facebook_pixel
My Brother Rabbit – Recension

My Brother Rabbit – Recension

Med fantasi och pixeljakt skapar My Brother Rabbit ett charmigt, om än simpelt pusseläventyr.

Om man klickar Controls i My Brother Rabbits huvudmeny möts man av en underbart spartansk skärm. Allt som finns här är en mus där vänster musknapp är markerad ”Action” medan höger står för ”Cancel”. Redan här sätter Artifex Mundi tonen för att Rabbit är något avslappnat och prestigelöst.

Faktum är att jag blev smått chockad när jag insåg att spelet inte utvecklats för mobiler. Den här sortens simplistik är ju ofta förenat med touchscreens som kräver binära kontrollscheman. Jag menar inte det som en förolämpning, snarare är det till spelets fördel.

My Brother Rabbit är nämligen så avskalat och fokuserat att det känns mer som en interaktiv bildbok än ett äventyrsspel. I likhet med ett vanligt peka-och-klicka-spel söker man efter föremål som man sedan använder för att lösa pussel. Skillnaden är att fokuset ligger överväldigande på just att utforska världen i jakt på dessa atteraljer.

Totalt besöker man fem världar som består av runt ett halvt dussin skärmar, varav alla är rikt detaljerade med fint målade bakgrunder. Samtliga är även sprängfyllda med tingestar du måste samla. För att låsa upp nästa del måste du hitta ett visst antal av ett specifikt objekt. Det kan röra sig om snäckor, stenar, sköldpaddor, sladdar, och även saker som inte börjar på ’s’.

Läs också: Recension: The Gardens Between

I korthet

Vad är det?

Zen-aktigt pusseläventyr med barnbokskänsla.

Utvecklare

Artifex Mundi

Utgivare

Artifex Mundi

Webb

https://mybrotherrabbit.com/

Cirkapris

129:-

PEGI

Testas på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

Samorost 3

Bild från My Brother Rabbit.
Det finns faktiskt en historia bakom de absurda omgivningarna

Leka och klicka

Den grafiska stilen för tankarna till Amanita Designs spel, som Samorost och Botanicula. Liksom de spelen är Rabbits världar lika abstrakta som de är charmiga. Fantasirikedomen gör det kul att bara interagera med omgivningarna, vilket är tur eftersom man bokstavligen måste vända på varje sten för att ta sig vidare. Varje värld har dessutom minst ett musikbaserat pussel som känns direkt hämtade ur Amanitas katalog.

Precis som sina fantastifulla vidder vittnar pusseldesignen om att det här spelet främst är menat för en yngre publik. Problemen är ofta generiska där man flyttar block, kopplar samman rör, och matchar färger. De erbjuder en precis lagom utmaning även om erfarna spelare nog kan överlista de på nolltid.

Istället är det just när man genomsöker världarna som My Brother Rabbit kommer till sin rätt. Att stirra in i de bisarra landskapen för att hitta den där sista nyckelpigan har en nästan meditativ effekt. Spelet ger även ledtrådar som visar vilka skärmar som innehåller föremålen man behöver, vilket förminskar potentialen för frustration.

Det gör också spelet väldigt simpelt. Förmodligen alldeles för simpelt för mer luttrade peka-och-klicka-fans. I grunden är det ett spel helt byggt på enbart pixeljagande och generiska pussel, vilket kan låta gräsligt. Men My Brother Rabbit är kanske inte menat för dig. Istället är det ett spel för de yngre och de som inte uppskattar genrens mer oförlåtande aspekter. I det perspektivet är My Brother Rabbit en trevlig, om än mager pusselupplevelse.

Läs också: Recension: Chuchel

My Brother Rabbit – Recension Reviewed by - .
3.6

Utslag

72%
72%
Mysigt pusseläventyr för yngre spelare och de som vill ha en mer tillbakalutad upplevelse.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar