facebook_pixel
Trials Rising – Recension

Trials Rising – Recension

Efter några tuffa år ger Trials Rising ett betryggande styrkebesked, även om det introducerar några helt nya skavanker.

Trials HD och Trials Evolution var rena mästerverk i min bok. Det stuntbetonade Trials Fusion, å andra sidan, kändes som ett feltänk med dess sci-fi-inriktning och krystade humor, medan Trials of The Blood Dragon var en ren bagatell, och ett av de mest misslyckade spinoff-försöken i mannaminne.

Därför är det skönt att Trials Rising framgångsrikt ignorerar de två senaste spelen och rentav känns som den raka uppföljaren till Trials Evolution vi aldrig fick, med skillnaden att hela världen är Redlynx lekplats den här gången. Detta gör att vi får betydligt mer regionalt betonade banor, oavsett om vi snackar exkursioner längs den kinesiska muren, vådliga färder nedför finländska hoppbackar, eller dumdristigt bestigande av Eiffeltornet.

Sin vana trogen har Redlynx proppat banorna fulla med detaljer, och här finnas oftast olika stigar att välja bland beroende på ditt självförtroende. Designen är genomgående suverän, både grafiskt och spelmässigt, och blotta antalet banor (över 100 stycken) får mig att le från öra till öra. Här finns också några väldigt lyckade träningsbanor där Youtube-kändisen professor Fatshady går igenom nyckeltekniker, inklusive det mytomspunna kaninhoppet som jag nu äntligen lärt mig bemästra någorlunda.

Läs också: Recension: Trials of the Blood Dragon

I korthet

Vad är det?

Ett plattformsspel med motorcyklar.

Utvecklare

Redlynx

Utgivare

Ubisoft

Webb

ubisoft.com/en-gb/game/trials-rising/

Cirkapris

265:-

Pegi

12 år

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

Trials Evolution Gold Edition

Prypjat är bara en av många spektakulära lokaler i spelet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tyvärr har Trials Rising även moderniserats på några inte fullt så lyckade vis – det har lootlådor fyllda med kosmetiska föremål (som förvisso är överraskade roliga att peta med) och som en direkt konsekvens har karriärläget också omarbetats. Man låser därför inte längre upp nya banor och mästerskap med medaljer, utan måste istället samla ihop tillräckligt med erfarenhetspoäng för att få tillträde till nästa omgång.

Inget fel i sig, men till skillnad från tidigare räcker det inte längre med att bara försöka ta guld på alla banor (som undertecknad brukar göra i de här spelen, i alla fall tills de allra svåraste nivåerna låses upp). Detta tvingar mig att köra om gamla banor, om än under nya omständigheter i form av sponsormål (som exempelvis kan be dig slå specifika förare, samtidigt som du utför ett visst antal bakåtvolter innan målgång).

Cynikern i mig ser mikrotransaktionsdrivna XP-boosts i framtiden, men om man nöjer sig med brons- och silvermedaljer första gången och går på guldjakt först senare misstänker jag att problematiken kan lindras en hel del (även om detta bara är rena spekulationer från min sida, för min del var det redan för sent när jag insåg att grinden skulle bli ett problem).

De strukturella problemen till trots är ändå Trials Rising en fröjd. Bandesignen, kontrollen och spelkänslan sitter som en smäck, och detta är utan tvekan seriens allra bästa del sedan Trials Evolution. Välkommen tillbaka Trials, vi har saknat dig!

Läs också: Recension: Dirt Rally 2.0

Trials Rising – Recension Reviewed by - .
4.15

UTSLAG

83%
83%
Snedstegen till trots det bästa Trials-spelet på evigheter.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar