facebook_pixel
This is the Police 2 – Recension

This is the Police 2 – Recension

Att hålla ordning på de alkoholiserade barnrumporna till poliser i This is the Police 2 kräver en ängels tålamod.

Att vara polischef är ingen dans på rosor. Bara idag körde två poliser ihjäl sig för att de kom till jobbet fulla. I This is the Police 2 är det största hotet mot mina polisers säkerhet deras egen totala brist på omdöme. Sällan har jag stött på en gnälligare, bökigare skock fårskallar.

Första spelet hade potential, men nådde inte hela vägen fram. I den här betydligt mer ambitiösa uppföljaren finns det mycket mer att uppskatta. Framför allt de turordningsbaserade striderna är ett bra tillskott, och de känns lite ovanliga på så vis att de fokuserar på smygande snarare än skjutande. Att hamna i eldstrid är livsfarligt, och helst vill du arrestera brottslingarna en och en utan att larmet går. Det är riktigt spännande emellanåt, och ganska utmanande.

Huvudpersonen från första spelet, Jack Boyd, är tillbaka och han är lika korrupt – och benägen att skylla ifrån sig på andra – som vanligt. Trots att han är eftersökt av FBI efter händelserna i första spelet lyckas han snacka till sig ett jobb som polischef i en frusen liten skitstad.

Det här är inte en realistisk skildring på något vis. Snarare är det en slags satirisk, närmst misantropisk överdrift, vilket i sig inte är något fel. Däremot är manuset på tok för spretigt, omständligt och pratigt. I regel är det dessutom de karaktärer som har minst att säga som babblar allra mest.

Läs också: This is the Police snubblar på sig själv

I korthet:

Vad är det?

En korruptionssimulator med världens mest lättkränkta poliser.

Utvecklare

Weappy Studio

Utgivare

THQ Nordic

Webb

weappy-studio.com

Cirkapris

250kr

PEGI

16

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Door Kickers

Bekvämt när skurkarna belägrat ett bårhus.

Bångstyriga snutar

This is the Police 2 stryker inte direkt spelaren medhårs, på gott och ont. Särskilt i början kan minsta misstag leda till katastrof, och spelet är inte alltid så bra på att förklara sina spelregler.

För att klara dig som olagligt tillförordnad polischef måste du lösa brott, för att kunna utöka och utrusta polisstyrkan, tjäna pengar att betala av en utpressare som hotar att ange dig till FBI, samt stå ut med dina underordnades groteska brist på professionalism. Poliserna vägrar dyka upp på jobbet, de vägrar arbeta med det motsatta könet, de lyder inte order ute på fältet för att de ”tappat respekten för mig” (läs: de fick inte den lunch de ville ha) och de är berusade på jobbet mest hela tiden. Med tiden utvecklar jag ett rejält hat mot några av dem.

Om du överlever den första veckan och börjar få ihop en duglig poliskår som, samt låser upp sätt att avgifta alla jävla fyllekörare i truppen, så blir det dock lite mer hanterbart.

Med tiden får du göra alla möjliga absurda dumheter, som att hjälpa en kristen fundamentalist att tortera en ”kättare” och göra allsköns andra tjänster åt folk i staden i utbyte mot fördelar, utrustning eller pengar. Det är märkligt beroendeframkallande.

This is the Police 2 är en klar förbättring gentemot originalspelet. Det kräver fortfarande på tok för mycket tålamod av spelaren, men ger samtidigt mer tillbaka. Höjdpunkten för mig var när jag såg till att en av mina sämsta poliser inte skulle överleva sjukhusvistelsen efter sin tredje fylleolycka. Jag vägrade betala för hans begravning.

Läs också: This is the Police 2 får sin första gameplay-trailer

Det här är Kurosawa. Jag hatar honom.

This is the Police 2 – Recension Reviewed by - .
3.5

Utslag

70%
70%
Frustrerande, spretigt och ojämnt, men ändå en ganska engagerande korruptionssimulator.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar