facebook_pixel
Tropico 6 – Recension

Tropico 6 – Recension

Diktatorsimulatorn Tropico 6 är här, och det är dags att dra fram cigarrerna och börja förtrycka undersåtar med fel åsikter igen.

”När jag blir statsminister ska jag förbjuda Polly.” Godiset alltså. Det var min ärade svärfar som utropade detta hot en gång. Förmodligen omedvetet lyckades han samtidigt sammanfatta exakt hur absurda despoter ofta är. Med absolut makt kommer absoluta dumheter. Polly är ju gott, för fan.

Nu är det ju en ganska mild sak att bli av med en godissort (vi borde äta mindre socker, säger jag och kastar sten i ett sockerplantage-glashus). Men verkliga tyranner hittar i regel på värre saker, mellan alla mer skrattretande påhitt. Ceausescu ballade tydligen ur om han förlorade i Schack. Frågan är vad som hänt om han spelat Tropico 6.

Precis som alltid handlar det om att ta kontroll över ett tropiskt paradis och leda det genom historien för att skapa ett välmående rike (eller förtryckt, kuvat land om du hellre vill det). Om du spelat något av de föregående fem spelet så kommer du att känna igen det mesta. Tonen är så där tillbakalutat oseriös som alltid, musiken är extremt munter och spelsystemet är som en blandning mellan Sim City och The Settlers. Med andra ord handlar det om att jonglera resurser, samtidigt som du försöker hantera stingsliga och jobbiga invånare – alla med sina egna politiska preferenser och lojaliteter.

Läs också: Hypnospace Outlaw – Recension

I korthet:

Vad är det?

Senaste delen av en märkvärdigt långlivad diktatorsimulatorserie.

Utvecklare

Limbic

Utgivare

Kalypso

Webb

Worldoftropico.com

Cirkapris

420:-

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5-7600k

16 GB RAM

GTX 1070

Kolla även in

Two Point Hospital

Francisco är en töntig rojalist, så in i finkan med honom.

Snatta Stonehenge

Förutom en drös nya byggnader finns faktiskt även några intressanta, större nytillskott. Först och främst går nu mycket ut på att expandera din stad till flera öar, för att komma åt alla smaskiga resurser. Det innebär förstås ännu högre krav på vettig infrastruktur, med broar och olika sorters hamnar som binder ihop allt. Busslinjer hjälper till att få folk dit de ska, och senare i spelet kan du till och med bygga linbanor. Definitivt hjälpsamt, då det är svårt att dra effektiva vägar till mer svåråtkomliga platser.

En viktig del av serien är att du måste förhålla dig till omvärldens stormakter genom åren, och ofta välja sida. Den nya rädfunktionen ger lite fler valmöjligheter, genom att till exempel sabotera för den en rivaliserande stormakt. Den som vill känna sig som en Bond-skurk kan även ge sig på större kupper, och försöka stjäla bland annat Stonehenge och Taj Mahal.

Utöver resurshanterandet med produktionskedjor och handelsrutter är det dock främst dina egna invånare du kommer ägna mest tid åt. Om du inte sköter dina kort rätt kan det bli uppror, och i värsta fall blir du avsatt som någon jävla loser.

Tropico 6 har en del nya inslag som gjuter lite lagom med liv i den trivsamt halvsömniga stadsbyggarlunken vi vant oss vid genom åren. Det är knappast någon revolution, men man vet vad man får. Ibland är det skönt att bara få sitta under sin korkek, och förtrycka sina invånare. Se bara till att inte förbjuda godis, då går det åt helvete.

Läs också: The Walking Dead: The Final Season – Recension

Fin vy av en snart sönderexploaterad strand.

Tropico 6 – Recension Reviewed by - .
3.75

Utslag

75%
75%
Knappast omvälvande, men ändock trivsamt att återigen leka tyrann i Karibien. 

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar