facebook_pixel
The Walking Dead: The Final Season – Recension

The Walking Dead: The Final Season – Recension

Till sist fick vi de två sista kapitlen i den trasiga saga som är The Walking Dead: The Final Season, så att vi kan ta farväl ordentligt.

Det andra avsnittet av The Walking Dead: The Final Season slutade med en jobbig cliffhanger, och var dessutom försvinnande när att bli den sista delen. Men tack vare en ny utgivare får nu Clementine och AJ en chans att avsluta sina berättelser. Längs färden snubblar narrativet över en och annan zombie, men till syvende och sist är jag glad att få ha följt med ända till slutet.

Det tredje avsnittet kretsar kring försöket att rädda några karaktärer från ett till synes övermäktigt hot. Logiskt nog är det ett av hela The Walking Dead-seriens mest explosiva och actionfyllda kapitel, på gott och ont. Just actionsekvenser är inte direkt spelets starkaste sida, men de är åtminstone korta. Däremot lyckas utvecklarna med konststycket att hålla spänningen upp genom nästan hela avsnittet. Planer går aldrig riktigt som man tänkt sig i TWD-universumet, trots allt.

Svagast är den intetsägande karaktären James, som är en före detta whisperer (folk som rör sig bland de odöda iförda zombiemasker). Det känns som om han rymt från en typisk young adult-roman och nästlat sig in här, och det funkar inte. Spelet har ett par potentiellt intressanta scener med honom, men genomförandet haltar. Särskilt konstigt blir det i en märkligt malplacerad sekvens som involverar ett vindspel och svällande, sentimental musik.

Läs också: Sekiro – Recension

I korthet:

Vad är det?

Slutet på en stor spelserie, som verkligen gjort avtryck på spelmediet.

Utvecklare

Skybound

Utgivare

Skybound

Webb

skybound.com

Cirkapris

230:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5-7600k

16 GB RAM

GTX 1070

Kolla även in

Fran Bow

Ont i hjärtat

Det är svårt att snacka om sista avsnittet utan att spoila något, så därför får jag lov att hålla mig vag. Som resten av säsongen är den något ojämn, och har inte minst lite utfyllnad som lätt hade kunnat kapas. Det saknas inte överraskningar, men de är inte nödvändigtvis så väl genomförda. På det känslomässiga planet träffar de dock mer rätt än fel, särskilt i en fantastisk scen mellan Clementine och AJ, där till och med mitt uttorkade hjärta började blöda lite extra. Särskilt AJ får träda fram som en intressant karaktär i sin egen rätt, och det är hjärtskärande att se honom kämpa under den outhärdliga tyngd som faktiskt ligger på hans små axlar.

Det finns en del inslag som känns onödigt tillrättalagda, och en del fans kommer nog att irritera sig på främst ett par saker som är valhänt hanterade. Men även de mest hårdnackade lär få svårt att värja sig mot ett avslut som trots allt tar stöd av det faktum att vi har följt Clementine i så många år nu. Det finns en hel uppväxt full med kärlek, sorger, sår och minnen som bubblar upp när jag tar farväl av en av de mest älskvärda och mänskliga spelkaraktärerna som någonsin skapats.

Det är kanske inte det perfekta avslutet, men i slutänden är jag ändå väldigt berörd. När eftertexterna rullar orkar jag inte komma med invändningar, jag bara tänker på Clementine och hennes berättelser. De lär fortsätta att rota runt i mitt hjärta många år framöver.

Läs också: Generation Zero – Recension

The Walking Dead: The Final Season – Recension Reviewed by - .
3.85

Review Overview

77%
77%
Narrativet famlar lite, men det är ändå svårt att inte bli gripen när Clem säger farväl för gott.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar