facebook_pixel
Assassin’s Creed Odyssey – Hands-on

Assassin’s Creed Odyssey – Hands-on

Bioware-lika val i Assassin’s Creed Odyssey gjuter nytt liv i serien.

TESTAT

Av Phil Savage

Jag har just dödat en björn på en strand. Det krävdes ett par försök, mest för att jag tycker det är svårt att undvika djurattacker i Assassin’s Creed Odyssey (liksom i Origins), men till sist fyllde och fällde jag djuret med tillräckligt många eldpilar. I normala fall skulle jag inte vänta mig att ett spel rättfärdigar logiken med en björnboss, men när jag undersöker ett närliggande skeppsvrak, fyllt med döda kroppar, får jag reda på skälet. Björnen fraktades av smugglare tills båten gick på grund.

Personen som skickade iväg mig för att ha ihjäl björnen var också en smugglare, något hon först inte berättade. Vid konfrontationen väljer jag att bryskt utpressa henne med vad jag upptäckt av hennes skumraskaffärer. Snarare än att betala drar hon sitt svärd och jag dödar henne tämligen omgående. Om jag hade svarat: ”Detta stannar mellan oss … för ett pris”, hade uppdraget slutat utan en duell och med denna npc fortfarande vid liv.

Dialogval och konsekvenser är väl upptrampade områden för rollspel, men för Assassin’s Creed är det nytt och dessutom snyggt realiserat sett till min tid med spelet. E3-demon äger rum på de två öarna Delos och Mykonos och berättar en fristående berättelse bortom spelets större värld. En person jag vill få på fall får vin i present. Vid en militär aktion väljer jag mellan att gå rakt på sak eller vara mer försiktig. Jag beslutar att vara en gris mot varje person jag träffar, bara för att försöka provocera fram hetsiga svar. Det är en spännande grej som gör mig mer involverad i Assassin’s Creeds mellansekvenser än jag vanligen är.

Grekisk tragedi

Idén med val sträcker sig till vilken karaktär du spelar som i Assassin’s Creed Odyssey. Du har en manlig och en kvinnlig huvudperson, Alexios och Kassandra, och det var den senare jag valde att spela som. Platsen är antikens Grekland 431 år f.Kr., då peloponnesiska kriget utkämpades mellan Sparta och Aten. Ubisoft understryker att det är en omvälvande epok för konst, vetenskap och politik. Du är ättlingen till Spartakungen Leonidas, och du bär hans spjut som ett sekundärt vapen i Assassin’s Creed Odyssey. Alexios och Kassandras historier har snarlika förlopp och beskrivs av Ubisoft som en episk grekisk tragedi. Hjältens familjs slås i spillror (de kastas från ett berg och lämnas att dö) och berättelsen tar vid sjutton år senare.

– När vi ser på spelet finns kort-, medium- och långsiktiga mål, berättar creative director Jonathan Dumont när jag frågar om valen. De långsiktiga kan sträckas ut på, kanske 70 timmar. ”Åh, så det hände på grund av detta. Herrejösses!” Det vi spelade i E3-demon var mycket mer mediuminriktat. Om du når slutet på ön är det ”mediumklassat”. Det kortsiktiga är när någon ber dig ”Jag vill att du tar hand om den snubben”. Dödar du honom? Talar du med honom? Slår du ner honom? Du får några av de här möjligheterna, och när du kommer tillbaka har detta återverkan i din belöning och din relation med den personen.

Durmont fortsätter.

– Här får du ett exempel. Vi har ett uppdrag där du får frågan om att hitta ett vapen. Någon frågar: ”Kan du hitta mitt svärd?”. Du lokaliserarsvärdet och kan återvända, ljuga och behålla det själv. Detta är val som har omedelbara betydelser. Sedan finns också en ackumulering av saker som du kan arbeta dig fram till, större saker. Det finns definitivt stora val i spelet, som jag inte tänker spoila, men som verkligen tar berättelsen i en annan riktning.

Läs också: Cyberpunk 2077

Bild från Assassin's Creed Odyssey.
Dialogval i Assassin’s Creed. What a time to be alive.

Utvecklare

Ubisoft Quebec

Utgivare

Ubisoft

Webb

assassinscreed.ubisoft.com

Releasedatum

5 oktober

 

Trots rötter i Sparta spelar du som en legosoldat i Assassin’s Creed Odyssey och tvingas fatta beslut som formar kriget till Spartas eller Atens favör, och vem som tar kontroll över delar av kartan. Exakt hur detta fungerar tydliggörs inte direkt av min demotid. Målet är att eliminera atenarna och deras ledare Podarkes den grymme så att spartanarna, ledda av soldaten Thaletas och motståndsledaren Kyra, kan kliva fram. Jag tillbringade större delen av demon med att få ner en mätare som representerade atenarnas kontroll, genom att ha ihjäl deras soldater och rensa belägrade områden. Här fanns till exempel ingen möjlighet att byta sida och känslan är att atenarna ska vara elakingarna i demon, så därför frågar jag Dumont hur mycket detta symboliserar konflikten i stort.

– Det är så för detta specifika uppdrag och denna ö, ja, men atenarna kommer inte alltid vara ondskefulla. Du kommer göra det motsatta i spelet och också hjälpa atenarna strida mot Sparta. De hyr dig som legosoldat; ibland är det en atenare som lejer dig och ibland är det någon från Sparta. Du slåss inte på Spartas sida även om du har din personliga historia där. När du utforskar världen hamnar du i alla slags situationer. Om du exempelvis kliver in i en region som ägs av Sparta kan du utföra uppdrag för att plocka bort deras kontroll och placera Aten som ledare där, om det nu är deras belöningar du suktar efter. Det är så det funkar. Det är inte ”goda spartanare och onda atenare” utan är mycket mer komplext än så.

Atenarna markeras med blått och spartanarna är röda på kartan. Vid ett tillfälle ser jag hur deras skepp kämpar mot varandra i vattnet runt öarna, och det är en cool och överraskande dynamisk händelse. Jag hoppas få se ännu mer av detta i det färdiga spelet då det verkligen säljer känslan av ett krig rasar runt dig. Med löftet om 30 timmars interaktivt berättande i Assassin’s Creed Odyssey frågar jag Durmont hur mycket historien kommer fögrena sig.

– Du har en del stora beslut att fatta som kommer påverka vad som sker härnäst och slutet du till sist får. Utan att utlova miljontals slut – för så är det inte alls – så formas spelet efter dina val och hur du spelar det.

Ex on the beach

I demon är det fullt möjligt att få såväl Thaletas som Kyra på fall. När jag utforskar ön plockar jag på mig en flaska vin och när jag talar med Kyra nästa gång dyker ett extra dialogval upp med ett hjärta intill och möjligheten att ge vinet i present. Romanser är flirtar i Assassin’s Creed Odyssey; det är inte som att du kan gå in i Fable-läge och ha tre karlar hemma.

– Du tar dig till en ny ö eller ny plats i världen och uppvaktar någon där, men det är inte ”Åh, jag har hittat mitt livs kärlek och lägger beslag på den här personen”, förtydligar Dumont. Det är mycket mer flyktigt, en romans som uppstår genom stundens ingivelse.

Ubisoft Quebec tycks fast beslutna att låta dig fatta viktiga beslut, men detta är inte Odysseys enda viktiga inslag. Som spel känns det som en direkt uppföljare till Origins; plattformandet är detsamma, miljöernas utformning är sig ganska lik och du använder alltjämt en örn för att utforska omgivningarna efter fiender och måltavlor. Striderna är den del som gått igenom störst förändringar. Den här gången har du ingen sköld och kan därför inte blockera på samma vis som i Origins. Då du istället bär Leonidas spjut kan du bara parera när du bär enhandsvapen. Möjligheten att parera är dessutom snabbt förbi så du känner dig relativt exponerad.

Som kompensation har du fått fler aggresiva förmågor. Dessa delas in i jägare (pilbåge), krigare (närstrid) och lönnmördare (smygande) och du kan utforma kontrollerna på egen hand. På en Xboxkontroll (jag kan inte tala för mus och tangentbord då demon kördes på en Xbox One) håller du ner LB eller LT för att välja en färdighetsklass och trycker sedan på en av fyra knappar för att välja den specifika förmågan. Du kan bara placera ut fyra avståndsförmågor och fyra närstridsditon åt gången, så det finns ett inslag av att hitta perfekta recept sett till motstånd.

Spartansparken är förstås den du inte får missa. Att sparka en fiende från en klippa i stealth är stor underhållning. En annan förmåga sätter fyr på ett vapen för extra skada, medan ytterligare en ger en fjärdedel av dina hälsopoäng tillbaka. Det finns en förmåga som låter dig kasta ditt spjut för att ögonblickligen döda en fiende i stealth, och ett livsviktigt grepp som, när det uppgraderats, låter dig slita bort en fiendesköld. Var och en kostar en del av din adrenalinmätare.

Bild från Assassin's Creed Odyssey.
Sjöslagen i Odyssey spelar större roll än i Origins.

Alltihop låses upp genom ett rutnät inte olikt det i Origins och förmågor kan uppgraderas ytterligare två gånger för extra ”umph”. En del av Alexios eller Kassandras grundläggande begåvningar kan också trimmas. Om du hoppar från en farligt hög avsats kan du hålla inne A-knappen för att undvika skada – om du uppgraderat rätt förmåga, vill säga. Denna kan sedan vridas upp ytterligare och bedöva fienderna när du slår i marken.

Tanken med att inte ha sköld utan istället fler trick är för att främja ett mer aggressivt stridssystem, ett som ska kännas som det passar in i den historiska premissen.

– Vi ville ha en rörlig karaktär, berättar Dumont. Vi ville inte att den skulle vara defensiv, utan mer av ett kraftpaket som kliver in i striden, lite mer i en Spartan-anda. Sköldgrejen var något vi diskuterade rätt mycket, men i slutändan kände vi att de offensiva förmågorna som vi adderat och du själv kan placera ut gav oss ett bra tempo.

Utan skölden dör jag en hel del vid demons start. Jag är van vid att strida med den sedan Origins, men de som är vana vid dubbla svärd kanske hittar rytmen snabbare. Möjligheten att parera är alltså flyktig och Dumont säger att Ubisoft Quebec vill göra det enklare baserat på feedbacken de fått. Efter att ha krossat min jetlag med en kopp starkt kaffe hittar jag till sist rätt. Adrenalinmätaren rusar snabbt i taket under stridens gång, så tanken är att du alltid ska spela med dina förmågor.

Även om Origins innebar ett stort fall framåt för Assassin’s Creed-striderna fann jag dem lite klumpiga, och jag känner fortfarande så när jag spelar Odyssey. I slutet av demon spammar jag samma stridsrörelser om och om igen för att vinna. Det var så jag slog Podarkes, genom att sätta mitt svärd i brand och repetera samma tunga attack tills han dog. Med detta sagt gillar jag hur olika scenarion utmanar mig att använda olika förmågor. Det är poänglöst att använda sköldförstöraren mot en björn, för att ta ett exempel, men att avlossa kraftfulla eldpilar och läka en stor del av Kassandras skador hjälpte mig att vinna den striden efter att ha bitit i gräset några gånger.

Du kommer också delta i stora slag mellan två sidor där skärmen fullständigt översållas av krigare. Mitt enda möte med denna form av strider var emellertid simpel: jag hade helt enkelt ihjäl kaptener för att få Atenarméns hälsomätare att ticka ner och skickade ut hjälteenheter när dessa dök upp. Väl lättsmält, men skalan på striden var å andra sidan imponerande.

“Episka ben”

Ubisoft kallar Assassin’s Creed Odyssey för ett fullfjädrat rollspel. Tja, det är åtminstone Assassin’s Creed-varianten av ett. Tillsammans med narrativa val betyder ”rpg” fler siffror! Ubisoft Quebec har byggt ut statistik- och perk-systemet för vapen i förra spelet till att även inkludera rustning, så du byter ständigt individuella bitar i din rustning för nya och mer sällsynta sådana. Att hjälpa Sparta att vinna över atenarna belönar Kassandra med en utsökt, guldplaterad spartansk bröstplåt. En annan gång får jag benrustning som spelet kallar ”episka ben”, och det låter ju småkul.

Om du tyckte om att stjäla loot i Origins är den dåliga nyheten att du måste vara diskret numer. Assassin’s Creed Odyssey har ett system för prisjägare så om du stjäl rödmarkerad loot och ertappas av npc:er är det fullt möjligt att en prislapp hamnar på ditt huvud. Jägare sätter då av efter dig i något som påminner starkt om Thylakes-systemet i Origins, men du kan köpa dig fri i menyerna om detta oroar dig.

Liksom i fallet med Egypten väntar jag mig att förtrollas av Assassin’s Creed Odyssey-världen. De två öarna ser bedårande ut, med ren, vit arkitektur och överdådiga ytor och stora statyer att bestiga. Ubisoft utlovar allt från snöiga bergstoppar till öknar i sin version av antika Grekland. På kartan i spelet ser jag platser som Attika, Euboia, Arkadien, Lakonien och Lesbos, och du kommer att få navigera de många öarna med ditt skepp då havsstrider återigen hittat tillbaka till serien. Om du nickade gillande åt att kämpa mot egypiska gudar förra gången är jag övertygad om att den grekiska mytologin kommer lägga grunden för en del superbossar. Medusa syns i trailern.

– Låt oss spara det till senare, men det är antikens Grekland så vi får se, säger Dumont och ler lurigt.

Origins var det starkaste serien sett på åratal, och i Assassin’s Creed Odyssey finns gott om saker som påminner mig om varför: god uppdragsdesign som bryter av mot den överhopade kartan, och en värld som är väldigt rolig att utforska. Att vi nu ställs inför narrativa beslut är potentiellt sett den största förändringen på åratal och bör, åtminstone, involvera mig i Assassin’s Creed-storyn på ett sätt jag aldrig varit tidigare.

Bild från Assassin's Creed Odyssey.
En kändis!

Om skribenten

Fredrik Eriksson

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Liknande artiklar