facebook_pixel
Imperator: Rome – Recension

Imperator: Rome – Recension

Paradox skriver historia med den djupaste och mest komplexa strategispelstolkningen av det romerska riket någonsin.

Den svenska strategispelsgiganten bakom Hearts of Iron och Europa Universalis är tillbaka med en blivande klassiker som dyker djupt i antikens politiska maktkamper och krigiska erövringar.

300 år innan vår tideräkning. Efter Alexander den stores död har det enorma riket delats mellan hans generaler, i norra Europa härjar lösa grupperingar av barbarer och på den italienska halvön börjar den lilla staten Rom få allt större inflytande.

Paradox har valt tidpunkten med omsorg. Precis som det 1444 som inleder Europa Universalis är perioden 400 år efter Roms grundande en tid då vad som helst kan hända, en omvälvande epok då spänningarna kring Medelhavet blir allt tydligare. Den som sedan tidigare är bekant med Crusader Kings eller Europa Universalis kommer snabbt känna igen sig i Paradox tolkning av romarriket. Det är storslagen realtidsstrategi där du måste bemästra krig, politik, religion, ekonomi och handel för att kunna vidga ditt rike. I många avseenden är Imperator: Rome en sorts realtidsstrategins Greatest Hits där spelmoment, funktioner och idéer från hela studions portfölj – från Crusader Kings till Stellaris – destillerats och stöpts om i romersk gjutform.

Italiensk otrohet och barbariska invasioner

Den mest avgörande skillnaden för en inbiten Paradox-spelare är kanske inte så mycket de många små finjusteringarna av Paradox strategispelskärna, det som är mest överväldigande är just epoken. Som Hearts of Iron-spelare vet vi allt om tyska ubåtar. Vi har haft snart två decennier att fundera över rysk psykologi i Europa Universalis. Det första som slår mig när jag börjar treva mig fram i Imperator: Rome är att jag inte vet någonting. Hur förhöll de grekiska stadsstaterna sig till de italienska rikena? Vilka stormaktsambitioner gror i Makedonien?

Under min första kampanj med det romerska riket märker jag hur jag gradvis blir mer inåtvänd, varje stund jag får över ägnar jag åt att läsa Wikipediasidor om barbariska invasioner, egyptiska kungar och romerska otrohetsaffärer. Jag byter ut mina Spotifylistor mot podcasts om romersk historia. Jag börjar diskutera Roms strategier för att besegra Karthago med helt ointresserade vänner. Precis som Paradox tidigare spel är Imperator: Rome ett sådant som förstör ditt liv och ger dig ett nytt i utbyte.

Läs också: recensionen av Hearts of Iron IV

I korthet

Vad är det?

Storslagen realtidsstrategi under antiken.

Utvecklare

Paradox Development Studio

Utgivare

Paradox Interactive

Webb

gameimperator.com

Cirkapris

400:-

Pegi

16 år

Testat på

3,2 GHz fyrkärnig Intel Core i5, 16 GB RAM

Kolla även in

Europa Universalis IV, PCG 204, 80 %

Aldrig har det romerska rikets tolkats mer komplext i ett strategispel.

Det är också ett sådant spel där kunskap om diverse antika otrohetsaffärer gör dig till en bättre spelare. Du spelar nämligen inte bara mot de omgivande nationerna, du spelar även ett konstant politiskt spel mot senaten och de dominerande familjerna i ditt rike. Likt hur borgare, adelsmän och prästerskap kräver inflytande i Europa Universalis IV behöver du här balansera både politiska falanger och individer mot varandra. Ett maktfullkomligt familjeöverhuvud som inte får en framstående position i senaten kommer att tappa förtroende för dig. En illojal general som inte får sköta armén efter eget huvud kommer att försöka störta dig i ett inbördeskrig.

Tuffa tider för proto-vikingar

Nu handlar inte Imperator: Rome enbart om din förförståelse för romersk historia. Spelkartan sträcker sig från de ogenomträngliga, vinterhärjade skogarna i norra Skandinavien ned till Nordafrika. Från Iberiska halvön i väst till Indien i öst. Långt ifrån alla nationer är emellertid meningsfulla att spela med. Karthago ger dig ett intressant scenario, flera av de italienska småstaterna har stor potential och Diadochi-regimerna bara väntar på en ny erövrare. Men den som har tankar på att skapa ett nordeuropeiskt imperium av proto-vikingar kommer att ha en långsam och rätt långtråkig spelsession framför sig.

Paradox har förberett spelplanen för en DLC-fest som ger mer djup och innehåll åt nationerna i spelvärldens ytterområden, men redan på premiärdagen är Imperator: Rome en makalös strategiupplevelse som kommer fängsla strategispelsälskare i åratal.

Läs också: recensionen av Civilization VI: Gathering Storm

Världen 450 år efter Roms grundande

Europa är inte vad Paradox-spelare är vana vid. Nordeuropa är ett virrvarr av små kungadömen eller stamkontrollerade områden. I öst har Alexander den stores rike splittrats mellan Diadochi-regimerna, den iberiska halvön i stort en vit fläck, Karthago står just inför ett maktövertagande i Nordafrika och dagens Italien är bara en mängd små riken med komplexa intressekonflikter. Manegen är krattad för ett romerskt imperium.

Imperator: Rome – Recension Reviewed by - .
4.5

UTSLAG

90%
90%
Paradox är mästare i sin egen genre och Imperator: Rome är inget annat än en fenomenal erövring i strategispelsvärlden.

Om skribenten

Liknande artiklar