facebook_pixel
Apex Legends – Recension

Apex Legends – Recension

Battle royale har aldrig varit bättre än i Apex Legends.

Vi trycker på H för att visa vördnad numera. Min gode vän JohnnyBadNews, som jag aldrig har träffat, berättade precis att det finns ett bra sikte för min långbåge. Så osjälviskt. Han fann siktet bland en död spelare tillhörigheter, noterade att jag använde en båge, och berättade att det var där – allt utan att säga ett enda ord.

Jag plockar upp det, och får en text på skärmen: ”Tryck på H för att tacka JohnnyBadNews”. Mitt pekfinger rör sig förbi granatknappen och landar på H med ett bestämt men ömsint tryck. En digital kram.

Jag borde inte må så här bra. Apex Legends är egentligen ett typiskt battle royale-spel. Du hoppar ner från skyn, landar på en ö där 60 spelare kämpar mot varandra i ständigt krympande cirklar. Men Apex Legends är också ett tålmodigt och raffinerat svar på genrens tillkortakommanden, vilket gör spelet till den mest tillgängliga och kompromisslösa battle royale-upplevelsen hittills.

Kolla också in: Redaktionen spelar Apex Legends

I korthet:

Vad är det?

Ett free to play-battle royale i samma universum som Titanfall.

Utvecklare

Respawn Entertainment

Utgivare

EA

Webb

ea.com/en-gb/games/apex-legends

Cirkapris

Free to play

Pegi

16 år

Spelat på

Intel i9-9900k

Geforce 980 Ti

16GB Ram

Kolla även in

Titanfall 2

Han gav ett svävande svar.

Dödligt kul

Apex Legends utspelar sig i Titanfall-universumet, men har inte mycket spelmässigt gemensamt med den serien. Vapnen har ett ballistiksystem, titanerna lyser med sin frånvaro, och du kan inte springa på väggar. Vapnen känns så där snabba och känsliga som de varit ända sedan Modern Warfare, och att ta avstånd och kulans fallkurva i beräkning, på en bråkdel av en sekund, får mig att känna mig som ett matematiskt geni. Jag är förtjust i Wingman, en revolver som tar tid att ladda om, men med kraft nog att väga upp det.

Nästan alla vapen har en unik personlighet. Peacekeeper-hagelgeväret skjuter hagel i stjärnformationer, medan det snabbare Eva-8 Auto spottar ur sig skott i 3×3-fyrkanter. Prickskyttegeväret Triple Take är en annan höjdare. Det skickar iväg en horisontell linje av tre skott varje gång du klämmer åt avtryckaren, vilket ger dig lite större chans att träffa.

Poängen är att det finns något för alla: gevär, automatkarbiner, maskingevär och pistoler. Du kan förbättra dina vapen genom att finna uppgraderingar som ligger strösslade här och var på kartan, något som hade kunnat bli bökigt. Du kan absolut rota runt själv och välja de uppgraderingar du helst vill ha, men jag älskar hur Apex Legends också kan gå på autopilot och välja den bästa utrustningen åt mig.

Om allt detta låter väldigt bekant, så är det för att det är det. Apex Legends avviker inte mycket från PUBG-formeln. Det är Respawns fantastiska tolkning av konceptet som gör spelet så speciellt. Utöver uppsättningen av olika hjältekaraktärer med unika förmågor, så är kommunikationen det bästa exemplet på detta. Avsaknaden av ett sololäge vid lanseringen känns högst medvetet (även om det ryktas om att ett sådant spelläge är på gång). Apex Legends uppmuntrar kamratskap mellan lagkamraterna på olika sätt. Från att koncentrera eldgivningen mot samma mål, koordinera specialförmågor, eller ge bort automatvapnet du just hittade till en vän i nöd.

Ping-systemet är dessutom ett briljant system som låter dig göra dina lagkamrater uppmärksamma på olika saker i spelvärlden – som platser, fiender, föremål och vapen som kan vara av intresse. Jag vill inte gå tillbaka till Fortnite eller PUBG, eller något annat spel som inte har den här funktionen. Det borde införas i alla spel för alltid och evigt, amen! Det är så simpelt, men samtidigt så upplyftande.

Du använder det oftast för att markera vart du är på väg, men om siktet passerar över en fiende så kommer din karaktär att utropa att du sett någon. Pingar du en öppen dörr så kommer du att kommentera på att någon förmodligen redan har varit där. Pingar du ett sikte som en död spelare har tappat, som vår käre JohnnyBadNews, så kommer både ikonen och färgen på föremålet att synas. Plus att din karaktär påpekar det, förstås. Du har olika repliker för om du pingar stängda eller öppna lootlådor, och alla karaktärer har något att säga om alla föremål, och vartenda vapen. Du kan till och med pinga andras pingande, för att visa att du har sett. Men om du pingar en pingad ping, så… Gud hjälpe dig, helt enkelt.

Pingsystemets främsta fördel är att det gör Apex Legends lika roligt att spela med främlingar som med vänner. Mina första vinster kom när jag spelade med lugna, tysta, gåtfulla typer som koordinerade rörelser, pekade ut fiendepositioner och delade med sig av prylar utan att varken tala eller skriva ett enda ord. Detta är i sig självt något som gör spelet mer tillgängligt, och ett motmedel mot toxiskt beteende. Utöver detta erbjuder spelet också en text-till-tal-funktion för spelare som har svårt att tala, eller är oroliga för näthat. Det här känns, olyckligtvis, som ett revolutionerande inslag när stora multiplayerspel som Anthem och Fallout 76 släpps utan någon textchatt alls.

Det är ett smärre mirakel att gå från att bli smädad av en armé av fjuniga rasister i Fortnite till att, i total tystnad, vinna med fullständiga främlingar i Apex Legends.

En riktig glidare

En av de mest ångestfyllda delarna av att lära sig ett nytt battle royale-spel är inledningen. I Apex Legends har en i laget kontroll över hoppet, medan de andra två kan hänga kvar tills de känner sig bekväma, eller tills laget har landat om så är. Alla lag lämnar dessutom efter sig färggrann rök som gör det lätt att se var motståndare tar vägen. Att peka ut var andra lag landar är viktigare för överlevnad än det veritabla gatlopp som tar sin början så fort du når marken.

När du väl har landat är det en ren fröjd att röra sig över landskapet. Ön är en sandlåda full med höga klippor, gigantiska skelett och små områden med byggnader. Det påminner om de trånga arenorna i Modern Warfare, och det vidsträckta landskapet i Halos Blood Gulch, på samma gång.

Terrängen sträcker sig från kantiga bergformationer till djupa dalformationer, träskområden, och ett solblekt, Mad Max-doftande ödeland. Inget av områdena är på egen hand några visuella mästerverk, men mångfalden gör det lättare att orientera sig när man rör sig över kartan. Kartan är kompakt, men känns massiv. Även om det inte är någon vidare utmaning att ta sig fram när du kan hala dig upp på någon av de många ballongerna som hänger fjättrade vid marken, och därifrån kasta dig iväg för att nå nästa cirkel innan tiden går ut.

Att glida är ett mer pålitligt sätt att ta sig runt. Ducka i en nedförsbacke och du kommer att glida som vore du en mänsklig stjärtlapp. Den för förmågan visar verkligen Apex Legends lekfullhet, och fokus på skicklighet. Varenda trappa erbjuder en kort fartökning, men att glida är också minst lika viktigt som försvar, och kasta dig under inkommande kulor. Väggspringandet är ett minne blott, och nu är glidandet min nya bästa vän.

Jag är alltid ute på glid någonstans. De där ballongerna finns överallt, och byggnader och lootlådor finns i sporadiska kluster på kartan. Än har jag inte rört mig över kartan på exakt samma sätt två gånger. Apex Legends undviker Fortnites Tilted Tower-problem genom att slumpmässigt göra olika platser till heta lootområden i varje match, och genom att ha en flygfarkost med resurser som svävar över kartan.

Resultatet är att spelare tenderar att sprida ut sig i olika riktningar över kartan, vilket gör matcherna mer oförutsägbara. En prickskytteduell i Skull Town kan bli avbruten av ett smygande lag med hagelgevär, och ett bakhåll vid det norra vattenfallet kan gå snett när ett annat lag svävar in via ballong.

Läs också: Metro Exodus – Recension

Fräna förmågor

Striderna är inte alltid snabba och aggressiva. Det finns förmågor som saktar ner dem, och möjliggör reträtter och omgrupperingar. Om saker blir för hektiska kan Wraith göra sig osynlig i några sekunder och fly. Pathfinder kan kasta ut en lina och ta sig över hela arenor. Gibraltar kan kasta ut en sköld som skydd vid en flaskhals, eller skydda laget vid ett plötsligt bakhåll.

De olika karaktärerna har dock blinda fläckar som gör kommunikation än viktigare. När Wraith gör sig osynlig, kan hon inte heller se motståndarna. Några pingade motståndare från lagkamrater kan hjälpa enormt. Caustic kan se fiender som rör sig genom hans gasmoln – så det är en god idé att pinga dem för dina lagkamrater som inte kan se igenom röken.

Inte alla färdigheter är lika omedelbart effektiva, dock. Gibraltar kan tvinga ut ett helt lag ur sina skydd genom att bombanfall, medan Mirage bara trollar fram en hög uppenbara kopior på sig själv, som står där och imiterar skyltdockor. Väldigt lätt att genomskåda.

Detta är inte Overwatch. Specialförmågorna bidrar med lite krydda och karaktär, men de är nästan aldrig matchavgörande på egen hand. Alla karaktärer har lika mycket hälsa, och rör sig lika snabbt, och fokus ligger fortfarande på precist skjutande och smarta manövrer. Förmågorna kan dock lätta på den egna pressen, eller öka trycket på motståndarna.

För de som är vana vid Call of Duty och Titanfall kanske karaktärerna i Apex Legends känns lite väl stryktåliga. Någon som bär en level tre-väst kan ta flera hagelbrakare rakt i bröstet, och kanske ett helt magasin från ett automatgevär. Det är med flit.

Det här gör att de mest tillfredsställande stunderna går emot klassiska fps-instinkter. Att långsamt nöta ner ett lag från avstånd, medan de gör slut på sina förbandslådor, är en fungerande strategi. Knockade lagkamrater kan aktivera en sköld som de andra kan använda, vilket ger dig en mer aktiv roll även när du blivit golvad.

Jag har sett klipp när spelare fyller ett rum med loot, för att locka in motståndare och sedan blockera dörren med Caustics gasfällor. Det var en fruktansvärd, och fruktansvärt effektiv strategi som jag önskar att jag kommit på. Hjärnan är ditt skarpaste vapen i Apex Legends, och tåligare motståndare tvingar oss att fundera över vad mer vi kan göra för att få övertaget – bortom att skjuta flest kulor.

Även döden har mer spännvidd här, vilket är en nyhet i battle royale-genren. Du kan plocka upp en dödad lagkamrats flagga, för att sedan återuppliva dem vid särskilda stationer. Dessa är sällan belägna på säkra och bekväma ställen, förstås, men det är inspirerande att se hur långt totala främlingar är beredda att gå för att återuppliva mig.

Jag har burits fram på axlarna av en halvgud, som väckte liv i mig tre gånger i samma match, tills jag landade en andraplats jag inte förtjänade. Första matchen jag vann var när mina lagkamrater dog, och sedan hejade på mig i textchatten medan jag kastade mig ut ur cirkelns säkra zon för att rädda dem. Att kämpa för att hålla liv i varandra är lika tillfredsställande som att skjuta sig mot förstaplatsen.

Gratis är gott

Det finns några saker som stör upplevelsen något. Blandningen mellan stiliserad Borderlands-estetik och den torrare stilen i Titanfall-spelen gör att det har svårt att sticka ut i mängden rent grafiskt. Ett rankat läge vore också trevligt, delvis för att lagkamrater som lämnar mitt i matchen inte straffas på något vis.

Spelet fick också kämpa mer än väntat på min hårdvara. Eftersom Apex Legends belönar snabba reflexer så är mjuka musrörelser och över 100 fps målet. För att komma över 90 fps med mitt 980Ti behöver jag spela med en upplösning på 1920×1080, med låga grafikinställningar på en 2560×1440-monitor. Det är inte i närheten av den tekniska mardröm som var PUBG i sitt tidiga stadie, men var medveten om att du kanske behöver uppgradera hårdvaran om du vill att spelet ska både se bra ut, och flyta fint.

Apex Legends känns som ett trick. Det är ett free to play-spel, utannonserat och släppt samma dag – utan någon early access-period, och med kosmetiska mikrotransaktioner som inte känns allt för giriga. Kötiderna är de snabbaste i genren, vapnen är resultatet av åratal av förfinande av flertalet spelutvecklare, och alla karaktärer har sin roll att spela i laget. Spelet är gediget, fullt med smarta designval, och inte minst har det lagt ribban för genren med sina kommunikationsmöjligheter.

Efter ett par år av battle royale-spel som släppts i ofärdigt skick, så har Respawns självsäkra bidrag återupplivat min entusiasm för genren. Gratis, sympatiskt, konstant roligt, och det bästa battle royale-spelet för tillfället. Det kommer att behöva långsiktig support och uppdateringar för att fortsätta vara på topp, men här och nu har Apex Legends fyrat av en sjuhelvetes första salva.

Läs också: Månadens hårdvara

Kan vi inte bara vara sams?
Apex Legends – Recension Reviewed by - .
4.65

Utslag

93%
93%
Apex Legends är ett fantastiskt battle royale-spel, som revolutionerar kommunikation i spel.

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar