facebook_pixel
Below – Recension

Below – Recension

Below målar upp en fantastiskt atmosfärisk och intrikat värld, som inte nödvändigtvis är så njutbar att utforska alla gånger.

Det börjar med en resa över havet. Till tonerna av högst olycksbådande musik färdas jag över stilla vatten, mot något okänt. Det händer absolut ingenting på flera minuter, ändå är detta en av de mest effektiva sekvenserna i hela spelet. När jag väl kliver i land på en regnvåt strand, är jag lyckligt ovetandes om att jag alldeles strax kommer att dö.

Below är som en blandning mellan en överlevnadssimulator, ett Zelda-äventyr, och Dear Esther. Du är ensam på en grådaskig, till synes öde ö. Under marken väntar en labyrint av pussel och monster. Och svältdöden, om du inte lär dig koka soppa på råttor.

När du tar dig djupare ner i grottorna kan du använda en särskild valuta för att förvandla lägereldar till teleportörer. På så vis kan du direkt hoppa tillbaka dit om du skulle råka dö (vilket du kommer att göra). Men spelet berättar inte att du bara kan teleportera en gång, sedan måste du betala igen.

När du dör måste du leta upp din kropp och ta tillbaka dina föremål. Du tappar nämligen till och med den livsviktiga lyktan, som du måste ha för att kunna ta dig djupare ner i grottsystemet. Det hela blir rätt omständligt, och särskilt i början blir det en del smärtsamt långsamma promenader om du råkar dö utan att ha aktiverat en teleportör. Med jämna mellanrum kan du dock finna genvägar som öppnar upp spelet mer, så att du inte behöver börja från början – oavsett om du inte har någon lägereld att teleportera till. Men de inledande timmarna är onödigt trevande och sävliga.

Läs också: Ashen – Recension

I korthet:

Vad är det?

En extremt atmosfärisk hybrid mellan äventyr, rollspel och överlevnadsspel.

Utvecklare

Capybara Games

Utgivare

Capybara Games

Webb

capybaragames.com

Cirkapris

200:-

Pegi

12

Spelat på

Intel Core i7-6700k

16 GB RAM

GTX 980

Kolla även in

Dungeon of the Endless

Genvägarna är väldigt välkomna.

Tung atmosfär

Själva spelmekaniken är ganska så simpel. Det handlar mest om att klura ut hur du öppnar dörrar. Ibland bankar du på något med en hammare, andra gånger skjuter du kristaller med pilar, eller skär av rep. I stride kan du använda skölden till att skydda dig, eller försöka slå upp fiendens gard, och svärdet används med fördel till att hacka sönder alla som vill dig illa. Under resans gång finner du också lite nya vapen, rustningar och olika typer av pilar.

Mestadels är det dock bara du och ett djupt, vindlande och dunkelt grottsystem. Atmosfären är så förtvivlat tät att den i princip bär spelet helt på sina axlar. Musiken är något av det bästa jag hört i ett spel på länge. Det påminner lite om den ambienta musiken till Lucasarts gamla The Dig, fast betydligt mer olycksbådande och sorgset. Det är bara synd att utforskandet i sig bara fläckvis är spännande. Med en så oförlåtande speldesign, (inte minst fällorna är svåra att se i mörkret) behövs nerv och spänning för att det ska kännas värt besväret. Och bitvis finns den där, men allt för ofta är det mest en väldigt atmosfärisk men ganska tom promenad genom estetiskt briljanta miljöer. Slutresultatet är en upplevelse som pendlar mellan fascination och tristess. Det är synd på något som är så nära storverk.

Läs också: Fresh Prince-Carlton stämmer Fortnite

Se upp så du inte förfryser osten på de kallare nivåerna.
Below – Recension Reviewed by - .
3.45

Utslag

69%
69%
Vackert, atmosfäriskt och med fantastisk musik. Men också lite småtråkigt och omständligt.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar