facebook_pixel
Yoku’s Island Express – Recension

Yoku’s Island Express – Recension

Yoku’s Island Express sprudlar av färg och nöje.

Med inte alltför lång tid kvar till deadline öppnar jag min dator för att skriva in anteckningarna till det som ska bli denna recension. Innan jag på allvar sätter igång slinker jag dock iväg en stund för att tjyvspela lite till av Yoku’s Island Express. Jag är inte riktigt redo att lämna det än.

Stockholmsbaserade utvecklaren Villa Gorilla säger sig vilja skapa små, unika spel som är både nyskapande och vackra. Med Yoku’s Island Express, en kombination av Metroidvania, flipperspel och extrem gullighet, har de lyckats galant.

Huvudpersonen Yoku är en dyngbagge som seglat till den grönskande ön Mokumana Island för att överta ämbetet som brevbärare. Yoku använder en kula (vad den består av behöver vi inte reflektera närmare över) för att ta sig fram genom en värld som är behändigt utrustad med flippers och katapultplattformar. Utöver att rulla, studsa och slungas låses nya förmågor upp allteftersom, i form av skojigheter som explosiva sniglar, hjälpsamma fiskar och biformade kanoner.

Det tillsynes rättframma uppdraget att leverera tre viktiga brev spretar ut i ett flertal mindre ärenden längs vägen. På så vis får Yoku en bekväm ursäkt att utforska hela ön. Oavsett vilket håll man väljer att gå åt först är alla omgivningar vackra och detaljerade, från tropisk strand och lummig skog till snötäckta bergstoppar och stekande öken.

I korthet:

Vad är det?

Flipper-metroidvania om en brevbärar-dyngbagge. (Ja, faktiskt!)

Utvecklare

Villa Gorilla

Utgivare

Team17 Digital Ltd

Webb

yokugame.com

Cirkapris

200:-

Pegi

7 år

Spelat på

Intel Core i7 4720HQ, GTX 960M, 8 GB RAM

Kolla även in

Steamworld Dig 2

Jack och bönstjälken, the dyngbagge edition.

Färgglada endorfiner

Kort sagt är det otroligt kul att vara på Mokumana Island. Allting är som skapt för att inge ett lyckorus. Yoku är utrustad med en partytuta som sprutar konfetti när den används. Öns invånare är bedårande, den lokala valutan är färgglad frukt, och soundtracket är somrigt och dansant. Det är som en liten dos endorfiner förpackat i spelform: charmigt på gränsen till barnsligt, men så oerhört trivsamt att man faller direkt.

Tanken verkar också vara att man ska fokusera på att ha roligt, eftersom spelet är kort och överlag lätt. Ibland blir det smått irriterande att fastna inuti ett flipperområde och försöka studsa ut därifrån, men man slungas heller aldrig tillbaka till början när man misslyckas, eftersom man inte kan dö. I och med Yokus odödlighet känns också striden vid upplösningen lite som en antiklimax. Spelets andra bossliknande utmaningar är dock inriktade på pussel där flippermekaniken måste utnyttjas i en särskild sekvens, vilket passar in mer naturligt i den övriga utformningen.

När eftertexterna har rullat står det en fritt att fortsätta samla underliga dockor och leverera paket. Jag har haft så trevligt att jag kommer på mig själv med att önska att spelet var längre. Samtidigt är det skönt att det vågar sätta punkt, och lämna spelaren med mersmak och glädje bubblande i bröstet.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Yoku’s Island Express – Recension Reviewed by - .
4.4

Review Overview

88%
88%
En lyckad genrehybrid som är rakt igenom älskvärd.

Om skribenten

Charlie Mårtensson

Förtjust i anime, cyberpunk och plot twists. Vägrar multiplayer. Vill även klappa dina husdjur.

Liknande artiklar