facebook_pixel
Graveyard Keeper – Recension

Graveyard Keeper – Recension

Snickra, skörda och ät likdelar i mörka komedin Graveyard Keeper.

En helt vanlig kväll när jag är på väg hem till min älskling blir jag hastigt och olustigt påkörd av en bil. Krocken kastar mig hela vägen till en märklig medeltida värld där jag tvingas sköta om en kyrkogård. Gör jag det tillräckligt bra kanske jag rentav kan ta mig hem igen. Frågan är bara varför jag skulle vilja göra det när invånarna i den närliggande byn är så sköna. Och körda i huvudet.

Prästen i byn vill vid ett tillfälle att jag ska leverera ett gäng lerskålar till hans soppkök. När jag efter mycket slit äntligen färdigställt beställningen gapskrattar gubbjäveln och säger att skålarna är fula, men påpekar att de “passar perfekt åt de fattiga”. En kommunistisk, talande åsna levererar lik till kyrkogården och bajsar vid mina fötter när han tycker att jag blivit för mycket av ett kapitalistsvin. Den talande döskallen Gerry bor i mitt bårhus och kräver gåvor i form av rusdrycker.

Dessa märkliga figurer, och många fler, ger mig uppdrag som i stor utsträckning går ut på att tillverka saker, och när jag tar mig an dessa uppgifter visar det sig snabbt att livet som kyrkogårdsman består av mer än att begrava kroppar och sköta om gravar. För att framgångsrikt driva en kyrkogård krävs kunskaper inom alkemi, snickeri, matlagning och en hel del annat. Graveyard Keeper huserar i samma genre som Harvest Moon och Stardew Valley, och det är främst det övergripande temat, snarare än spelmekanik, som skiljer titlarna åt. Med andra ord kommer de som är välbevandrade i genren snabbt att känna igen sig.

Läs också: Recension: Nu finns multiplayer till Stardew Valley

I korthet

Vad är det?

Knasig simulator om livet på en kyrkogård

Utvecklare

Lazy Bear Games

Utgivare

Tinybuild

Webb

graveyardkeeper.com

Cirkapris

180:-

PEGI

Testat på

I7  6700K 4GHz, Geforce GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Stardew Valley, Harvest Moon

Upptäck en pixelperfekt värld och träffa mindre perfekta människor.

Kul men dödligt rörigt

Nästan allting jag gör genererar olika typer av poäng som går att placera i tech-träd för att förbättra färdigheter och lära sig nya recept. Det kan handla om att lära sig extrahera mer resurser ur döda kroppar eller bygga tjusigare gravstenar. Systemet känns gediget och relativt djupt, men också opedagogiskt. Vissa saker förklaras väldigt ytligt, andra inte alls. Det är ofta väldigt svårt att veta exakt vad jag behöver göra, låsa upp och tillverka för att uppnå mina långsiktiga mål. Att testa mig fram på egen hand innebär många frustrerande bakslag när jag inser att jag lagt poäng på helt fel saker eller investerat surt förvärvade silvermynt på grejer jag tydligen inte behöver. En bra speldesign belönar nyfikenhet istället för att bestraffa den, och jag springer vilse i spelets ganska slarvigt utformade logik lite för ofta. Det resulterar i att jag emellanåt tappar suget att såga till plankor, slåss mot slembollar eller tillaga mumsiga burgare (fråga inte var köttet kommer ifrån) för att föra handlingen framåt. Ändå återvänder jag ständigt till Graveyard Keeper. För de knäppa byinvånarna, den pixelperfekta världen och tillfredsställelsen i att förbättra min kyrkogård en liten bit åt gången. Och för att ägna mig åt lite slentrianmässig kannibalism, förstås.

Läs också: Recension: Overcooked 2 – Recension

Graveyard Keeper – Recension Reviewed by - .
3.65

Utslag

73%
73%
Opedagogiskt men oftast underhållande äventyr om det bisarra livet som kyrkogårdsman.

Om skribenten

Mattias Frost

Smålänning i Dalarna som spelar alldeles för mycket mmorpg. Och allt annat också, för den delen. Några odödliga favoriter: Monkey Island, Theme Hospital, World of Warcraft, Team Fortress 2 och massor av obskyra indietitlar.

Liknande artiklar