facebook_pixel
La-Mulana 2 – Recension

La-Mulana 2 – Recension

Pixeltjusiga metroidvania-äventyret La-Mulana 2 får dig att slita ditt hår i vansinne och jubla i triumf om vartannat.

Jag minns fortfarande den isande känslan när jag som barn insåg att jag gått vilse i skogen. Som tur var hittade jag ut igen. Skogen var förstås inte full av dödsfällor, monster och elaka pussel, men att spela La-Mulana 2 ger lite samma överväldigande och förvirrande vibbar, och det är lika svårt att se skogen för alla träd i vuxen ålder.

Baserat på den charmiga retroestetiken är det lätt att drista sig till att tro att La-Mulana 2 är ett rättframt plattformsspel i samma anda som Spelunky eller Rogue Legacy. Den som faktiskt spelar det kommer dock snabbt att upptäcka att det här är en betydligt mer komplex och svårtillgänglig best att övervinna.

För oss som spelade originalet är det föga förvånande att även uppföljaren inte bara vägrar hålla spelaren i handen, utan gärna aktivt lägger krokben för oss med jämna mellanrum. Där andra likartade spel i regel är moderniserade och anpassade efter samtidens korta tålamod kör La-Mulana 2 hela vägen med sin gammaldags designfilosofi. Här är det inte bara fiktiva mysterier i narrativet som ska lösas – hela spelet är ett mysterium som måste benas ut och lösas för att kunna övervinnas.

Läs också: Ännu mer metroidvania i Chasm

I korthet:

Vad är det?

Ett gammaldags plattformsäventyr att bokstavligen förlora sig i.

Utvecklare

Nigoro

Utgivare

AGM Playism

Webb

La-mulana.com

Cirkapris

200kr

PEGI

12 år

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Axiom Verge

Ibland behöver man hjälp av konstiga gamla gubbar.

Gå i fällan

Premissen är enkel. Du är en äventyrare beväpnad med en piska, och du ska utforska en rad labyrintiska grottor och tempel, lösa pussel och besegra bossar. I grund och botten är det klassiskt metroidvania-äventyrande, helt enkelt.

I takt med att du irrar dig djupare ner i spelets gångar blir det dock tydligt att La-Mulana 2 är ovanligt komplicerat, och fullt med obskyra små mekaniker och inslag som du behöver klura ut för att ta dig vidare.

Bossarna kan vara elaka även de, men det är framför allt den komplicerade bandesignen, och alla föremål, mantran och mekaniker du behöver hålla reda på som gör spelet svårt. Det är väldigt lätt att köra fast. Inte minst för att du snart har flera områden att utforska, men trots att spelet ge många ledtrådar – vissa tydliga, andra diffusa – så är det svårt att förstå vart man behöver gå och varför. Men det är en del av tjusningen med den här sortens spel, och antingen tycker man om utforskandet eller så blir man frusterad och ger upp.

Personligen uppskattar jag La-Mulanas motsträviga designfilosofi – för det mesta. Oförlåtligt är dock alla gömda dödsfällor som när som helst kan ta kål på dig från ingenstans. För mig väcker det mest smärtsamma minnen av världens mest frusterande spel – Rick Dangerous. Det är inte en bra sak. Trial and error-fällor är aldrig någonsin bra speldesign.

Trots en del frustrationsmoment är La-Mulana 2 ändå svårt att sluta spela. Det är oförlåtande, med en bitvis direkt jobbigt omständlig bandesign, något stelbenta kontroller och bitvis diffusa pussel. Men det är också ett väldigt egensinnigt, genomarbetat, intrikat och givande actionäventyr som belönar den som har tålamod att ta till sig spelet.

Den obligatoriska halkbanan.

La-Mulana 2 – Recension Reviewed by - .
4.2

Utslag

84%
84%
Krävande och oförlåtande, men också väldigt välgjort, egensinnigt och komplext actionäventyr

 

 

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar