facebook_pixel
Crackdown 3 – Recension

Crackdown 3 – Recension

Explosioner och hektisk action räcker inte för att maskera faktumet att Crackdown 3 känns gammalt och repetitivt.

Det borde kännas fantastiskt. Jag kastar mig mellan hustaken, duckar för inkommande raketer, och smäller till sist rakt ner i backen och krossar en smärre armé av arga robotar. Problemet är bara att jag redan har gjort exakt detta så många gånger redan. Crackdown 3 försöker upprepa gamla vinnande koncept, men glömmer bort att skapa en egen identitet.

Det dröjer inte många timmar innan det börjar kännas mer än lovligt repetitivt. Crackdown 3 börjar ganska lovande, med en underhållande introfilm där Terry Crews ballar ur som bara han kan. Sedan öppnar sig en hel stad att utforska. Men ju mer jag spelar, desto tydligare blir det att den långa utvecklingstiden tyvärr inte har inneburit nya idéer och uppdaterad mekanik. Crackdown 3 vilar på en gammal beprövad grund, med en statisk stad full av likartade mål och klonade fiender att skjuta ändlöst på. Det är ett spel som säkert hade känts rätt bra om det släppts i början av 10-talet istället för nu. Det är talande att spelet känns tunnare och mer gammaldags än det betydligt äldre, och bättre, Saints Row IV.

Läs också: Metro Exodus – Recension

I korthet:

Vad är det?

Ett hektiskt actionspel som tyvärr har svårt att hävda sig mot dagens utbud.

Utvecklare

Sumo Digital

Utgivare

Microsoft

Webb

Xbox.com/en-US/Games/Crackdown-3

Cirkapris

550kr

Pegi

18

Spelat på

Intel Core i5-7600k

16 GB RAM

GTX 1070

Kolla även in

Saints Row IV

Fin utsikt över en stad full med dussinuppdrag.

Utmattande

En gång i tiden var det tänkt att spelets gimmick skulle vara en totalt förstörbar stad. Av det finns tyvärr ingenting kvar i singleplayerkampanjen. I multiplayer är dock arenorna förstörbara, men av det lilla vi fått möjlighet att testa det avskalade och visuellt trista onlineläget så kan jag förstå att det är svårt att få det att fungera i större skala.

Det är dock synd på ett intressant koncept att det förpassas till små arenor i en inte speciellt engagerande multiplayer. Lite mer spektakulär förstörelse i kampanjen hade inte skadat, för även om vi bjuds på hektiska strider så känns de väldigt snabbt likartade och odynamiska. Det är som att äta en hel bytta med vispad grädde. Det är måhända ganska gott i början, men efter några rejäla slevar känns det inte lika lockande att smaska i sig resten.

Det är för all del ganska tillfredsställande att blåsa bort fiender med hjälp av superkrafter och en stor arsenal av vapen. Ett tag, tills känslan av déjà vu sätter in. Det blir snabbt väldigt tradigt att omprogrammera propagandatorn och spränga kemikalieanläggningar. Särskilt som fiendevariationen inte är speciellt stor, eller kräver några speciella knep annat än att du behöver skjuta rätt länge på vissa av dem innan de behagar att dö. Speciellt bossarna är utdragna fanskap som är mer utmattande än utmanande att slåss mot.

Det finns en gedigen grund i Crackdown 3, och jag ville verkligen att det skulle överraska mig positivt. Men trots följsamma kontroller och rätt bra känsla i striderna så räcker det inte. Med en intressantare stad att utforska, och roligare uppdragsdesign för den delen, så hade detta nog kunnat bli en mer underhållande liten bagatell. Innan kampanjens 10 till 15 timmar är över är tyvärr risken överhängande att du gäspar käken ur led.

Läs också: Far Cry: New Dawn – Recension

Slå näven i bordet. Eller golvet. Vilket som.

Crackdown 3 – Recension Reviewed by - .
2.9

Utslag

58%
58%
Crackdown 3 är kompetent men på tok för enformigt för att hålla i längden.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar