facebook_pixel
Ashen – Recension

Ashen – Recension

Ashen är ett hopkok av redan beprövade idéer, men lyckas ändå stå på egna ben.

Jag gläds tillsammans med en människa jag inte känner. En timme tidigare stötte vi på varandra i en mörk grotta, men jag vet inte vem personen är. Allt jag vet är att vi höll varandras ryggar, koordinerade våra attacker utan att yppa ett endaste ord, och lyckades fälla spelets tuffaste boss hittills.

Vi trycker båda uppåt på styrkorset för att visa vår uppskattning för varandra (Ashens “kom hit”-kommando och den enda egentliga kommunikationsmöjligheten man har med andra spelare) för att därefter skiljas åt och aldrig någonsin ses igen.

Tror jag. Det är svårt att veta eftersom Ashen matchar ihop dig med andra spelare helt sömlöst, men aldrig ger dig någon mer information utöver den uttryckslösa avatar du ser framför dig – och inte ens den är något att lita på eftersom den bara är en variant av de npc:er du stöter på under spelets gång. Alla former av personliga uttryck, såsom emotes, svindyra skins och frammejslade kindben, lyser med sin kompletta frånvaro.

Ashen beskrivs enklast som Journey möter Dark Souls, med estetik från Sloclaps kung-fu-Souls Absolver. De enskilda bitarna har alla gjorts tidigare (kontrollschemat är exakt samma som i Dark Souls, bortsett från den dedikerade hoppknappen) men ändå lyckas A44 Games få Ashen att kännas som något eget, med några enkla medel. Bland annat har spelet en quetslogg med klara markörer på kartan (en sak som alltid lyst med sin frånvaro i Dark Souls) och stämningen blir ofta överraskande tryckande när man ger sig ner i evighetsdjupa grottor med en stackars lykta och tusen spelande skuggor som enda sällskap (utöver din kompanjon, förstås).

Läs också: Recension: Absolver

I korthet

Vad är det?

Dark Souls möter Journey möter Absolver.

Utvecklare

A44 Games

Utgivare

Annapurna Interactive

Webb

ashen-game.com

Cirkapris

410:-

Pegi

12 år

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

Absolver

Din bas utökas med fler och fler npc:er under berättelsens gång, som tillhandahåller dig med ny utrustning, uppgraderingar och sidouppdrag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till en början känns Ashen inte särskilt utmanande, och jag börjar fråga mig om hela co-op-grejen faktiskt är nödvändig (om ingen mänsklig spelare finns tillgänglig åtföljs man av en datorstyrd sådan, såtillvida man inte stänger av dem helt eller bjuder in en kompis via multiplayeralternativet). Tids nog börjar spelet ändå bita ifrån, och den gamla goda Dark Souls-loopen med corpse runs och bonfires (här finns till och med raka motsvarigheter till estusflaskor och själar) ger sig till känna.

Ashen blir förvisso aldrig lika tajt eller fängslande som From Softwares stilbildande klassiker (även om man försöker sig på sin egna form av diffusa historieberättande), men upplevelser av den typen som jag beskrev i ingressen gör hela skillnaden.

Det är alltid lika fascinerande när man plötsligt upptäcker att npc:en har ersatts av en människa med egna tankar och infall, ungefär som om en robot plötsligt skulle ömsa skinn och blotta ett bultande hjärta. Funderar min partner på liknande saker? Vem vet – och det är just det som är hela tjusningen.

Ashen – Recension Reviewed by - .
4.1

UTSLAG

82%
82%
En av de mest lyckade Dark Souls-kopiorna hittills.

 

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar