facebook_pixel
Eastshade – Recension

Eastshade – Recension

Eastshade lyckas bli mer än Skyrim med målarpensel.

“Det enda som är tråkigare än att göra svärd är att vara död. Vilket också råkar vara vad svärd är till för.” Smeden i staden Nava föredrar att göra tekannor snarare än vapen. Hon sammanfattar mycket av designfilosofin bakom konstnärsäventyret Eastshade.

Min vistelse i Eastshade hade kunnat börja bättre. Skeppet jag färdas på har gått på grund i revet som omringar ön och jag räddas av en enstöring till apa som bor i en grotta på stranden. Landet befolkas uteslutande av antropomorfa apor, björnar, hjortar och ugglor samt av deras okommenterat fyrbenta djur såsom får och oxar. Själv är jag konstnär (kanske är jag också en apa) och med staffli och oljefärg i högsta hugg ska jag måla världen. Den enda överhängande inramningen för resan är fyra specifika motiv som var min mammas favoritplatser på ön. Alla personer jag träffar, platser jag ser och händelser som inträffar skulle kunna tituleras “sidouppdrag”. Men precis som i livet självt så är det vägen som är resans mål.

Eastshade lyckas undvika slentrianmässigt våld samtidigt som det inte går i fällan att bli alltför uppstyrt och stelt. Ett pacifistiskt spelupplägg måste inte medföra återhållsamhet i alla spelets mekaniska uttryck. Att upptäcka Eastshade är att springa och hoppa omkring utan de osynliga väggar och den begränsade gånghastighet som många liknande spel känner sig nödgade att påtvinga spelaren.

Läs också: recensionen av Sunless Skies

I korthet:

Vad är det?

Sabbatsår på en vacker ö.

Utvecklare

Eastshade Studios

Utgivare

Eastshade Studios

Webb

eastshade.com

Cirkapris

200:-

Pegi

7 år

Testat på

I7 2600K, GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Solo

Vackra lilla Lyndow.

Projektledaren Danny Weinbaum experimenterade med enklare överlevnadselement under utvecklingen men kom snabbt fram till att dessa blev alltför stora hinder och irritationsmoment. Kvar finns de delar som tillför något utan att sätta käppar i hjulen. Det finns en naturlig känsla av framsteg kopplade till små händelser som att lära sig göra upp eld, sätta upp ett tält och köpa varma kläder för att kunna vistas utomhus på natten. Spelet introducerar hela tiden små förbättringar och nya idéer utan att behöva låsa dessa vid ett rudimentärt level-system, vilket gör att vistelsen i Eastshade känns naturlig och kan tas i den takt man själv behagar.

Det finns något genialiskt i att låna så mycket från The Elder Scrolls – och då främst Skyrim – och sedan fylla den ramen med något helt annat än elaka oknytt och magiska svärd. Upplevelsen blir tillgänglig och igenkännbar för väldigt många spelare samtidigt som de erbjuds tillräckligt mycket nytt för att stanna kvar. Här finns enklare crafting, en quest log och ett funktionellt dialogsystem men allt är där för att uppnå ett väldigt klart och egensinnigt mål snarare än att efterapa något större.

Många av Eastshades invånare är riktigt roliga filurer, världen är utomordentligt vacker och flera gånger lyckas spelet överraska mig med nya och oväntade saker (plötsligt är jag exempelvis stolt ägare till en träcykel och swishar fram över landskapet i jakt på mitt nästa motiv). Några tekniska skavanker till trots, främst i form av vildvuxna områden där framkomligheten är lite sisådär, blir resan en alltigenom trevlig upplevelse och jag väntar redan spänt på vart Weinbaum och hans lilla team är på väg härnäst.

Läs också: recensionen av My Time at Portia

Eastshade – Recension Reviewed by - .
4

UTSLAG

80%
80%
Vacker och ofta underfundig liten upplevelse där penseln är starkare än svärdet och vägen blir resans mål.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar