facebook_pixel
The Walking Dead – The Final Season: Done Running – Recension

The Walking Dead – The Final Season: Done Running – Recension

Clementine kämpar vidare i The Walking Dead: The Final Season – Done Running, en både lovande och oroande början på slutet.

Förra säsongen av Telltales The Walking Dead gick på rutin. Den var inte dålig, men den saknade den känslomässiga tyngden och fingertoppskänslan från framför allt första säsongen. Inledningen på sista säsongen i The Walking Dead: The Final Season lugnar ner tempot och fokuserar på karaktärerna, och briljerar mer i de små stunderna än när den stora dramatiken slår till.

Clementine har grävt sig ganska djupt in i bröstkorgen på mig vid det här laget. Redan i första spelet hoppades jag så förtvivlat att det skulle gå henne väl, men det här är de dödas värld. Det går sällan väl för den som lever.

I denna fjärde och avslutande säsong har hon vuxit upp ännu lite mer, och tar numera hand om den lille pojken AJ. Det är en högst medveten spegel till förhållandet mellan Clementine och Lee från originalspelet, och det fungerar ganska bra.

Läs också: The Walking Dead: A New Frontier – Recension

I korthet:

Vad är det?

Början på slutet för berättelsen om vår kära Clementine.

Utvecklare

Telltale Games

Utgivare

Telltale Games

Webb

telltale.com

Cirkapris

250kr

PEGI

18 år

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Wolf Among Us

Hockeyfrillan gör comeback efter zombieapokalypsen.

Allt ordnar sig

Efter en inledande katastrof hamnar de båda på en internatskola befolkad av andra ungdomar som kämpar för att överleva. Majoriteten av avsnittet handlar om hur Clementine och AJ lär känna sina nya kamrater. Här finns flera hjärtevärmande sekvenser som gör det omöjligt för oss att inte engagera oss i de här personernas överlevnad.

Som alltid i The Walking Dead måste ju något gå fel förr eller senare. Solar plexus är till för att sparkas på, och sår finns där för att de ska spricka och börja blöda. Det är oundvikligt.

Men de bra stunderna är viktiga, för det är de som gör att vi som spelare känner att det där svåra livet ändå är värt att kämpa för. Det har klagats på lågt tempo i det här första kapitlet, men det är lugnet som ger oss tillfället att komma nära.

Snarare är det när de stora känslorna tar vid som saker faller samman en aning. Den där förutsägbarheten och det ansträngt konstruerade dramatiken tar udden av vad som borde vara en gripande final. Telltale vågar inte röra sig utanför seriens så etablerade formel, och hemfaller åt en del trötta stereotyper. Vissa sekvenser är dock skoningslöst effektiva även när tonläget skruvas upp. En otäck huvudskada sticker ut som särskilt brutal, till exempel.

Jag är också positiv till hur spelet ger oss karaktärer och en plats värd att kämpa för. Lite märkligt är det att spelet introducerar samlingsobjekt du kan hitta och dekorera ditt rum med, men samtidigt signalerar det att Telltale vill att vi ska knyta band till vårt nya hem. Förmodligen blir det här inslaget än viktigare i kommande kapitel.

Om det är något vi lärt oss av föregående säsonger så är det att grupper sällan håller sams särskilt länge, men jag väljer att lita på Clementines orubbliga styrka vid det här laget. Den här gången kommer det att bli annorlunda. Det kommer att bli bättre. Det måste det bli. Eller hur? Säg att det måste det. Säg att allt kommer att bli bra.

Läs också: Telltale pensionerar sin gamla grafikmotor

Du får dräpa en och annan zombie också, förstås.

The Walking Dead – The Final Season: Done Running – Recension Reviewed by - .
3.9

Utslag

78%
78%
En mestadels lovande start som börjar bra men faller in i gamla, förutsägbara hjulspår mot slutet.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar