facebook_pixel
Alt-Frequencies – Recension

Alt-Frequencies – Recension

Inte helt lätt att ratta rätt i Alt-Frequencies.

Regeringen har föreslagit att en tidsloop i stil med Måndag hela veckan implementeras för att – enligt utsago, rädda planeten från ekologisk och ekonomisk kollaps. Alla har förstås sin egen spaning på ämnet och trycket ökar i relationen mellan individen och media, såväl som den mellan olika mediala outlets.

Att nyfiket gräva runt i någon annans smartphone i studions tidigare spel A Normal Lost Phone var personligt och allmänmänskligt på samma gång. Det lilla fick berätta om det stora och tvärtom. I Alt-Frequencies är strålkastaren på sätt och vis redan riktad mot det stora, men effekten blir mer splittrad. Det handlar om vem som har makten och vad som kan göras med den, men budskapet grumlas av att jag ofta försöker förstå vad vissa allegorier och liknelser egentligen betyder.

Den grundläggande mekaniken för interaktion i spelet – att spela in soundbites från en radiokanal och skicka dem till en annan – innebär precis rätt mängd suspension of disbelief för att kännas naturligt. När en bitter radiopratare droppar en explicit referens till den högerextrema konspirationsteorin “pizza gate” så är jag inte längre på samma våglängd som spelet och berättandet blir antingen för trubbigt eller för onödigt hackigt.

Läs också: recensionen av A Normal Lost Phone

I korthet:

Vad är det?

Drömsk radiosimulator.

Utvecklare

Accidental Queens, Arte France

Utgivare

Plug In Digital

Webb

altfrequencies.com

Cirkapris

80:-

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

I7 2600K, GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

A Normal Lost Phone

Bilder från spelet blir lätt trista utan ljud.

Ibland lyckas Alt-Frequencies bli en smart och potentiellt förödande visklek. Lösryckta citat från ett underhållningsprogram kontextualiseras om till något farligt i en politiskt djupt polariserad samtid. Och som just lösryckta händelseförlopp och korta inblickar i de olika radiopersonligheternas liv så fungerar det.

Därför är det synd att Accidental Queens inte riktigt lyckas knyta ihop säcken. Röstskådespelarnas insatser varierar mellan bra och utmärkt och ljudmixen lyckas fånga radiokänslan med bravur, med alla nyanser av överproducerade jinglar och breaking news-påor. Spelet tar den egentligen mycket enkla och tidigare väletablerad grundpremissen “dialogträd som inventory” och ger den ett lager färg av magisk realism. Detta gjordes ändå bättre och mer effektivt i mordgåtorna Contradiction och The Shapeshifting Detective.

Studions tidigare A Normal Lost Phone och uppföljaren Another Lost Phone: Laura’s Story använde mobiltelefonens begränsningar och välbekanta utseende som målarduk för berättelsen, och detta kändes välkommet optimalt. Med fler kuggar i maskineriet men med snäppet mindre narrativt spelrum så blir bristerna desto mer synliga. Spelet bjuder på små stunder av briljans men går vilse i etern och blir aldrig större än sina delar.

Läs också: Life is Strange 2, Episode 3-recensionen

Alt-Frequencies – Recension Reviewed by - .
3.4

UTSLAG

68%
68%
Det större omfånget känns tyvärr motsägelsefullt snävare och riktningslöst.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar