facebook_pixel
11-11: Memories Retold – Recension

11-11: Memories Retold – Recension

Krig handlar inte om spännande action, ära eller svartvita idéer om godhet och ondska. Det gör inte 11-11: Memories Retold heller.

I skrivande stund är det bara dagar innan 100-årsjubileumet av första världskrigets slut. Att då spela 11-11: Memories Retold är en svårsmält upplevelse. Det berättar en krigshistoria som känns både avlägsen och obehagligt nära, som även är helt befriad från förlösande action.

Vi börjar exakt två år innan krigets slut. I olika delar av världen dras två väldigt annorlunda män in i kriget av vitt skilda anledningar. Harry, som arbetar i en fotoaffär i Toronto vill imponera på sin käresta -”kvinnor gillar uniformer”. Samtidigt får Kurt, en tysk ingenjör, nyheten att hans sons regiment angripits och att många av de dött. Han beslutar sig då för att själv bege sig till fronten för att hitta sin pojke.

Av en slump hamnar de i varandras närhet och bygger sakta upp en vänskap, trots att de befinner sig på motsatt sida och inte förstår varandras språk. De får dessutom bägge sällskap av varsitt djur. Harry tämjer en duva medan Kurt får en katt om halsen. Under historiens gång hoppar man mellan samtliga karaktärer och får därmed fyra olika perspektiv av konflikten.

11-11 är nästan som ett interaktivt museum, som för ner kriget på ett mänsklig (och djuriskt) plan där politik och andra externa faktorer spelar mindre roll. Istället är det fokus på krigets personliga kostnad, hur det direkt och indirekt skadar de som tvingas delta.

Läs också: Recension: Battlefield 1

I korthet

Vad är det?

En oljemålad interaktiv resa genom första världskrigets sista år.

Utvecklare

Digixart, Aardman Animations

Utgivare

Bandai Namco

Webb

https://www.bandainamcoent.com/games/11-11-memories-retold

Cirkapris

290:-

PEGI

12

Testas på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

Valiant Hearts: The Great War

Bild från 11-11: Memories Retold.
Stora delar av 11-11 spelar man som katt. Man kan jamma och spinna. Game of the Year.

Farväl till vapnen

Spelet illustrerar detta genom att låta dig ta bilder med Harrys kamera och använda Kurts brev för att beskriva kriget för sin dotter. Alltså genomlever du inte bara krigets historia, utan bär även ansvaret för hur den berättas. Det är en intressant mekanik för att bygga empati som tvingar en att bearbeta det man upplevt.

Det är i dessa stunder spelet är som starkast, men oftast har det för bråttom. Handlingen hoppar ständigt mellan olika miljöer och månader försvinner bakom varje laddningsskärm. Man hinner inte ens ta in de stora känslomässiga stunderna innan spelet rusat vidare. Det är speciellt synd då historien som berättas är både hjärtknipande och angelägen. Elijah Wood och Sebastian Koch är fantastiska i huvudrollerna, och de lyckas bära upp det annars fragmentariska narrativet.

Istället är det i presentationen som spelet briljerar. Tydligast är den grafiska stilen som emulerar en rörlig oljemålning. Effekten är oerhört imponerande, framförallt i rörelse, och skapar verkligen en unik känsla. Som att man ser allt genom ett drömst töcken, att kriget är ett minne som sakta blir suddas ut.

Trots sina narrativa brister är jag ändå mån om att rekommendera 11-11: Memories Retold. Jag skulle gå så långt som att kalla det viktigt. När det gått ett sekel sedan krigsslutet måste vi fortsätta berätta om de som levde och dog i dess skugga. 11-11 gör det inte perfekt, men det gör det bra. Det är värdefullt nog.

Läs också: Nytt spel om Första världskriget på gång av Verdun-utvecklarna

11-11: Memories Retold – Recension Reviewed by - .
3.9

UTSLAG

78%
78%
En något översimplifierad men ändå medryckande inblick i första världskrigets helvete.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar