facebook_pixel
Heaven’s Vault – Recension

Heaven’s Vault – Recension

Heaven’s Vault är ett behjärtansvärt ambitiöst äventyr som hålls tillbaka av knackig teknik och en livlös värld.

Heaven’s Vault innehåller en sekvens där man stöter på ett AI-hologram. Det tycks först medvetet, kapabel att föra ett samtal, men karaktärerna avfärdar snart det. De menar att den är ”bred men saknar djup”. På ytan framstår den som levande, med förmågan att uttrycka känslor, men under fasaden är det nästan helt tomt.

Heaven’s Vault är utvecklat av Inkle som för några år sedan gjorde det smått briljanta 80 Days. Det spelet var ett lysande exempel på hur mängder av små historier kan pusslas samman för att skapa ett engagerande och till synes unikt narrativ för spelaren. I Heaven’s Vault har de lämnat det fragmenterade berättandet till förmån för en mer linjär historia som spelaren har mindre svängrum att forma.

Givetvis inget fel i det, och ambition saknas verkligen inte. Tvärtom presenterar Heaven’s Vault ett mastigt universum med en lång historia för spelaren att lära sig. I rollen som arkeologen Aliya sker det när man får uppgiften att leta reda på en försvunnen kollega, och får därtill roboten Six som partner.

Resan går mellan månar som separeras av floder som tycks bestå av svävande is och ånga. Varje plats erbjuder nya ledtrådar men också information om världens historia. Till slut fyller man ut en tidslinje över hur världen kom att bli som den är, samtidigt som man dechiffrerar dess antika språk.

Läs också: A Plague Tale: Innocence – På gång

I korthet:

Vad är det?

Stillsamt upptäcktsresande äventyr om arkeologi och språk.

Utvecklare

Inkle

Utgivare

Inkle

Webb

http://www.inklestudios.com/heavensvault

Cirkapris

:-

Pegi

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

80 Days

Bild från Heaven's Vault.
Inte ens i döden håller folk käften längre.

Det låter kanske lite väl ambitiöst för en relativt liten studio, och det är det också. Heaven’s Vault kämpar med att berätta en episk historia med små medel och det blir sällan optimalt. En kompromiss syns exempelvis i animationerna som är medvetet hackiga för att skapa en stop motion-känsla men det ser inget vidare ut mot de ofta beiga 3d-bakgrunderna. Istället för nedskalat känns det bara billigt. Detsamma gäller omgivningarna, där städer som ska vara fulla med liv och rörelse känns sterila, medan ruiner som ska fascinera känns som tomma kulisser.

Manuset som ska styra spelet framåt mellan de dialogval och långa transportssträckor som utgör merparten av gameplayet är för det mesta starkt. Dock lämnar karaktärerna mig kall. De saknar personlighet och talar alla med liknande röst vilket gör att de knappt utmärker sig från varandra.

Där spelet dock lyser är en av dess viktigaste spelelement. En av Aliyas uppgifter är nämligen att lära sig det språk hon stöter på under resan. Här ska man helt enkelt pussla ihop fraser och lära sig ord, och efter ett tag får man en intuitiv känsla för vad ord kan betyda långt vid första anblick.

Det är en av få gånger som man faktiskt får mig att känna mig som en upptäckare i spelets värld, snarare än en stelbent docka som sakta makar sig genom dess beiga korridorer. Trots sina behjärtansvärda ambitioner är Heaven’s Vault för segt och livlöst för att fängsla. Det är brett men saknar djup.

Läs också: 25 nya minuter från Beyond Good and Evil 2

Heaven’s Vault – Recension Reviewed by - .
3

UTSLAG

60%
60%
Ett beundransvärt försök att skapa något unikt som tyvärr är för knarrigt och färglöst.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar