facebook_pixel
The Forest

The Forest

The Forest är ett välsmakande hopkok av överlevnadsgenrens bästa bitar, doppad i snuskigt kannibalblod.

Ett flygplan kraschar på en öde ö och jag är enda överlevaren. Låter det bekant? Trots en sliten premiss lyckas The Forest hänföra redan från start. Min son Timmy blir i öppningsscenen kidnappad av en rödmålad mutant och under de första tio timmarna bryr jag mig mer om att plocka blåbär och bygga ett läger, än om att hitta mitt stackars bortrövade barn. Prioriteringar, ni vet…

Uppslukad. Det är ett ord jag sällan får chansen att använda när det gäller sandlådespel numera, men som i allra högsta grad sammanfattar mina känslor kring 1.0-versionen av The Forest.

Till en början är jag förvirrad och överväldigad, då jag redan från start blir påmind om hur jävla dåligt min karaktär mår. Törst-, hunger-, energi- och hälsomätare skriker allihop efter förnödenheter. I det kraschade planet hittar jag visserligen lite läsk och några chokladkakor, men efter att ha glufsat i mig den onyttiga födan kvarstår faktum: jag är inte alls i något gott skick att ge mig ut på jakt efter Timmy, trots yxan som jag snart plockar upp och vill gräva djupt i kidnapparens skalle. Först behöver jag samla mina krafter och bygga mig en bas.

Med hjälp av en överlevnadsbok, får jag enkla instruktioner till spelets alla byggen. Det finns massor av intressanta och meningsfulla anordningar att snickra ihop och jag suktar plötsligt efter att skapa mitt eget Böda camping, men till en början nöjer jag mig med en liten lägereld och ett simpelt skyddsnäste att spara mina framsteg vid.

Läs också: THQ Nordic presenterar nytt överlevnadsspel

I korthet:

Vad är det?

En trolsk skog som ber om att bli utforskad, där den kusliga ljuddesignen, det beroendeframkallande craftingsystemet och det underhållande co-op-läget förför mest

Utvecklare

Endnight Games

Utgivare

Endnight Games

Webb

endnightgames.com

Cirkapris

170:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K, GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Subnautica, Don’t Starve, Stranded Deep

Mutantkannibalerna blir farligare för varje dag som går och snart kommer Cloverfield-aktiga varelser klampandes och sätter skräck i mig med sina ormlika väsningar. Och det är inte enbart på nätterna de dyker upp…

Efter en stund börjar törstmätaren blinka olycksbådande igen och med nyfikna steg tar jag mig ner till en strand, där jag slaktar ett gäng sköldpaddor för att med deras skal bygga vattenskålar att fånga drickbart regn i. Vildmarkslivet fortsätter sedan med att jag hugger ner träd för att få ved, samlar på mig stenar, pinnar och rep, äter blåbär och jagar rådjur, hittar en bättre plats att slå läger vid och kort sagt gör allt i min makt för att skapa en stabil grund att stå på.

Det känns verkligen som att jag är där, strandsatt i den vackert uppmålade skogen, men att bygga och jaga på egen hand tar lång tid och därför blir jag väldigt tacksam när en vän hoppar in i min spelsession för att hjälpa till. Co-op funkar alldeles utmärkt i The Forest och spelupplevelsen blir genast mycket roligare när vi är två som hjälps åt.

JAG SKA BARA

Trots att det till en början verkar vara mycket att hålla reda på, med olika livmätare och massivt materialsamlande, lyckas The Forest hela tiden vara lika underhållande som det är krävande. Survival-aspekten tar aldrig överhanden, utan spelet balanserar skickligt mellan att vara en överlevnadssimulator och en mystikfylld sandlåda som längtar efter att bli utforskad.

Flera gånger kommer vi överens om att det är hög tid att vi slutar campa och istället börjar leta efter Timmy (stackarn måste vara vettskrämd vid det här laget), men att pula med lägret är så uppslukande att Alfons Åbergs ”jag ska bara” snabbt blir en favoritfras under spelandet. Distraktionerna dyker upp konstant, men till skillnad mot det oändliga pluppsamlandet i Ubisofts sandlådespel, är varje syssla i The Forest belönande – på riktigt. Efter några timmars värdefullt och underhållande slit har vi ett såpass självförsörjande läger att självaste Farmen-Gutta skulle bli stolt!

Men så kommer då nattens fasor. När mörkret faller hörs plötsligt kacklande skratt, när de kannibalistiska invånarna på ön kommer rusandes för att döda oss. Den värsta insikten är att vi självmant måste leta upp de hemska varelserna för att kunna föra det diskreta narrativet framåt. För att kunna hitta Timmy.

Trots att vi till slut känner oss tillräckligt förberedda för att börja leta efter den förlorade sonen, är det ändå med vemod som vi smyger in i de kannibalfyllda grottor som finns utspridda på ön. Inuti lurar mutanter av värsta sort och när kannibalernas skrik ekar mot väggarna, blir The Forest något mer än bara en överlevnadssimulator: det blir ett rent skräckspel. Ett riktigt atmosfäriskt sådant, dessutom.

Jag snubblade in i skogen fylld av hunger och törst, men efter att ha slukat över 30 timmars speltid är jag fortfarande inte mätt. Ursäkta mig Timmy, jag ska bara samla 88 vedträn till.

The Forest Reviewed by - .
4.4

Utslag

88%
88%
Trots, eller kanske tack vare, att spelet befann sig i Early Access-stadiet i närmare fyra år, lyckas den färdiga versionen av The Forest bjuda på en lika helgjuten som stämningsfull upplevelse. Tillsammans med vänner blir det allra bäst!

Om skribenten

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar