facebook_pixel
Just Cause 4 – Recension

Just Cause 4 – Recension

Rico Rodriguez drar till Solís med både vingdräkt och gripklo i Just Cause 4, men han reste dit alldeles för tidigt.

Potentialen finns här, absolut. Avalanches senaste actionfest är en lovande sandlåda fylld av storslagna explosioner, imponerande fysik och varierade miljöer som tar studions Apex-motor till nya nivåer. Det smärtar mig därför att säga att spelet samtidigt inte är i närheten av färdigutvecklat, utan skulle ha behövt mer kärlek innan lanseringen.

Fem krascher under spelets fyra första timmar. Det bådar inte gott. Trots att jag har en dator som vida överskrider de rekommenderade systemkraven slutar Just Cause 4 gång på gång att fungera. Sedan kommer en patch på 6,6 GB som tack och lov råder bot på detta. Förutom de två gånger som spelet stängs direkt efter den första laddskärmen, det vill säga. Suck.

Utöver dessa tekniska tillkortakommanden lider recensionsexemplaret jag spelar dessutom av ofärdiga mellansekvenser. Inte nog med att frameraten är rena lotteriet där ena videosnutten rullar på i 60 bilder per sekund medan nästa ligger och hackar i 20-30 fps. Själva karaktärerna ser direkt horribla ut. Som hämtade ur Playstation 2-eran, med döda ögon och texturfattiga anleten. Och så har vi faktumet att fordon på vägarna kan ploppa upp från ingenstans, vilket förstås får spelet att kännas allt annat än modernt.

Trots alla dessa enorma brister måste jag ändå säga att jag snabbt fattar tycke för Rico Rodriguez fjärde kapitel när jag väl spelar. Del fyra tar plats i det varierade landet Solís, där allt från snötäckta berg till grönskande regnskogsdjungel verkligen känns distinkta. Man har fokuserat på olika sorters klimat och det är en riktig pulshöjare att sugas in i en jättelik tornado, eller försöka akta sig för de livsfarliga blixtarna under ett stormoväder.

Läs också: No Man’s Sky får ny enorm uppdatering

I korthet:

Vad är det?

Explosiv sandlåda med grymt rolig spelbarhet som tyvärr släpps i halvdant skick.

Utvecklare

Avalanche Studios

Utgivare

Square Enix

Webb

Just Cause 4

Cirkapris

599:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K, GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Just Cause 3, Grand Theft Auto V, Metal Gear Solid V: The Phantom Pain

Sjung med allihop: ”Blixtrar och dunder, Rico går under.”

Även om spelet mer eller mindre har samma grafik som den tre år gamla föregångaren, bjuder de olikartade miljöerna och den nya väderfysiken alltså på tillräcklig variation för att detta ska kännas som något mer än bara Just Cause 3,5. Medan Medici var gnistrande medelhav rakt igenom, har Solís ett mycket bredare spektrum när det gäller landskap och klimat. Det känns avgjort mer spännande att utforska fyrans karta. Ännu roligare blir det då Ricos gripklo har blivit uppgraderad med några riktigt underhållande nyheter.

GRIPANDE GAMEPLAY

Medan vingdräkten (som återigen gör fallskärmen sällskap) var den största spelmekaniska nyheten i Just Cause 3, är det gripklon som stjäl rampljuset i den senaste delen. Förutom att koppla samman fiender, fordon och röda tunnor, kan du även montera små raketer och diverse slags ballonger på den. Hur du sedan använder dessa nya prylar är helt upp till fantasin, och det är barnsligt kul att testa olika kombinationer för att skapa ultimat förödelse.

Genom att förbereda specifika loadouts och skräddarsy änterhakens ballonger, raketer och dragkraft, kan du sedan med ett knapptryck växla mellan de olika förmågorna mitt i stridens hetta. Kaoset är ett faktum och det är roligare att experimentera med gripklon än att ta till ett hederligt raketgevär för att få jobbet gjort, trots att de enorma explosionerna från Ricos ”vanliga” vapenarsenal förstås är nog så bombastiska.

Men så kommer nästa storyuppdrag och jag slungas återigen tillbaka till verkligheten. De fult renderade figurerna påminner mig om att spelet inte är färdigt och att det kommer krävas en hel del patchar innan Just Cause 4 blir den fantastiska sandlåda det har potential att bli. Det trasiga skicket, inte minst de många totalkrascherna och de ruttna mellansekvenserna, ger mig känslan att jag spelar en betaversion när jag tar mig an kartans alla pluppar. Det är ett underhållande pluppsamlande förvisso, men det är fortfarande bara en beta.

Med några extra månaders utvecklingstid skulle resultatet ha blivit så mycket bättre. Just Cause 4 är tvivelsutan ett bra spel i grunden, men är i skrivande stund inte i närheten av färdigställt. Det är förstås inte utan att man misstänker att Square Enix pressat Avalanche Studios för att hinna få ut spelet innan jul, trots att studion uppenbarligen behövt mer tid på sig. Det är ungefär lika snyggt som om jag skulle säga ”Äh, nu får den här recensionen vara klar”, och sedan sluta skriva mitt i en …

Just Cause 4 – Recension Reviewed by - .
3.35

UTSLAG

67%
67%
Uppslukande gameplay räddar Just Cause 4 från haveri, trots alla krascher och ofärdiga cutscenes. Ge mig patchar, tack!

Om skribenten

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar