facebook_pixel
Gwent: The Witcher Card Game – Recension

Gwent: The Witcher Card Game – Recension

En fristående och fördjupad onlineversion av det populära kortspelet Gwent visar sig vara en alldeles utmärkt idé.

Många är vi som lade ner orimligt många timmar på Gwent redan i moderspelet The Witcher 3. Jag gjorde det definitivt, även om jag tröttnade när det blev tydligt att det hela mest handlade om att få bättre kort för att besegra folk med lyxigare kortlekar. Ett sådant upplägg skulle vara outhärdligt i ett multiplayerspel, förstås.

Tacksamt nog har CD Projekt Red lagt mycket tid och möda på att ombalansera och fördjupa sitt fantastiska Gwent-koncept. Resultatet är ett kortspel med ofta tajta och spännande multiplayermatcher där man inte så sällan kan vinna, eller förlora, på absolut sista draget.

Emellanåt möter jag ett motstånd där det känns som om min motspelare har överdrivet många kraftfulla kort (förmodligen mest för att de är bättre än jag) – men för det allra mesta är matcherna jämna. Eftersom alla spelare har samma begränsning vad gäller minimum antal kort, och en övre gräns för sammanlagd styrka på korten, så är risken för pay to win-problematik ganska liten.

När det känns som om motståndaren har en bättre hand så handlar det i regel mindre om att de har kraftfullare kort, och mer om att de låst upp fler kort som funkar bra ihop. En renodlad, specialiserad kortlek är naturligtvis mer effektiv än en spretig. På så vis är Gwent likt Hearthstone (en oundviklig jämförelse). Det handlar om att renodla sin spelstil, snarare än förlita sig på kort med höga siffror.

Läs också: Thronebreaker: The Witcher Tales – Recension

I korthet:

Vad är det?

En free to play-version av Geralts favoritkortspel.

Utvecklare

CD Projekt Red

Utgivare

CD Projekt Red

Webb

playgwent.com

Cirkapris

Gratis

Pegi

12

Spelat på

Intel Core i7-6700k

16 GB RAM

GTX 980

Kolla även in

Blood Bowl 2

Skellige gillar krigare som krigar krigiskt. Krig.

Taktiska lekar

Gwent är inte speciellt svårt att lära sig, men för en nybörjare är det viktigt att läsa varje kort noggrant och kolla så att man förstår hur de funkar. Det är så hemskt lätt att spela ut ett kort på bakre raden, och så visar det sig att deras specialförmåga bara funkar på den främre, för att ta ett enkelt exempel. Spelplanen har nämligen fyra rader, två för motståndaren och två för dig. När och var du placerar dina enheter och specialkort spelar roll – särskilt för vissa av de fem fraktionerna.

Apropå fraktioner så är de underhållande att experimentera med, och att hitta en favorit är inte särskilt svårt. Jag föredrar för tillfället monster- och alv-fraktionerna, men det är en god idé att testa de övriga emellanåt. Om inget annat så för att omväxling förnöjer. Nilfgaard (alltså, det jävla namnet…) gillar spiontaktiker, medan Northern Realms är förtjusta i krigsmaskiner, till exempel. Ett smolk i bägaren är dock att alla fraktioner tycks ha lite väl många menlösa standardkort som mest känns som om de är i vägen.

Free to play-modellen är inte heller särskilt påträngande. Snarare är den förvånansvärt generös. Det känns aldrig nödvändigt att köpa kort för riktiga pengar, och det är inte speciellt svårt att tjäna ihop till både kortpaket och visuella uppgraderingar till dina favoritkort (du kan göra vissa kort animerade, men det gör dem inte mer kraftfulla). Således kan du spara dina pengar, eller använda dem till att köpa det trevliga singleplayeräventyret Thronebreaker istället för fler kort.

Gratis är som bekant gott, särskilt när det handlar om ett genomtänkt och smått beroendeframkallande multiplayerspel som inte tyngs ner nämnvärt av pay to win-trams. CD Projekt Red lägger alla korten på bordet, och det är gott om ess i leken.

Läs också: Månadens hårdvara

Premiumvarianter av kort är inte mer kraftfulla, bara animerade.

Gwent: The Witcher Card Game – Recension Reviewed by - .
4.25

Utslag

85%
85%
Ett beroendeframkallande multiplayer-kortspel som ger konkurrenterna en ordentlig match.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar