facebook_pixel
A Plague Tale: Innocence – Recension

A Plague Tale: Innocence – Recension

A Plague Tale: Innocence börjar med ond bråd död och blir sedan bara mörkare. Men det hittar också ljuset bland allt lidande.

Digerdöden är förmodligen så nära en genuin apokalyps vi i Europa upplevt. Under pestens år i mitten av 1300-talet mötte runt hälften av Europas befolkning en plågsam död, och så här i efterhand är det nästan omöjligt att föreställa sig den terror och paranoia det orsakade.

A Plague Tale: Innocence gör dock ett tappert försök. Asobo Studio lutar förvisso mer på fantasy än det dokumentära, men dess mardrömslika tolkning av hur det såg ut när Frankrike drunkande i blod och råttor är kanske ändå inte så långt från verkligheten som jag vill hoppas.

Allting börjar, som det ofta gör, en solig dag. Amicia är en dotter från en ädel familj som plötsligt konfronteras med något monstruöst under en jakt. Inom kort har hon separerats från sina föräldrar och är nu den enda som kan skydda hennes sjuka bror Hugo, både från inkvisitörerna som är ute efter honom och de blodtörstiga råttor som sprider skräcken.

Merparten av spelet är en slags pusselbaserad stealth – mer likt Volume än Metal Gear. Varje ny sektion innehåller olika faror, som vakter eller råttor, och det gäller att hålla dig undan bägge med noga smygande samt listigt användande av omgivningen. Amicia har också en slunga som kan distrahera fiender och även uppgraderas för att få fler användningsområden, som att tända eldar på avstånd eller användas som dödligt vapen i nödfall.

Läs också: A Plague Tale: Innocence – På gång

I korthet:

Vad är det?

Makabert stealthäventyr som utspelar sig under digerdödens 1300-tal.

Utvecklare

Asobo Studio

Utgivare

Focus Home Interactive

Webb

http://aplaguetale.com/

Cirkapris

500:-

Pegi

18

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

Valiant Hearts: The Great War

Bild från A Plague Tale: Innocence.
Nivådesignen och animationerna är genomgående fantastiska.

Pestens tid

Resultatet blir ett konstant spännande smygande där gamla faror blandas på nya och intressanta sätt. Till en början är spelet lite väl linjärt men senare får man fler tillvägagångssätt, och många problem har flera lösningar. Eftersom man inte har någon karta och spelet enbart ger subtila varningar måste man ständigt vara uppmärksam och ha huvudet på skaft.

På så vis skapar A Plague Tale en ständigt påtaglig känsla av utsatthet. Amicia och Hugo kan sällan andas ut och klockan är alltid emot dem då Hugos tillstånd förvärras. Deras relation är också spelets känslomässiga kärna och när storyn fokuserar på deras växande gemenskap är spelet oerhört gripande. När det blandar in mer fantasy-inspirerade drag som alkemi och demoniska krafter tappar det lite av den mänskligheten, men det hjälper å andra sidan att förstärka den skräck som följer med pestens framfart.

För A Plague Tale: Innocence räds inte mörkret, snarare vältrar det sig i blod och död. Lemlästade kroppar kantar varje hörn, människor äts levande, och Amicia tvingas göra vedervärdiga saker för att överleva. Ibland blir det nästan slapstick, speciellt framåt slutet då det övernaturliga får mer plats, men det skapar ändå en bild av hur det säkert kändes när gator fylldes av lik och då varje råtta måste ha framstått som en demon i förklädnad. Då är det tur att man har ett handlingskraftigt syskon och en slunga.

Läs också: Rage 2 – Recension

A Plague Tale: Innocence – Recension Reviewed by - .
4.2

UTSLAG

84%
84%
Gastkramande och spännande stealthäventyr som berättar en liten historia i den stora döden.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar