretsar kring jorden. Spelaren tar rollen som AI:n och fastighetsskötaren S.A.M. (jo, det är fullständigt omöjligt att inte dra paralleller med HAL 9000) som främst försöker underlätta besättningens vardag.

När Observation inleds har dock något gått väldigt fel; Emma Fisher vaknar upp ensam och övergiven, och har tappat kontakten med den övriga besättningen. S.A.M. är hennes enda tröst, och en klen sådan eftersom de flesta av hans system är utslagna. De första timmarna av äventyret ägnas således åt att återställa S.A.M:s funktionalitet, stabilisera den sargade rymdstationen, hålla liv i Emma Fisher samt förhoppningsvis även ta reda på vad som hänt med resten av besättningen. Och kanske det viktigaste av allt: varför?

Läs också: Recension: A Plague Tale: Innocence

I korthet

Vad är det?

En sci-fi-upplevelse utöver det vanliga.

Utvecklare

No Code

Utgivare

Devolver Digital

Webb

observationgame.com

Cirkapris

225:-

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

What Remains of Edith Finch

Vackert som bara den, men vart ska jag nu igen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lost in Space

Intrigen är högintressant redan från början, och presentationen är fantastisk. S.A.M. interagerar med omvärlden via övervakningskameror eller en liten klotformad robot, och när bilden sprakar och Emma Fisher klumpigt tar sig fram genom de trånga korridorerna känns det nästan som att titta på verkligt videomaterial, direkt från Nasa. Kusligt värre, och stämningen blir ännu tätare tack vare den utmärkta ljuddesignen och strålande musiken.

Problemen hopar sig dock när själva spelmomenten tar vid på allvar. Pussellösningen i sig är inte särskilt svår, men det är ofta väldigt oklart vad man behöver göra eller vad man letar efter.

Ett exempel: en bit in i spelet får man granska utsidan av rymdstationen. Emma Fisher vill ha en skaderapport, men som spelare har jag ingen större aning om vad jag bör leta efter. Belysningen är rätt taskig (det brukar vara så i rymden) och nollgravitations-navigeringen gör ofta att jag tappar bort mig fullständigt (även ett problem inuti själva rymdstationen) med resultatet att jag mest sitter och svär istället för att ta in de fantastiska vyerna, och beundra den otroliga detaljrikedomen.

Detta exempel visar sig bli symptomatiskt. Handlingen pressar mig framåt ända till slutet (som är ruskigt bra, förresten) och jag beundrar alla vitt skilda gränssnitt No Code snickrat ihop för stationens olika system – men i slutändan frustrerar Observation mer än det underhåller, och betyget blir därefter.

Läs också: Recension: Alt-Frequencies

Observation – Recension Reviewed by - .
3.75

UTSLAG

75%
75%
En fantastisk audiovisuell prestation, men en på tok för frustrerande spelupplevelse.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar