facebook_pixel
Strange Brigade – Recension

Strange Brigade – Recension

Co-op-actionspelet Strange Brigade får mig att drömma om andra, mycket bättre spel.

Alla spel, hur dåliga de än är, brukar åtminstone vara kul i co-op. Rebellion slår hål på den sanningen genom att ge oss ett spel som är nästan lika tradigt när jag kör det ihop med vänner, som när jag lirar solo. För tio år sedan hade jag tyckt att Strange Brigade var mediokert som bäst, idag är det inte ens det.

Innan jag börjar klaga vill jag säga att jag gillar både vapen- och fiendevariationen som finns. Visserligen är ondingarna mest en massa dönickar som blivit väckta från sina gravar, men variationen hos dem sträcker sig från mumier och skelett, till skorpioner och eldsprutande vålnader. Det råder ingen brist på olikartat motstånd att panga ihjäl med pistoler, kulsprutare och min personliga favorit hagelgeväret. Tyvärr är spelet i övrigt både enformigt och ointressant.

Den onda häxan Seteki… Nej, ni kan redan storyn. Hon ska ta över hela världen och det är upp till mig och tre vänner att stoppa henne. Storyn är helt oinspirerad och värre blir det av den 20-talsaktiga berättarrösten som guidar mig. Jag stör mig snabbt på hans ”lustiga” kommentarer kring allt som händer i spelet och det blir inte bättre av att hans brittiska stämma spammar samma fraser flera gånger. Vem på Rebellion tyckte att detta narrativ var en bra idé?

Mer spammigt än berättarrösten är uppdragsdesignen. Trots att banorna ser olika ut och bjuder på varierat motstånd, känns det ändå som att jag gör samma sak om och om igen. Uppdragen går till såhär: döda oändligt med fiender, lås upp en dörr genom att klara något busenkelt pussel, nå fram till en slutboss och/eller förstör det ”själklot” som Seteki får sin kraft ifrån. Repetera allt detta tills du når fram till slutstriden med Seteki (eller dör av tristess).

Läs också: Recension: Assassin’s Creed Origins – Recension

I korthet

Vad är det?

Enformig co-op-skjutare med meningslös story.

Utvecklare

Rebellion

Utgivare

Rebellion

Webb

strangebrigade.com

Cirkapris

500kr

PEGI

16 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K, GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Assassin’s Creed Origins, Lara Croft and the Temple of Osiris

Co-op gör åtminstone att det går fortare att klara en bana.

Meningslöst

Värst är alla dryga vågor av fiender, som får kampanjläget att kännas som ett enda långt Horde-mode. Även om det inledningsvis är småkul att skjuta de vandrande skeletten och låsa upp nya vapen, blir jag snabbt såpass oengagerad i den menlösa storyn att skjutandet snart mest sker per automatik. Det repetitiva upplägget gör att jag snabbt tappar intresset för hela spelet och istället börjar drömma mig tillbaka till det tio år gamla Gears of War 2.

På tal om Gears 2 är det dedikerade Horde-läget det enda som lyckas vara genuint kul i Strange Brigade, åtminstone ett tag. Vi springer runt och överlever mot alltmer utmanande bad guys och den oväntade känslan av engagemang kommer som en chock. Det är roligt i ungefär 33 minuter, innan jag konstaterar att Horde-läget känns lika tradigt som kampanjen.

I slutändan ställer jag mig mest frågande till hela spelet: varför görs Strange Brigade nu, när det inte ens skulle ha varit mer än mediokert redan för tio år sedan? Varför är alla uppdrag uppbyggda på samma enformiga sätt? Varför kan inte berättarrösten bara shut up his face? Och framför allt: varför spelar jag inte något roligare istället?

Läs också: Recension: Guacamelee 2 – Recension

Strange Brigade – Recension Reviewed by - .
1.65

UTSLAG

33%
33%
Traggligt och oinspirerat. Horde-läget underhåller dock en liten stund.

Om skribenten

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar