facebook_pixel
My Time at Portia – Recension

My Time at Portia – Recension

När jag i somras klev in i den gröna, sköna postapokalyps som var My Time at Portia var stresspåslaget omedelbart. Ett halvår senare är det fortfarande jäktigt att få ihop det här livspusslet men snarare än press kommer jag in i ett slags skönt gung och med flinka fingrar alt-tabbar jag ut och in i spelet för att fylla på och kryssa av min att göra-lista.

My Time at Portia är alltså fortfarande grindigt som få och av det skälet inte för alla. Om du går igång på att krångla dig igenom intrikata checklistor (samt älskar Stardew Valley – vem gör inte det?) kan detta vara din melodi. Ärligt talat har jag svårt att sätta fingret på exakt varför Portia slår an gladare toner i mig jämfört med då. Skillnaderna med early access-versionen är inte milsvida vad gäller just den här biten. Kanske är det så enkelt att jag kliver in med andra förväntningar den här gången, med hjärnan inställd på grinding?

Portia skildrar alltså livet efter undergången, men det har sällan gjorts så gemytligt. Glöm Fallout, för nu har postapokalypsen gått och blivit ekologisk. Här finns inga ödelandskap som knastrar av radioaktivitet utan prunkande dalgångar, porlande forsar och en liten stad med idel leende ansikten. Av gammal bråte bygger jag en odlingslåda och med lite kärlek och mycket gödsel har jag inom bara några dagar en rik skörd med potatis.

Läs också: Early access-recensionen av My Time at Portia

I korthet

Vad är det?

Ett digitalt liv på landet där du craftar, skördar, socialiserar med mera!

Utvecklare

Pathea Games

Utgivare

Team 17 Digital

Webb

portia.pathea.net

Cirkapris

Ej fastställt

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

Intel Core i7-7700, Gefore GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Stardew Valley, 92 %

Det må ta tid att hitta och utvinna material men själv craftingen är föredömligt användarvänlig.

Vore det inte för ruinerna som tornar upp sig över den lilla staden hade det här mer eller mindre kunnat vara Stardew i 3d. Nu visar sig dock att ruinerna ska bli av yttersta vikt för min tid i Portia. När jag ärver ett fallfärdigt skjul av min far får jag också hans anteckningsbok, fylld med diagram över slipare, smätugnar, tillskärare och annat jag behöver för att jobba med material som jag bland annat hittar i, just det, ruinerna och gruvorna under Portia.

Med sten, koppar, järn, trä och sand skapar jag murbruk, rör, brädor och glas. Snabbt dock blir ritningarna och uppdragen komplicerade, och inom några timmar bygger jag bilar och utforskar ruiner fyllda av illvilliga monster men i gengäld löften om ännu bättre loot. Jag bygger en bro till en ö för att gagna Portias bästa och bakmaskiner för att gagna min egen kokkonst.

My Time at Portia har många sidor. Craftingen är hjärtat men denna öppnar vägar till mycket mer än så: boskap, uppdrag, lantbruk, festivaler, renoveringar, romantik och vänskap. Det är kanske inte av samma toppklass som nämnda Stardew Valley och berättelsen är varken skriven eller framförd med samma fingertoppskänsla. Hjärtat är dock på rätta stället men du får också vara beredd på att pulsen då och då slår hiskeligt fort.

Läs också: recensionen av Stardew Valley

My Time at Portia – Recension Reviewed by - .
3.9

Review Overview

78%
78%
Jäktig och grindig men också älskvärd och gemytlig livssimulator.

Om skribenten

Fredrik Eriksson

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Liknande artiklar