facebook_pixel
Wargroove – Recension

Wargroove – Recension

För några år sedan hjälpte Chucklefish en viss Eric Barone att få ut ett visst Stardew Valley på marknaden. Resten är modern lantbrukshistoria. Utvecklaren och utgivaren har sedan dess gått skilda vägar (under vänskapliga former) men där och då märkte Chucklefish det fantastiska: det gick att utmana klassiska konsolspel på pc – och göra det ännu bättre än originalet.

Wargroove är ingen Advance Wars-dödare på samma sätt som Stardew Valley tog Harvest Moon till nästa nivå. Det är bara lika bra.

“Bara”. De klassiska och inte sällan bärbara Nintendokrigen är strategi i tur och ordning när den är som mest vanebildande. Det har samma färggranna fantasysetting som Fire Emblem, men där slutar egentligen likheterna. Istället har Chucklefish friskt tankat idéer och inspiration från Advance Wars.

Det gör de rätt i. Slagen i Wargroove har precis rätt “groove”. Det är gnistrande stränder, snöiga avkrokar och djupa skogar uppbyggda med samma slags enkla rutsystem. Du och fienden (som dessutom kan vara mänsklig i lokala och nätbaserade bataljer) gör era drag i tur och ordning. Och oj, så många knep, taktiska drag, fällor och saker du måste hålla koll på.

Wargroove har visserligen karteditor. Det har som sagt multiplayer. Det har en lika dramatisk som dråplig kampanj. Det har pussel. Allt står dock och faller med turordningsslagen. De är fantastiska.

Läs också: recensionen av Stardew Valley

I korthet:

Vad är det?

Turordningsstrategi av Nintendosnitt.

Utvecklare

Chucklefish

Utgivare

Chucklefish

Webb

wargroove.com

Cirkapris

Ej fastställt

Pegi

7 år

Testat på

Intel Core i7-7700, Gefore GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Into the Breach, 88 %

Emeric kan placera ut en skyddande kristall – som fienderna i sin tur kan slå sönder. Åh!

I alla fall mestadels. Det finns några små skavanker; arkadmatcherna tenderar att bli enformiga historier och i slutet av matcherna dras det gärna ut till den grad att nerven går förlorad. I vissa fall känns det nästan som ett straff att ha kniven mot fiendens strupe då den är så sabla slö.

Lejonparten av de timmar (många timmar) du tillbringar med Wargroove är dock givande. Olika väder och platser har sin styrkor och utmaningar. Berg skyddar men är svåra att ta sig över medan skogen ger “fog of war”. Medvind ger skeppen en extra skjuts medan sandstormar hindrar sikt.

Du kan skapa fasligt många olika enheter: flygande valkyrior, hundtrupper, bågskyttar, slungor och så vidare. De fyra olika fraktionerna har alla olika takes på de olika typerna. Det gäller att hålla reda på vilka som är starka mot vad (och vice versa) liksom de förutsättningar som krävs för kritisk skada. Kavalleriet gör mest nytta när de får röra sig längsta möjliga sträcka för att dundra in i fienden, medan bågskyttarna å sin sida behöver stå blick stilla under sin runda för att kunna fokusera.

Målet i de flesta matcher är att dräpa fiendens general eller fort, och de är ute efter att åsamka dig samma skada. Generalerna är lyckligtvis kraftfulla med specialare, så kallade “grooves” som kan smälla upp provisoriska barriär, ge dig mer skydd och ge kringliggande enheter ett drag extra.

Vad jag försöker säga är att Wargroove kommer få dig att tänka, men främst kommer det få dig att känna – en hel hoper glada känslor.

Läs också: recensionen av Into the Breach

Wargroove – Recension Reviewed by - .
4.15

UTSLAG

83%
83%
Turordningsstrategi när den är som sötast – och syrligast.

Om skribenten

Fredrik Eriksson

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Liknande artiklar