facebook_pixel
Life is Strange 2 – Recension

Life is Strange 2 – Recension

I Life is Strange 2 bryter Dontnod ny mark på beprövat sätt . Den nya resan har knappt börjat och den är redan bättre än jag någonsin vågat hoppas på.

Ena stunden sitter Sean och smygröker på den skrangliga altanen och snackar festplaner med kompisen Lyla. Nästa är han och lillbrorsan Daniel ute på en illa improviserad campingtur och på flykt undan rättvisan och verkligheten. Det går undan för vargbröderna, och i Life is Strange 2 vill jag vara med till sista steget.

Life is Strange hade en drömsk framtoning som var omöjlig att värja sig för. Trots att karaktärerna och skådeplatserna är nya så känns allt detta igen. Det visuella uttrycket bibehålls samtidigt som det tagit ett stort tekniskt steg framåt, med uttrycksfulla ansiktsrörelser och perfekt avvägd motion capture. Såväl det nyskrivna som det licensierade soundtracket knyter ihop alltihop, och berättelsen om två bröder på vandring känns både bekant och annorlunda. Världen har blivit större och mer skrämmande och det är upp till Sean att beskydda sin lillebror Daniel så gott det går, trots att det kanske är Sean själv som behöver skyddas.

Ansikten: nu mer uttrycksfulla än de i Half-Life 2.

Val som håller

Spelet använder ny mekanik för att skapa en tilltalande ovisshet. Sean och Daniel har tillgång till en begränsad mängd pengar och när de ställs inför möjligheten att köpa förnödenheter vet jag inte hur sparsam jag måste vara. I vilket annat spel som helst hade jag sett de där pengarna som en beständig variabel som jag måste hantera externt från berättelsens faktiska händelser. I Life is Strange 2 känns ingen mekanik som sin egen ö. Någon kanske tar alla de där pengarna. Att köpa vissa föremål kan i realiteten endast innebära att bröderna har mindre pengar vid nästa anhalt. Men jag bryr mig inte om att min-maxa. För första gången sedan den inledande säsongen av The Walking Dead så känner jag helt och fullt att varje händelse är kanonisk. Det finns ingen återvändo, och det finns inga funderingar kring vad som kunnat hända annorlunda. Sean lade tre av sina dollar på att låta Daniel försöka vinna en liten plastbjörn i ett kranspel, och det där besöket på bensinmacken hade aldrig kunnat gå på något annat sätt.

I första säsongens något stapplande inledning satt jag ofta som på nålar av fel anledningar. Jag var ständigt orolig över huruvida det skulle hålla – såväl tekniskt som narrativt – och det tog en bra stund innan jag vågade slappna av inför berättandet. I andra säsongen är det där förtroendet redan etablerat men Dontnot är inte rädda för att ta i från tårna och överbevisa sig själva från start. Max och Chloes berättelse var en nostalgisk coming-of-age-historia som aldrig drog sig för att tackla allvarliga ämnen, men i andra säsongen blir det verkligare och mer samtidsskildrande än någonsin. Explicit rasism och översittarvåld är ständigt närvarande, och relationen mellan de båda bröderna etableras så väl att det känns som att jag redan gått ett antal mil i deras skor. Vart de och därmed också historien är på väg är det svårt att sia om, men om denna första episod är riktmärket så kan Life is Strange 2 bli en av de mest omvälvande och vackra berättelserna på väldigt, väldigt länge.

Läs också: The Walking Dead – vi recenserar sista (?) delen!

I korthet:

Vad är det?

Två bröders dramatiska roadtrip

Utvecklare

Dontnod Entertainment

Utgivare

Square Enix

Webb

Life is Strange 2

Cirkapris

80:- (första episoden) 400:- (hela säsongen)

Pegi

18 år

Testat på

I7 2600K, GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Brothers: Tale of Two Sons

Life is Strange 2 – Recension Reviewed by - .
4.5

Utslag

90%
90%
Första delen av denna nya saga är mekaniskt, estetiskt och narrativt enastående och jag kan inte bärga mig inför fortsättningen.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar