facebook_pixel
Anno 1800 – På gång

Anno 1800 – På gång

Vi bygger en grisbaserad ekonomi och bråkar med en störig släkting i kommande strategispelet Anno 1800.

Det var en gång för längesedan, en dryg jävla farbror som försökte ruinera mig. För att sätta honom på plats köpte jag mig en egen ö, för riktigt så fattig var jag inte än. Där började jag föda upp grisar, som jag kokade ner till tvål. Den planerar jag att använda till att tvaga min farbrors fula trut tills han bara har fina saker att säga.

Ungefär så kan man sammanfatta storyn i Anno 1800, den senaste delen i anrika Blue Bytes strategiserie. Efter att ha gluttat in i framtiden i de senaste spelen, går de nu tillbaka till rötterna igen. Delvis, i alla fall.

Som titeln antyder utspelar sig det hela på 1800-talet, med allt vad det innebär av industriell revolution och stora handelsfartyg. Spelmässigt känns det som en blandning av det gamla och det nya, i alla fall så långt jag fick testa.

Förhandsversionen lät mig spela hela första kapitlet i den förvånansvärt storytunga kampanjen. Det hela börjar med att jag leker bohem i söderhavet, som den bortskämda rikemansunge jag är. Efter ett brev från min kära syster vänder jag dock skutan hemåt, då vår gamle far tydligen är sjuk. När jag kommer hem är han dock redan stendöd, och min farbror beter sig rejält tölpaktigt. Han tar över vårt affärsimperium, hävdar att jag är skyldig honom stora mängder slantar, och rövar sig i största allmänhet.

Läs också: Rage 2 – hands on

I korthet

Utvecklare

Blue Byte

Utgivare

Ubisoft

Webb

anno-union.com/en/

Release

16 april

Det börjar smått, men snart har du en koloni fylld till bredden med grisar och tvål.

Grisigt

Det är nu den där tvålen kommer in i bilden. Istället för att acceptera ett nederlag sätter jag igång med att bygga ett nytt imperium. Till en början är det blott en blygsam hamn med lite utvandrade bönder som hoppas på bättre lycka på en ny ort, men ganska snart börjar mitt lilla samhälle att växa.

Jag bygger bostäder, lagerbyggnader, bondgårdar, diverse industrilokaler. Så smått börjar ett ekosystem ta form, enligt klassisk Settlers­-modell (logiskt nog, då Blue Byte skapade den serien en gång i tiden). Bonden producerar säd, som mals ner till mjöl i väderkvarnen, och till sist blir till bröd i bageriet. Det hela är väldigt bekant, på gott och ont. Anno 1800 har ett trivsamt tempo, och en snäll inlärningskurva. Här finns en del att hålla reda på, men det är tydligt hur allt fungerar och vilka resurser byggnaderna producerar, eller kräver.

Jag fokuserar, som sagt, på tvål gjord av grisfett. Det är en oemotståndlig tanke att bygga ett imperium av gristvål. Det fattar väl alla. Att knäppa farbror Syfilis (eller vad han nu heter) på näsan är märkligt tillfredsställande, trots att berättandet är mer än lovligt styltigt. Efter att hela storyn är avklarad ska dock spelet övergå i ett sandlådeläge, så om inget annat så fungerar den bra för en första genomspelning.

Min spelomgång tar dock slut precis när det börjar komma igång ordentligt. Det sista jag gör är att segla runt med mitt hittills enda fartyg (med tiden lär man skaffa sig en mer imponerande flotta), för att rädda politiska fångar som farbror Säckpung konspirerar mot. Gissningsvis blir det någon form av hämnd från min lätt osympatiske släkting, men den får vi vänta på tills spelet släpps. Tills dess får mina gristvålfabriker stå tysta och tomma.

Läs också: Årets spel 2018

Som vanligt har du direktkontroll över dina fartyg.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar