facebook_pixel
Whispers of a Machine – Recension

Whispers of a Machine – Recension

Whispers of a Machine är ett atmosfäriskt och stilsäkert science fiction-mysterium som imponerar mest i de små detaljerna.

I framtiden är det svårt att komma undan med mord. Specialagenter med cybernetiska implantat kan läsa av ditt DNA på studs, smygläsa dina hemliga lappar från långt avstånd, och till och med göra sig osynliga. Ändå är det någon som fått för sig att börja dräpa folk.

I Whispers of a Machine spelar du som specialagent Vera Englund, utskickad för att utreda två mord som tycks vara relaterade. Det första jag lägger märke till är att det hela utspelar sig i en märklig, upphöjd stad som påminner mig om klassikern Beneath a Steel Sky. Precis som i det spelet är världsbygget den starkaste delen av Whispers of a Machine.

Historien utspelar sig i en värld som överlevt en svår katastrof. AI är förbjuden teknologi, och både religiösa fanatiker och våldsamma aktivister kämpar om att forma mänsklighetens framtid. Det är en bekant motsättning, förstås – kampen mellan de som räds teknologin och de som ser den som lösningen på alla problem. Men i Whispers of a Machine finns idéer som ger de familjära frågeställningarna en lite egen spinn. Om vi kunde skapa vad som i praktiken är en AI-gud, borde inte den då kunna lösa alla tänkbara problem bättre än oss? Eller förgöra oss, förstås.

Läs också: Youtubare byggde pc av pasta

I korthet:

Vad är det?

Ett peka-klicka-äventyr som blandar klassisk svensk deckare med science fiction.

Utvecklare

Clifftop Games, Faravid Interactive

Utgivare

Chucklefish

Webb

rawfury.com

Cirkapris

160:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5-7600k

16 GB RAM

GTX 1070

Kolla även in

Unavowed

Den här stollen har en “robot” som heter Nisse.

Smart problemlösning

Berättelsen är som bäst under spelets första hälft, när du lär känna världen och dess historia i takt med att du utreder morden. Som så ofta är dock frågorna mer intressanta än svaren, och mot slutet blir spelet en smula förutsägbart och överförklarande. Huvudpersonen står närmast och föreläser, komplett med övertydliga pekpinnar, om vad hon har lärt sig. Skildringen av sorg och saknad är ganska oinspirerad också, vilket bidrar till det svaga slutet.

Clifftop Games förra spel, Kathy Rain, var också ett mysterieäventyr med tät atmosfär och fint världsbygge. Även där blev slutet lite tillrättalagt och predikande, dock. Spelen ger mig lite samma känsla som när jag ser originalversionen Blade Runner. Ni vet, när den där hemska berättarrösten dyker upp efter Rutger Hauers vackra monolog – och förklarar saker vi redan förstått. Det briljanta finns där, men presenteras inte på bästa möjliga sätt.

Whispers of a Machine bjuder trots det på en upplevelse som är full med smarta och charmerande detaljer. Beroende på hur du löser problem och beter dig mot folk så blir du mer analytisk, empatisk eller tuff. Detta låser upp olika cybernetiska förmågor och därmed helt olika lösningar på många pussel. Systemet är lågmält briljant. Det görs kanske inte så mycket med det som jag hade hoppats, men tillräckligt för att det ska kännas intressant och dessutom ge mervärde i form av en andra genomspelning.

Whispers of a Machine gör fler saker rätt än fel. Spelet målar upp en intressant, svensk-klingande science fiction-värld som jag gärna ser fler berättelser i. Gärna med en lagom dos Rutger Hauer i.

Läs också: Phoenix Wright – för den som vill ha fler mordgåtor

Mordmysteriet är gnistan till en berättelse om något större.

Whispers of a Machine – Recension Reviewed by - .
3.95

Utslag

79%
79%
En mordgåta i en intressant science fiction-värld, som inleder starkt men tappar lite på slutet.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar