facebook_pixel
Unravel Two – Recension

Unravel Two – Recension

I oväntade men välkomna uppföljaren Unravel Two är delad glädje dubbel glädje när vi svingar oss mellan trädgrenarna.

E3 handlar mycket om luftslott och gissningar. När vi får en utannonsering och spelsläpp på samma gång är det bara att tacka och ta emot för både en trevlig överraskning och något konkret bortom pr-basunerna. Unravel Two är inte bara oväntat, det är dessutom ett bra spel med fokus på co-op.

Första Unravel var väldigt finstämt, även om det var lite ojämnt i både pusseldesign och plattformshoppandet. Som helhet var det dock en väl sammanhållen spelupplevelse som tog avstamp i oförblommad men effektiv sentimentalitet när en gammal dams liv passerar revy genom diffusa minnesbilder. Det var ett fint spel med fingertoppskänsla, helt enkelt.

Unravel Two tar det utmärkta beslutet att införa co-op till pusslen. Det går även att spela det själv, men det är inte lika kul. Möjligen borde det ha varit endast co-op, eftersom Coldwood då hade kunnat leka mer med pusseldesignen. Som det är nu lär man sig ganska snabbt de olika typerna av hinder – men spelet är så pass kort och fokuserat att det aldrig hinner bli något större problem.

Läs också: Så bra är Unravel

I korthet:

Vad är det?

Oväntad uppföljare med ännu fler plattformspussel, nu med co-op-fokus

Utvecklare

Coldwood

Utgivare

Electronic Arts

Webb

ea.com/games/unravel/unravel-two

Cirkapris

190:-

Pegi

7 år

Spelat på

Intel Core i7-6700k, 16 GB RAM, GTX 980

Kolla även in

Trine 2

Förutom arga djur är det främsta hotet ondskefulla, svävande skuggfigurer.

Mycket handlar om att turas om att svinga och dra upp varandra över hinder. Spelarna sitter nämligen ihop i garnet, så det räcker att den ena tar sig upp på en avsats så kan den andra klättra upp. Till exempel så kan ett pussel gå ut på att en spelare håller ner en knapp som sänker en plattform. Den andre spelaren klättar upp på plattformen och firar sedan upp sin kompis.

Tomt, diffust narrativ

Det är också mycket fokus på svingande, vilket jag uppskattar. Spelarna kan agera fasta punkter åt varandra så att man kan turas om att svinga sig mellan grenar och avsatser. Det fungerar väldigt väl, och även om den ganska korta kampanjen aldrig blir särskilt utmanande så finns det en rad extranivåer med klurigare pussel för den som vill ha mer.

Däremot fungerar narrativet sämre. Istället för det enkla men effektiva greppet att låta oss se falnande minnen från ett liv, så följer vi den här gången två ungdomar som flyr från en hotfull vuxenvärld. De ödelagda, nedgångna miljöerna är atmosfäriska och framkallar mer känslor i mig än försöket till berättelse. Faktum är att narrativet är så tomt och diffust att utvecklarna tydligen känt sig nödgade att förklara vad spelet går ut på i en ärligt talat ganska banal programförklaring om kärlekens kraft att övervinna allt.

Men även om Unravel Two inte alls är känslomässigt engagerande på samma sätt som första spelet så väger det upp med sitt väldesignade co-op-pusslande. Jag har faktiskt roligare med uppföljaren, i alla fall när jag spelar med min lillasyster, även om spelet inte är en lika organiskt sammanhållen helhet. Yarny är fortfarande lika bedårande, och har definitivt nog med garn kvar för att hålla även den här gången.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Unravel Two – Recension Reviewed by - .
3.9

Utslag

78%
78%
Co-op gör hela skillnaden i den här charmiga, väldigt svenska plattformspusslaren.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar