facebook_pixel
Tales of the Neon Sea – Recension

Tales of the Neon Sea – Recension

Tales of the Neon Sea är ett bedårande men ihåligt pusseläventyr i en pixelperfekt cyberpunk-värld.

Tales of the Neon Sea. Visst är det ett kittlande namn? Som liksom osar spännande sagor från en mystisk värld? I en nära framtid lever människor och intelligenta robotar sida vid sida. Vår protagonist är en före detta undersökande polis som bor i en skitig cyberpunk-stad, draperad i sprakande neonskyltar och befolkad av trasiga människor. I början av äventyret dras ex-snuten in en svart mordgåta.

Haken? Spelet lever inte upp till sitt fina namn och sin premiss.

Tales of the Neon Sea kan närmast beskrivas som ett pusselspel med enklare inslag från peka och klicka-genren. Under äventyrets gång plockar du på dig prylar som du kombinerar med andra prylar för att ta dig vidare, ofta för att laga olika typer av maskiner. Världen är fylld av logiska pussel där det gäller att till exempel vrida paneler för att sladdar ska ansluta till utgångar, eller flytta träbitar i ett pussel för att öppna skåp. Pusslen varierar i både kvalitet och svårighetsgrad, men gör överlag sitt jobb. Mitt stora problem är hur de implementeras i världen, något som går hand i hand med ett minst sagt risigt berättande.

Läs också: recensionen av Katana Zero

I korthet

Vad är det?

Cyberpunkigt pusselspel.

Utvecklare

Palm Pioneer

Utgivare

Zodiac Interactive

Webb

Tales of the Neon Sea

Cirkapris

Ej fastställt

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

I7  6700K 4GHz, Geforce GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

The Witness

Måndagar…

Tales of the Neon Sea har oerhört svårt att hitta en konsekvent ton. Det är inte tillräckligt dramatiskt för att vara en rafflande thriller. Det är inte tillräckligt roligt för att vara en komedi. Vi lever i en stad där sexualiseringen är total och ett uppdrag går ut på att hitta tjejer som försvunnit från strippklubben. Vi lever också i en stad där vi får spela som en talande katt som infiltrerar en kattmaffia (!) med hjälp av ugnsbakad kattmynta och garnnystan. Allvar och humor kombineras i en ganska förvirrad blandning där den illa skrivna dialogen sätter en tydlig prägel. Frontfigurens alkoholism förmedlas när kollegan utbrister “Haha, du vet väl att han är alkoholist?” när drinkar erbjuds. Dagen efter ränner du runt i protagonistens lägenhet för att hitta en bakfyllekur. Det är antingen en naiv tolkning av alkoholism som inte alls hör hemma i ett spel som försöker berätta en allvarlig historia, eller ett tafatt försök till humor som missar målet helt.

Spelet tycks inte veta vilket ben det vill stå på, så det svajar på bägge. Och det hamnar ofta här: i situationer där man löser pussel som en tok för att åstadkomma helt triviala grejer som inte har något alls med den fascinerande världen att göra. Det gör att spelet oftast känns segt och faktiskt ganska tråkigt. Är du särskilt förtjust i logiska pussel kan du kanske se mellan fingrarna och ändå uppskatta Tales of the Neon Sea för dess tankenötter. Själv har jag dessvärre svårt att svälja bismaken av bortkastad potential.

Kolla även in: lanseringstrailern till Yuppie Psycho

Tales of the Neon Sea – Recension Reviewed by - .
3

UTSLAG

60%
60%
Illa skrivet men vackert pusseläventyr som inte lever upp till potentialen.

Om skribenten

Mattias Frost

Smålänning i Dalarna som spelar alldeles för mycket mmorpg. Och allt annat också, för den delen. Några odödliga favoriter: Monkey Island, Theme Hospital, World of Warcraft, Team Fortress 2 och massor av obskyra indietitlar.

Liknande artiklar