facebook_pixel
Underworld Ascendant – Recension

Underworld Ascendant – Recension

Den sorgliga styggelsen Underworld Ascendant är en enorm besvikelse som borde ha stannat kvar i underjoden.

Underworld Ascendant är en deprimerande syn. Första gången jag stöter på en av de hiskeligt fult designade ödlemänniskorna undrar jag om någon driver med mig? Varelsen står framför mig och smattrar med munnen som en mupp, helt i otakt till dialogen. Det här är dock bara en mild varning om vad som komma skall. Ful karaktärsdesign är det minsta av spelets problem.

Spelet är skapat av folk från legendariska Looking Glass Studios, och är en uttalad arvtagare till de klassiska Ultima Underworld-spelen. Om någon spelserie hade förtjänat och behövt en uppdatering så är det Underworld-serien, för även om den en gång var revolutionerande så är den svårspelad i dag. Tyvärr är Underworld Ascendant fullständigt ovärdigt originalspelen, och det har inte ens särskilt mycket gemensamt utöver att det utspelar sig i ett underjordiskt grottsystem kallat The Stygian Abyss.

Underworld Ascendant har inslag av klassiska grottkravlande rollspel, men påminner oftast mest om en usel variant av Thief. Smygande är dock i spelets nuvarande skick smått meningslöst, utöver att framgångsrikt smygande ger färdighetspoäng. AI:n är så blåst, och spelet så buggigt att fienderna sällan utgör något hot, oavsett hur du spelar. Att vandra fram och veva med ett svärd är dock trist, så smygande gör i alla fall eländet en gnutta mer intressant. Magisystemet, å sin sida, är så uselt att det är direkt livsfarligt att använda sig av. Pilbågen är det enda vapen som närmar sig halvt användbart.

Läs också: Fallout 76 – Recension

I korthet:

Vad är det?

En ovärdig och trasig arvtagare till klassiska Ultima Underworld.

Utvecklare

Otherside Entertainment

Utgivare

505 Games

Webb

underworldascendant.com

Cirkapris

280:-

Pegi

18

Spelat på

Intel Core i7-6700k

16 GB RAM

GTX 980

Kolla även in

Seven: The Days Long Gone

Den här snubben ratades av Mupparna, så nu jobbar han i underjorden istället.

Delad smärta

Uppdragssystemet är även det befängt. Underworld Ascendant är uppdelat på sju större områden du färdas till från ett fult och omständligt designat hubområde. Eftersom du bara kan göra ett uppdrag åt gången får du åka fram och tillbaka till samma områden om och om igen, vilket snabbt blir väldigt tröttsamt.

Bara att röra sig är en trög och frustrerande upplevelse. Du fastnar mest överallt, till exempel. Även den minsta vattenpöl kan vara en smärre pärs att ta sig upp ur, och klätterrepen är hemska att använda. Spelet har så många buggar och usla designbeslut att det inte går att räkna upp ens en bråkdel av dem.

För att illustrera hur bottenlöst uselt Underworld Ascendant är vill jag istället berätta en historia. Beväpnad endast med en rostig liten kniv smyger jag mig fram, redo att tackla de faror som väntar runt hörnet. Det visar sig att farorna tacklar sig själva, dock. I ett litet rum står en ödlemänniska och skriker av smärta. Stackaren har fastnat i geometrin och håller på att långsamt plågas ihjäl av spelet självt. Jag kan verkligen relatera, och känner plötsligt en enorm sympati för det stackars kräket. Vi upplever samma smärta, han och jag. Vi delar den som två oskyldiga offer, fast i samma trasiga maskineri.

Även om buggarna åtgärdas så återstår bara ett tom, ful och dåligt designad genrehybrid som inte lär göra någon nöjd. Det är ett sorgligt slöseri med potential.

Läs också: Darksiders III – Recension

Det finns goda idéer som att man kan lösa problem med eld- och fysiksystem, men det är illa genomfört.

Underworld Ascendant – Recension Reviewed by - .
1

Utslag

20%
20%
En tragiskt misslyckad genrehybrid. Trasigt, tråkigt och uselt i största allmänhet.

 

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar