facebook_pixel
Guacamelee 2 – Recension

Guacamelee 2 – Recension

2D-actionspelet Guacamelee 2 känns faktiskt inte det minsta tvådimensionellt.

En värld som heter Mexiverse, en helknasig story (inklusive kyckling-illuminati) och förmågan att förvandla mig till en tupp. På papperet låter det som att studion bakom Guacamelee 2 har försökt hitta på ett så barnsligt spel som möjligt. Dess spelmekaniska djup gör det dock till något mycket mer, och bättre än så.

Júan har legat på latsidan sedan händelserna i originalspelet, men trots en rejäl taco-kagge dröjer det inte många minuter av introt innan hjälten återigen tar på sig wrestlingmasken för att rädda Mexiverse på nytt. Genast står det klart att det här siderscrollande äventyret inte tar sig själv på minsta allvar, och även om jag vanligtvis har svårt för humor i spel passar de torra ordvitsarna och den roliga dialogen utmärkt i Guacamelee 2.

Ännu bättre än humorn, är spelbarheten. Júan springer fram med stolt superhjältehållning och jag utvecklar snabbt ett beroende av att spela när jag börjar uppgradera hans färdigheter. Det dröjer aldrig särskilt länge innan jag hittar och låser upp nästa användbara förmåga, vilket gör att jag hela tiden känner mig motiverad att spela vidare.

Läs också: Recension: Overcooked 2 – Recension

I korthet

Vad är det?

Humorfylld Metroidvania för upp till fyra spelare.

Utvecklare

Drinkbox Studios

Utgivare

Drinkbox Studios

Webb

guacamelee2.com

Cirkapris

200kr

PEGI

12 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K

GTX 1080

16 GB RAM

Kolla även in

Guacamelee, Splasher

Tajming är allt!

Tillfredsställande

I typisk Metroidvania-stil passerar jag ofta områden som ännu inte går att utforska, men tack vare tydliga färger som är kopplade till Júans olika specialattacker är det enkelt att förstå vilka moves som krävs för att jag ska kunna slå mig in till ett nytt ställe. När jag väl låser upp en ny specialare, går tanken därför oftast i stil med ”yes, nu kan jag komma förbi det där lila blocket som jag såg för en halvtimme sen!”

På tal om lila, kan Júan också förvandla sig till en smidig tupp. Att växla mellan människa och djur går med ett knapptryck och det är alltid kul att lösa de pussel som involverar båda skepnaderna. Utöver det osexiga hamnskiftet, kan man också byta dimension. När jag växlar mellan dem kan bland annat plattformar och fiendeprojektiler finnas i den ena dimensionen, medan de är borta i den andra. Detta ger Guacamelee 2 ett spelmekaniskt djup som jag inte alls förväntade mig på förhand.

Svårighetsgraden känns alltid välbalanserad när du springer omkring och slår ihjäl fienderna i din väg, men vissa plattformspussel kräver åtskilliga flera försök innan man får till det. Först dubbelhoppa, sedan följa upp med en uppercut, en dash-punch och avsluta genom att byta dimension för att kunna landa på en plattform som nyss inte existerade … alltihop inom ett par sekunder. Puh! Med träning (läs: flera misslyckanden i bagaget) löser det sig dock, och det är oerhört tillfredsställande att med graciösa hopp, attacker och dimensionsbyten ta sig förbi knepiga passager i plattformaren.

Storyn och grafiken må vara barnslig, men under den färglada ytan döljer sig ett kontrollmönster som kräver min absoluta uppmärksamhet. En uppmärksamhet som jag gärna ger Guacamelee 2, som trots grafik i 2D är ett spel i flera dimensioner.

Läs också: Recension: World of Warcraft: Battle for Azeroth – Hands-on

Guacamelee 2 – Recension Reviewed by - .
4.25

UTSLAG

85%
85%
Humorfylld actionplattformare med en oväntat djup spelmekanik och riktigt välgjord bandesign.

Om skribenten

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar