facebook_pixel
Artifact – Recension

Artifact – Recension

Äntligen! Valve gör spel igen, men är Artifact comebacken vi väntat på från Half-Life-studion?

Det suger verkligen när alla dina hjältar dör i Artifact. Det ska dock tilläggas att det inte hänt mig alltför ofta i Valves nya kortspel. Högst tre gånger. Det är en bra sak då det finns få känslor som är värre än att stirra hålögt på en ospelarbar Artifact-hand medan fienden mal ner dina exponerade torn.

Hjältar är den del som definierar varje Artifact-match. Du får fem per kortlek och tre av dem startar på brädet, en i varje av de tre raderna. I omgångarna som följer får du välja vilka rader du vill släppa lös de andra två i. Hjältar kommer i fyra färger: röd, grön, blå och svart. Du får också en av varje i vardera kortlek. Hjältar avgör vilka slags kort du kan spela i en rad. Vill du spela ett rött kort så behöver du en röd hjälte i den raden, och så vidare. Hjältar anfaller din motståndares torn och skyddar dina egna, de byter rader med sina specialförmågor och pimpar din lek med signaturkort. Du skyddar dem, och de skyddar dig. Dör de blir du vanligtvis ledsen.

Läs också: Vi recenserar Gwent: The Witcher Card Game

I KORTHET

VAD ÄR DET?

Ett tävlingsinriktat kortspel med Dota 2-tema.

UTVECKLARE

Valve

UTGIVARE

Valve

WEBB

playartifact.com

CIRKAPRIS

200:-

PEGI

Ej klassificerat

TESTAT PÅ

Intel i5-3570K, GTX 1060 6 GB Mini, 8 GB ram

KOLLA ÄVEN IN

Gwent: The Witcher Card Game

På samma sätt som i Dota vinner du i Artifact genom att säkerställa att dina hjältar är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Oavsett startposition, vilket är slumpmässigt, kommer hjältarna flytta sig mellan raderna under spelets gång. När en hjälte dör bänkas den innan den kan åter hoppa in på vilken rad du vill. Artifacts huvudsakliga vinnarvillkor är att förstöra fiendetornen på två rader, vilket gör att du vanligtvis prioriterar bort en rad för att förhoppningsvis dominera de andra två. Din motståndare försöker självklart med samma knep, så varje omgång är en frenetisk dragkamp där ni försöker utmanövrera varandra och vara tillräckligt på bettet för att få in dödlig skada.

Extra komplikationer (som om vi skulle behöva det!) får vi via ytterligare ett sätt att vinna. Förstör du ett torn på en rad exponerar du fiendens ancient. Får du in 80 i skada på den (torn har överlag 40 i hälsopoäng, som jämförelse) så vinner du rätt och slätt. Detta är ett elegant designval från Valve då kreativitet belönas från spelare som tappat greppet något om matchen.

Ett minnesvärt exempel är när jag dominerade en match och var på god väg att förstöra två torn på två rader medan de flesta av motståndarnas hjältar var oskadliggjorda. Medan jag lade fokus på dessa två vinnarrader hade emellertid min kombattant lagt sina resurser på första raden. Där lyckades hon ta ner mitt torn och började attackera min ancient. Jag trodde dock jag var okej – under nästa drag skulle jag förinta hennes torn, medan hon bara gjorde 30 i skada på radan hon hade intagit. Olyckligtvis för min del hade jag glömt bort en avgörande detalj: hennes tre fallna hjältar var på väg in igen. Det som uppenbarligen hade varit hennes plan hela tiden hände: hon placerade ut allesammans på första raden och började puckla på min försvarslösa ancient, och jag dog.

Jag har råkat ut för många liknande förluster under min tid med Artifact just när jag ska säkra min seger. Förvånande nog håller sig frustrationen inte i sig särskilt länge, och anledningen är att jag lämnar matcherna med känslan av att jag hade kunnat göra något bättre. I det här fallet handlar det om att överkompentsera. Säkrare hade varit att sätta in en hjälte på första raden för att uppehålla fienden. Jag hade alltjämt vunnit de andra raderna, men saktat ner min motståndare nog för att hålla min ancient vid liv ytterligare en runda. Jag förlorade, men hade lärt mig en läxa.

BEGRIPLIGT DJUP

Mycket har dryftats om Artifacts komplexa natur, brittiska PC Gamers Tim Clark har till och med liknat det vid att “spela tre omgångar Hearthstone på en gång”. Det är onekligen sant att många av spelets delar kommer vara nya även för veteraner inom kortspel. De tre raderna, som jag berört, är definitivt en sådan. Artifact har också ett Dota-inspirerat föremålssystem. Under varje omgång finns en köpfas där spelaren kan spendera guld som tjänats på att ha ihjäl, säg, hjältar på föremål för att buffa sin egna hjältar. Sedan finns “initiativ”-mekaniken, där spelaren byter handlingar fram och tillbakadär den sista spelaren överlåter initiativet till motståndaren när spelet går till nästa rad.

Med detta sagt är jag inte säker på att Artifacts inlärningskurva är fullt så brant som många ger sken av. Spelets tutorial må vara kort men gör ett gott jobb med att förklara grunderna i spelet. Jag var inte hundra procent säker på alla nyanser vid träningens slut, men jag visste definitivt nog för att ge mig i kast med det. Det hjälper att Artifacts rundor följer en förutsägbar rytm, med utplacerande av hjältar, shopping vid slutet, och rundor däremellan med strider i de tre raderna. Det dröjde inte länge förrän jag var med på tåget.

Valve har också gjort ett grymt jobb med att få fram Artifacts visuella språk. Olydiga små demoner rusar runt på brädet och fraktar korten från rad till rad, rycker till när ditt totala liv är lågt och gapskrattar när du får in ett dräpande slag. Information om korten är lätt att få insyn i: ett dubbelklick smäller upp en på helskärmen där du kan läsa beskrivningen tydligt och röra pekaren över okända nyckelord för att snabbt lära dig vad de innebär.

Är Artifact lika visuellt tilltalande som Hearthstone? Det är nära, men min röst faller ändå på Blizzardspelet. Artifact har några imponerande korteffekter men matchar inte den enorma spännvidd som finns i Hearthstone. Valve har också valt att inte göra spelbrädet så interaktivt som i Hearthstone. Här finns alltså inga klickbara objekt att leka med när du väntar på motståndarens drag. Interfacet tycks skrika “seriöst kortspel”snarare än “kul kortspel att spela på muggen”, vilket skulle kunna vara problematiskt för en eventuell mobilversion. Det har definitivt funnits stunder när jag känt mig avskärmad från alltsammans, särskilt när jag zoomar ut för att kolla på alla tre rader på en och samma gång.

LEK OCH LÄR

Att bemästra kortleksbyggande är superviktigt för att bemästra Artifact. Och ingenstans är detta mer avgörande än i draftingen, något som redan lyfts fram som Artifacts främsta tävlingsläge. Grunderna är dessa: du väljer 60 kort från fem “paket” som presenteras för dig, slipar ner dessa till en spelbar lek, och spelar sedan tills du antingen vinner fem eller förlorar två. Belöningar, som består av antingen fler entrébiljetter eller kortpaket, blir tillgängliga beroende på hur bra du gör ifrån dig. Det finns också ett casual-läge där du kan träna utan entréavgift – men du vinner å andra sidan inget om du gör bra ifrån dig.

Drafting kräver skickligt spelande. De professionella spelarna på spelets spirande tävlingsscen försöker komma fram till hur du logiskt ska välja för att nå framgångar, och har satt samman listor där korten rankas i varje färg. Det är dock så många beslut att fatta – vilka färger du ska satsa på, om du ska ge upp en hjälte för att vänta på en bättre, att få till en fin kurva för manakostnad i din lek, och så vidare – att ingenting går upp emot rikligt med erfarenhet. Redan nu kan vi se spelare som får till imponerande segerrader i draft, forne Hearthstone-proffset vann 25 spel i rad utan förlust.

Då varje färg har olika styrkor och svagheter beror dina sammansättningar av kort mycket på din spelstil. Jag är en så kallad degenerate aggro-spelare vilket gör att jag rör mig mot rött och svart, två färger som båda utmärker sig för tidig dominans och att sprinta mot motståndartornen. Få saker är lika tillfredsställande som att buffa ett smockfullt bräde med Disciple of Nevermore, som funkar lite som Savage Roar i Hearthstone, och få in mer än tjugo i skada från ingenstans. Det finns något mycket vackert i att räkna ut synergieffekterna mellan kort och färger, och se hur de blommar ut. Varje draft är olik den andra. Jag minns hur jag en gång i sista sekund valde att tillföra blått i min draftlek då den kraftfulla hjälten Zeus dök upp i ett sent paket, och den förödande effekten av denna blixtrande hjältes signaturkort förvandlade en bra lek till en exceptionell lek. Potentialen för kreativt tänkande i draftingen är enorm, och det finns något mycket givande i att bygga upp din kunskap en runda åt gången.

PAY TO WIN?

Efter att ha byggt ut min kortsamling i några omgångar draft skiftade jag mitt fokus till Artifacts konstruktiva lägen där du bygger lekar med korten du äger. Precis om i draft finns lättsamma lägen utan insatser och ett expertdito som erbjuder belöningar i utbyte mot en startavgift. Mitt första försök att bygga en kortlek bestod av en rödgrön i mellansegmentet med kort som hade gjort bra ifrån sig i draft. Utan särskilt starkt självförtroende valde jag att testa dessa i casual innan jag satte mina entrébiljetter på spel. Detta visade sig vara smart. Istället för att vara den unika lek jag hoppades på visade sig den vara ganska fruktansvärd och jag mosades i första matchen.

Min motståndares kortlek var inte fruktansvärd. Den var otrolig. Utöver att ha spelets mest eftersökta hjältar, Axe och Drow Ranger, hade den också några av mest dyrbara och sällsynta korten. Det är inte omöjligt att jag hade kunnat hitta sätt att vinna om jag valt kort med större omsorg, eller spelat bättre, men det var ändå svårt att skaka av sig känslan av att jag hade förlorat på att spendera mindre på kortpaket.

Artifact låter dig köpa och sälja kort för riktiga pengar via Steams marknad. I teorin låter detta spelare få korten de behöver utan att spendera högvis på paket. Systemet kommer med både för- och nackdelar. En positiv sida är att det är extremt lätt att få tag i uppsättningar med alla vanliga kort, där en del är ganska kraftfulla. Starka uncommons tenderar dock att vara lite dyrare, men mestadels hålls priset nere av den enorma volym som finns. Starka rares däremot kan bli mycket dyra. Axe och Drow Ranger, de två hjältar som gav mig sådan huvudvärk, kostar i skrivande stund 100 respektive 80 kronor, och då har priset faktiskt halverats i båda fallen de senaste dagarna.

Detta innebär dock inte att det är obligatoriskt att spendera pengar för att få roligt i Artifacts constructed-läge. Jag gjorde rätt bra ifrån mig med en enbart svart lek som jag redan hade, plus några jag plockade upp från Steammarknaden för en nätt summa (som jag tjänat ihop genom att sälja överblivna kort). Jag tvivlar dock på att jag kan nöja mig med budgetkort för alla framtid. Då jag kommer från en bakgrund som kortspelare är det troligt att jag kommer spendera pengar för att låsa upp korten jag behöver för att kunna mäta mig mot andra. Enda skälet till varför jag ännu inte gjort detta är att jag inte tröttnat på draftingen, och jag väntar hellre på att se om jag får korten från mina belöningspaket snarare än att köpa dem och riskera att de tappar i värde. Jag är medveten om att jag är den typiska Artifact-spelaren. För en del kommer den extra kostnaden, utöver spelets startpris på 200 kronor, verkligen träffa snett.

Att få valuta för pengarna kommer vara en tung faktor för många som funderar över köp. Styrkan i speldesignen är dock nog för att hålla mig kvar på kroken. Inte bara är Artfacts djup oerhört, den kommer inte heller utan någon synbar förändring på tillgängligheten. Jag är spänd på att se hur spelet i spelet kommer att utvecklas under de kommande veckorna och månaderna. Jag hoppas bara att Axes prislapp mildras en smula.

Av Will Bindloss

Artifact – Recension Reviewed by - .
4

Utslag

80%
80%
Det kommer kosta dig att bygga de bästa kortlekarna, men Artifact är ett intrikat och belönande kortspel.

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar