facebook_pixel
Metro Exodus – Hands on

Metro Exodus – Hands on

TESTAT

4A:s postapokalyptiska skjutare tar klivet till en öppen värld. Typ.

Jag har en god uppfattning om hur postapokalypsen i Metro Exodus känns för ens sinnen. Den är oljig, luktar därefter och allt är täckt av radioaktivitet. Spelet säljer in världen på ett vackert sätt med tusentals små detaljer. De finns i piplätet från din handske när du torkar av din gasmask. De finns i det gryniga pappret hos din karta. De finns i de improviserade vapnen, som blir allt smutsigare när du bär med dem på en resa som sträcker sig över ett år av din karaktärs liv.

Av Tom Senior

De första två Metro-spelen är än idag några av de vackraste skjutarna som någonsin gjorts. Nu ska Metro Exodus försöka ta detaljarbetet ut ur Moskvas underjord till vidöppna områden fyllda med npc:er och muterade monster. Exodus har underjord och korridorer, men de länkar samman Stalker-lika sandlådor du kan loota vapendelar i. Jag spelade några få timmar i ett vintrigt träsklandskap och blev skjuten, uppäten och släpptes från hög höjd av en flygande mutantdrake.
Du spelar som Artyom i efterdyningarna av Metro: Last Lights bättre slut. Istället för att Artyom offrade sig själv för att rädda tunnelbanan har han och några vänner klivit ombord ett tåg som tar dem genom ödelandet. Vid demons start saboteras rälsen och du skickas iväg för att ta kontakt med en grupp överlevare i en närliggande kyrka.

Modda

Längs vägen dyker jag in några ruiner och hittar livsviktig ammo. Resurser är sällsynta och mutanter är tåliga kräk, så du måste hantera looten varsamt. Ytterligare en del som bidrar till överlevnadsstämningen är att du kan släppa ryggsäcken när som helst framför dig för att fästa provisoriska delar på dina vapen. Vid slutet av demon hade jag en modifierad handkanon och en automatkarbin inriktad på långdistansskytte. Hittar du stationer får du tillgång till tyngre modverktyg och kan till och med tvätta ditt vapen.
Kyrkan är delvis översvämmad så jag tvingas ta en båt, som attackeras av några vämjeliga sniglar och en mutantval. Dessa vattenvägar delar upp landbitarna vilket ger känslan av att utforskandet mer ter sig som att välja en bred korridor snarare än att själv staka ut sin väg. Metro Exodus fångar en del av anspänningen hos Stalker, och det ser otroligt ut, men är inte riktigt den storskaliga öppna värld du kanske väntar dig när du kollar på kartan för första gången.

Läs också: Cyberpunk 2077

Exodus har sandlådor men är inte en fullfjädrad, öppen värld.

Utvecklare

4A Games

Utgivare

Deep Silver

Webb

metrothegame.com

Release

19 oktober

På räls

Det är i sig ingen dålig sak, då Metro-serien alltid fungerat väldigt bra som en tajt regisserad skjutare. Jag finner mig själv inlåst i kyrkan av ett gäng antitech-sektmedlemmar och måste skjuta mig ut i en relativt linjär serie korridorer och bryggor. Du kan idka stealth och hugga fiender i ryggen om du vill, men det är synd och skam att inte nyttja de skrangliga vapen i Exodus. Den ljuddämpade pistolen är lika kraftfull som alltid och Metros stapelvapen Bastard återvänder, komplett med sin ovanliga laddram som rör sig horisontellt medan du skjuter.
En del av seriens gamla synder är dock tydliga. Mutanterna är passande otäcka men rör sig klumpigt. Vid ett tillfälle vandrade en flock vargliknande varelser rakt förbi mig. När jag bekräftade min närvaro med ett skott kastade de sig mot mig som en flock rabiessmittade hundar – enkla måltavlor. Utvecklarna har skjutit på spelets lansering för att få spelet i form, och jag hoppas den extra tiden ska visa sig vara tillräcklig. Det sänker stämningen när du skjuter en npc som sträcker armarna rakt ut och försvinner genom golvet. Om 4A polerar spelet tillräckligt kan detta vara det närmaste Stalker vi kommer nästa år.

Läs också: De bästa gamingmössen

Om skribenten

Thomas Petersson

Pappa, sambo, gamer, lantis, chefredaktör, skäggig. Några favoritspel: Outcast, Deus Ex, Max Payne, Total War-serien. Har du en vass penna eller vassa idéer, kontakta mig!

Liknande artiklar