facebook_pixel
Achtung! Cthulhu Tactics – Recension

Achtung! Cthulhu Tactics – Recension

Varning för tristess i Acthung! Cthulhu Tactics, ett förvånansvärt torrt strategispel om nazister och Lovecraft-monster.

Achtung! Cthulhu Tactics skildrar en fasansfull verklighet. Att spela det är som att fastna i en virtuell spelversion av Groundhog Day, med nazister och tentakelförsedda monster. Dock utan både charm och Bill Murray. Den stora kampen står inte mot en ockult fiendearmé, utan mot den tilltagande tristessen.

Premissen bygger på ett papper- och penna-rollspel, och har gott om potential. Under andra världskriget laborerar nazisterna med det ockulta, och lyckas förena sin ondska med Cthulhus och skapa groteska monsterhybrider. Turordningsbaserade strider mot nassemonster låter ju kul.

Ändå lyckas Cthulhu Tactics vara förbluffande torrt. Fienderna är inte särskilt kreativa, kartorna är detaljfattiga och generiska och både vapen och förmågor saknar tyngd.

Du har kontrollen över fyra specialsoldater, som liksom nazisterna också har övernaturliga förmågor. En karaktär är till exempel bra på närstrid, och kan gasa sina fiender, medan en annan fokuserar på buffar för sina kompanjoner. Tyvärr är allt gestaltat på ett så stelt och trist sätt att det förtar känslan känslan av att leka med ockulta krafter.

Läs även: Finurlig spionstrategi i Phantom Doctrine

I korthet:

Vad är det?

Nazister och Lovecraft-monster i turordningsbaserade strider.

Utvecklare

Auroch Digital

Utgivare

Ripstone

Webb

ripstone.com/game/achtungcthulhutactics/

Cirkapris

250:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-6700k, 16 GB RAM, GTX 980

Kolla även in

Phantom Doctrine

“I fart in your general direction.”

Fisnazister

Fienderna känns sällan som ett riktigt hot. Istället är de mer irriterande än otäcka. Framför allt en fiendesort, som envisas med att springa fram och fisa på mina soldater, är sjukt störig. Den skadar mig sällan, men det ständiga fisandet gör mina soldater yra i skallen så att de inte kan attackera lika mycket. I slutänden gör det bara striderna mer utdragna, men inte speciellt utmanande.

Kampanjen sträcker sig över elva linjära huvuduppdrag, plus lika många sidouppdrag. Inte mycket händer, varken i narrativet eller på slagfältet. Efter att slutbossen är dödad sammanfattar en berättare vad som hände under resten av kriget – och det låter betydligt mer spännande än det jag nyss spelat. Det känns som om spelet slutar där det borde ha börjat.

Achtung! Cthulhu Tactics är mediokert snarare än direkt uselt. Jag hade lätt kunnat förlåta bristande presentation och ett trist narrativ om striderna varit mer engagerande. I väldigt korta spelsessioner funkar de måhända som tidsfördriv, men väldigt snart blir det tydligt att varenda batalj utspelar sig på samma sätt.

Det behövs mer variation både vad gäller både den statiska vapenarsenalen och motståndet, helt enkelt. De enda större monstren i spelet är formlösa slemhögar med tentakler som i praktiken inte utgör något som helst hot. Jag blev skadad av en sådan en enda gång under hela kampanjen, och då bara för att jag aktivt sökte upp en för att se om de ens kunde anfalla.

Spelet är i slutänden inte uppseendeväckande på något vis, och det finns så många bättre alternativ därute. Ett spel om tentakelförsedda pruttnazister borde inte kunna vara så här uddlöst.

Läs också: De mest lovande X-Com-spelen

Du har också övernaturliga förmågor.

Achtung! Cthulhu Tactics – Recension Reviewed by - .
2.75

Utslag

55%
55%
Ett intressant men på tok för repetitivt strategikoncept som inte lever upp till sin potential.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar