facebook_pixel
Crash Bandicoot N. Sane Trilogy – Recension

Crash Bandicoot N. Sane Trilogy – Recension

Crash Bandicoot N. Sane Trilogy är en fin påminnelse om hur snabbt tiden går och att det aldrig är för sent att leva om sin barndom

Du ska utveckla en remake på en klassiker. Antingen tar du ett grundkoncept och bygger något sprillans nytt (Resident Evil 2) eller så skapar du en uppdaterad men trogen kopia av originalet. Crash Bandicoot N. Sane Trilogy går den senare vägen – på gott och ont. Men mest på gott.

N. Sane Trilogy är en närmast perfekt uppdatering av de tre första spelen i Crash Bandicoot-serien. Originalen utvecklades av Naughty Dog och släpptes till PlayStation mellan 1996 och 1998. Då var Crash plattformens maskot, kaxig utmanare till de dåvarande plattformsjättarna Mario och Sonic.

Crash skulle visa sig sakna sina rivalers varaktighet, men den första trilogin är likväl klassisk. N. Sane Trilogy tycks därför mest månt om att bevara spelen intakta med små uppdateringar för en modern publik. Främst av dessa är det grafiska. Serien var redan i sin linda känd för sin imponerande grafiska stil och fantastiska animationer, vilket remaken finputsar. N. Sane Trilogy ser kort sagt otroligt bra ut, framför allt Crash själv, vars kroppsspråk och ansiktsanimationer är en ren njutning.

Hur man tar till sig den här nyversionen beror därför främst på hur hög ens smärttröskel är för 20 år gammal speldesign. Lyckligtvis valde Naughty Dog att utnyttja den där nya 3d-tekniken varsamt. Istället för Marios revolutionerande öppna världar rörde sig Crash i linjära banor. Det använde den tredje dimensionen för att expandera på traditionell plattformsdesign, med skillnaden att karaktären rör sig in i skärmen istället för från vänster till höger.

Läs också: Recension: Yooka-Laylee

I korthet:

Vad är det?

Remake av de tre första spelen med den före detta Playstation-maskoten Crash Bandicoot.

Utvecklare

Vicarious Visions

Utgivare

Activision

Webb

crashbandicoot.com

Cirkapris

400:-

PEGI

7 år

Testat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

Ducktales: Remastered, PCG 204, 73 %

Crash Bandicoot springer från en stenbumling.
Det märks att Crash utvecklades för att glorifiera den där nya, coola 3d-grafiken.

BAND(ICOOT) ON THE RUN

Det gör också att Crash åldrats bättre än många andra 3d-plattformare från samma era. Den mer restriktiva designen lät utvecklarna fokusera på precisa kontroller och bandesign. Visst har den här kontrollen idag åldrats något. Speciellt att bedöma hopp och avstånd i djupled kan vara besvärligt, framför allt i det första spelet som är notoriskt svårt emellanåt.

Nivådesignen är däremot fortfarande genomgående underbar. Trots att samtliga spel är relativt tunnsådda med banor – knappt över 20 vardera – har man all anledning att spela om dessa då de kryllar av bonusar. Förstör alla lådor för att låsa upp hemligheter, eller klå banan på en viss tid för en extra belöning.

N. Sane Trilogy lägger dessutom till möjligheten att spela som Crashs syster Coco, samt att de två första spelen nu begåvats med tidsutmaningarna från del tre. Att nå 100 procent kräver alltså en ordentlig dos tid och skicklighet … och tålamod.

Som någon som var där för alla den här serien när det begav sig är N. Sane Trilogy en önskedröm. Dess pixelperfekta uppdatering av en klassisk serie gör det klart att Crash-spelen åldrats bättre än jag förväntat, även om det också påminner mig om att den här serien aldrig var perfekt.

Crash Bandicoot N. Sane Trilogy – Recension Reviewed by - .
4

Review Overview

80%
80%
En perfekt nyfödsel för den spexiga punggrävlingen, även om hans ålder skiner igenom ibland.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar