facebook_pixel
Dirt Rally 2.0 – Recension

Dirt Rally 2.0 – Recension

Efter ett svalt Dirt 4 är Codemasters tillbaka med full kraft i Dirt Rally 2.0.

Fjolårets Dirt 4 grep mig aldrig riktigt. Det kändes slentrianmässigt och kärleksfattigt, en trött uppföljare av ett slutkört Codemasters. Kanske tog de åt sig av kritiken, kanske inte, men Dirt Rally 2.0 har ändå återuppväckt fjärilarna i min mage, och mer därtill. Kungen är tillbaka!

Precis som fallet var med föregångaren är de klassiska solosträckorna huvudrätten i Dirt Rally 2.0. Här finns förvisso Rallycross (inklusive licenserade förare och banor från verklighetens världsmästerskap) för de som vill gnugga kaross i variationens tecken, men personligen trivs jag bäst i öppna landskap, på evighetslånga, ensliga vägar som slingrar sig mot horisonten, och slukas upp av bländande solljus bland natursköna vyer.

Det är en märklig känsla; hur kan jag gå från totalt oberörd till nyförälskad på ett halvår, speciellt när det handlar om två rallyspel av samma studio? Vilken magi Codemasters utfört under motorhuven vet jag inte, men det är precis så här jag föreställer mig att det känns att köra rallybil i verkligheten (minus handkontrollen). När jag avancerar till de högre klasserna griper fartdjävulen min själ med bägge händerna, och jag bredsladdar genom landsbygden med skräckblandad förtjusning – körkänslan är fullständigt klockren.

Läs också: Recension: Dirt 4

I korthet

Vad är det?

Rallyspelens rallyspel.

Utvecklare

Codemasters

Utgivare

Codemasters

Webb

dirtrally2.com

Cirkapris

580:-

Pegi

3 år

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

WRC 6

Rallycross-läget är fint som variation, men framstår främst som ett komplement till rallykörandet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jämfört med det ursprungliga Dirt Rally framstår spelet också som betydligt mer samarbetsvilligt, till den grad att jag blev lite orolig till en början. Min framhjulsdrivna Lancia Fulvia kändes som klistrad vid vägen och jag vann sträckor med tjugo sekunder (någon svårighetsgrads-inställning för AI-förarna i karriärläget finns överhuvudtaget inte) men redan när jag avancerade till nästa klass och satte mig bakom ratten på en bakhjulsdriven Fiat 131 blev tävlingarna ordentligt intensiva – jag kände att min förmåga började testas på allvar av både mina motståndare, den egna bilen och de plötsligt betydligt knepigare sträckorna. De tidigare så generösa omstarts-möjligheterna kändes inte längre generösa nog!

Här finns också ett större metalager, med både dagliga utmaningar och möjligheten att anställa ny personal till ditt stall och uppgradera deras specifika förmågor, exempelvis hur stort tidsstraff du får av att bogsera en bil upp på vägen efter en dikeskörning (tillbakaspolningsmöjligheterna från de ordinarie Dirt-spelen lyser nämligen med sin frånvaro).

Det hela förblir dock simpelt, och den stilrena presentationen tillsammans med den avslappnande musiken och min oberörda kartläsare lugnar framgångsrikt ner mig mellan sträckorna – det här är rallyspel som jag vill att de ska vara, en nästintill meditativ, själsligt befriande upplevelse för dig som bara vill dra ut i skogen och köra riktigt, riktigt fort.

Läs också: Recension: Wreckfest

Dirt Rally 2.0 – Recension Reviewed by - .
4.35

UTSLAG

87%
87%
Det enda rallyspelet du behöver.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar