facebook_pixel
Metro Exodus – Recension

Metro Exodus – Recension

I post-apokalyptiska skildringen Metro Exodus döljer sig en andlöst vacker värld under all smuts.

Det är inte synd om människan. Det är rätt åt oss. När jag spelar Metro Exodus är det svårt att inte släppa lös min inre misantrop fullständigt. Överlevnadsinstinktens fula baksida gör sig ständigt påmind i en post-apokalyptisk värld där de sista spillrorna av mänskligheten gör sitt bästa för att visa sina sämsta sidor.

Det är förvisso standard för en post-apokalyps att skildra hur människors kamp för överlevnad förvandlar dem till monster, och ironin i att det knappt ens är värt att överleva om du måste ta död på allt som gör dig bra. Metro-spelen har stuckit ut lite i genren med sina karga, brutalt skitiga miljöer. Metro Exodus tar detta ett steg längre, när det lyckas placera förfallet och smutsen i en ofta närmast andlöst vacker värld, ovanför föregångarnas underjordiska tunnlar.

För mig gör just mötet mellan skönhet och undergång att det tragiska i mänsklighetens självdestruktivitet så påtagligt. Det är en värld värd att kämpa för, men vi är inte värda att vara dess kämpe.

Metro Exodus är bra på att, utan ord, sätta sådana tankar i huvudet på mig. Trots att det egentligen är en ganska så typisk shooter, och trots att manuset inte är mycket att hurra för. Det är i de tysta, ensamma, stillsamma stunderna som spelet får sagt allra mest. När inte andra människor är i närheten och förstör kan jag se skönheten i den här världen, och till och med känna en liten, minimal strimma av hopp. Jag kan stå länge och bara betrakta hur de frusna floderna utanför Moskva gnistrar i månskenet. De märkvärdigt sorgsna sanddynerna vid Kaspiska havet är ibland nästan smärtsamt vackra, och i de vindpinade skogarna finns en sällsam fridfullhet. I alla fall tills en muterad björn försöker äta upp mig.

Läs också: Apex Legends har redan 25 miljoner spelare

I korthet:

Vad är det?

Ett actionspel som utspelar sig i en vacker, rysk post-pokalyps.

Utvecklare

4A Games

Utgivare

Deep Silver

Webb

metrothegame.com

Cirkapris

500:-

Pegi

18 år

Testat på

Intel Core i5-7600k, 16 GB RAM, GTX 1070

Kolla även in

Fallout: New Vegas

Hjälp! Jag är allergisk mot skaldjur!

Svärfar babblar

Det börjar inget vidare, dock. Den första timmen eller så är direkt plågsam att ta sig igenom, inte minst då berättandet är som allra sämst i början. Miljöerna må vara detaljerade och fantastiskt atmosfäriska, men karaktärsmodellerna är småfula och rätt stela. När en grupp glada ryssar vill ge dig high five för att du överlevt ett monster-anfall blir det direkt komiskt.

Dialogen är dessutom både klumpig och utdragen. Inte minst med tanke på det skakiga skådespeleriet borde kanske utvecklarna ha kapat ner på överflödet och gjort dialogerna mer koncisa och direkta.

Det finns undantag, som ett bröllop, och några fina stunder mellan huvudpersonen Artyom och hans fru Anna. Men lite för ofta blir jag mer intresserad av den dåliga läppsynkningen än av ännu en seg monolog från Artyoms tråkmåns till svärfar. Det är också olyckligt att utvecklarna envisas med att låta dina kompanjoner tjata på dig över radion i tid och otid.

Jag förstår inte heller valet att fortsätta låta Artyom vara en tyst huvudkaraktär, när man ändå får höra hans röst i de små sammanfattningarna mellan kapitlen. De redan obekväma dialogerna blir ännu märkligare när han konstant vägrar att svara på direkta frågor.

Upptäckarlust

Spelet tar sig dock rejält när vi stjäl ett tåg och lämnar Moskvas tunnelbanor bakom oss. Metro Exodus blandar öppna områden med linjära sektioner på ett utmärkt sätt. Varje område är stort nog att inbjuda till utforskande, men inte så stora att de känns tomma och tröga att färdas genom. Här finns inga typiska standarduppdrag av den sort som öppna världar brukar ha. Varje område har helt enkelt några huvudmål och utöver det diverse platser du kan utforska om du vill och vågar – ett lika enkelt som effektivt upplägg.

Metro Exodus är också ett bättre actionspel än sina föregångare. Vapnen är roliga att använda, och de går att modifiera så att de passar just dina behov. Revolvern kan lätt förvandlas till ett litet ljuddämpat gevär med kikarsikte, till exempel. Mycket effektivt.

Du uppmuntras i regel att smyga förbi vakter snarare än rusa in med draget vapen, men när strid väl bryter ut är de underhållande och något mer lätthanterliga än i föregångarna. Kanske mest för att vapnen känns bättre.

Ibland kan de skriptade sekvenserna gå mig lite på nerverna. Har du otur kan de ta kål på dig om du redan är för skadad, vilket kan leda till en del frustrerande situationer när du blir anfallen utan att varken kunna förutse eller göra något åt det. Till syvende och sist är det dock väldigt lätt att förlåta, då Metro Exodus i övrigt är en så lyckad kombination av action och smygande.

Främst är det, när krutröken lagt sig och tystnaden sätter in, ett bitvis förtvivlat vackert spel om en värld som förtjänar så mycket bättre. Och om dess invånare, som aldrig tycks kunna ta sig ur sin destruktiva våldsspiral.

Läs också: Yakuza Kiwami – Recension

“Det finns inga dåliga väder, bara…” “Knip käft!”

Skjut först och strunta i att fråga

I en laglös värld regerar den med störst puffra. Som tur är finns det några effektiva skjutdon du kan roa dig med i Metro Exodus. Här är tre av dem.

Revolver

Utmärkt val för den som gillar att smyga. Med ljuddämpare och sikte kan du göra dig av med störiga vakter utan att det blir kalabalik.

Shambler Shotgun

Väldigt kraftfull på nära håll. Kan faktiskt också utrustas med ljuddämpare, men funkar bäst som försvar när allt går åt helvete.

Tikhar

Standardvapnet du måste bära med dig större delen av spelet. Ingen personlig favorit, men duger i krig. Bokstavligen. Måste pumpas upp, då den drivs av tryckluft.

Metro Exodus – Recension Reviewed by - .
4.05

Utslag

81%
81%
Ett utmärkt actionspel med fenomenala miljöer, men ojämnt berättande.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar