facebook_pixel
The Sinking City – På gång

The Sinking City – På gång

Mellan Cthulhu och det stora blå i The Sinking City finns mycket att vaska fram.

Ett hav och en himmel som byter plats. Eschersk arkitektur. Innsmouthfolk med fiskplyten. Oakmonts resebroschyr hade onekligen varit något alldeles extra. Besökarna är dock inte här för att turista, och det gäller allra minst för den hårt prövade detektiven Charles Reed.

Reed är den enda överlevaren efter en övernaturlig katastrof. Han är mer av en schablonbild än en distinkt individ och ”jagas av sitt förflutna” (både bildligt och bokstavligt). Hans uppenbarelser leder honom till de översvämmade gatorna i The Sinking Citys spöklika stad, mitt i den lovecraftska myllan. Vattenmassorna i Oakmont döljer uppenbarligen mer än illusioner.
Efter att ha luskat i ett försvinnande stöter Reed på Joy, bibliotekets enda anställda. Genom läppar som har sytts igen och smärtsamma viskningar (ska det vara tyst på bibblan ska det! Red anm.) berättar hon om sina upplevelser med en ovälkommen gäst. Likt många av Reeds fall kan du strunta i att hjälpa henne. I det här fallet känns det dock rent barbariskt. Reed accepterar uppdraget, får en adress av Joy och beger sig iväg.
En båtfärd senare (p.g.a. den ”sjunkna” delen av The Sinking City) hittar Reed Joys lägenhet i en röra. En smält kamera ligger i ett hörn och i ett annat finns en hög inälvor. Kanske än mer stötande är den tomma hundbädden. En blodig symaskin och en otäckt köttig teddybjörn kompletterar bilden på ett överdrivet men underhållande vis.

Läs också: Vi recenserar svenskäventyret Whispers of a Machine

I korthet

Utvecklare

Frogwares

Utgivare

Bigben Interactive

Webb

The Sinking City

Release

27 juni

En båt är mer eller mindre ett krav för Oakmont-pendlaren.

Visualisera mera

Under några ögonblick blir världen grå med en overklig textur. Man kan tydligt se tecken på ett system för mental hälsa, men vi är inte säkra på hur detta kommer te sig i det färdiga spelet. När väl effekten ebbar ut påbörjar Reed sin utredning. Om du inte redan gissat det efter kramdjuret, är detta inte en särskilt subtil brottsplats. Vår protagonist noterar en blodig symbol smetad i närheten och drar paralleller till vad som skett här och under tidigare försvinnanden.
Reed har förmågan att se bitar av det förflutna, som ger dig chansen att pussla ihop ett händelseförlopp. Han ser hur någon syr ihop köttbjörnen samtidigt som personen smågnolar rim för sig själv. Medan den märkliga besökaren tilltalar Joys jycke distraherar blixten från en kamera i lägenheten bredvid. Detta ger Reed en konkret ledtråd att följa, men ingen är hemma.
Du har ytterligare ett ess i rockärmen. Genom att koncentrera sig kan Reed klura ut möjliga vägar in, och snart är han i en ryslig källare. Efter en kostsam strid med en varelse med alldeles för många lemmar kommer koncentrationen till nytta igen, då du slår sönder illusioner som annars skulle lura stadens invånare. Till sist hittar Reed en nyckel till lägenheten.
Han hittar Joys granne i ett tillstånd som omöjliggör honom att kunna svara på frågor. Hans dagbok kastar emellertid mer än lite ljus på mystiken kring Oakmont och identiteten hos Joys oönskade gäst: den mystiska Granny Weaver.
Spelaren kan ge Reed mer personlighet genom dialogval. Exempelvis kan du senare berättar för Joy att hennes hund är död, och du kan du även delge de vidriga detaljerna (ditt okänsliga kräk!) eller bespara henne smärtan.
Spelet tycks fortfarande lite ofärdigt på sina ställen och det är svårt att känna något för Reed. The Sinking City har dock fångat min uppmärksamhet då det tolkar Lovecraft-berättelser snarare än att återskapa dem. Jag hoppas att de sista månaderna av puts verkligen får denna del att skina.

Läs också: Årets spel 2018

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar