facebook_pixel
Solo

Solo

Solo får oss att varva ned, reflektera och vara oss själva.

Att spela Solo påminner mig om något Wonder Woman-regissören Patty Jenkins sade i en intervju: hon har tröttnat på den självmedvetna sarkasmen som präglar dagens medier, och tycker att vi nu måste våga vara äkta på riktigt. Precis den äktheten upplever jag i Solo. Det vill ge dig en chans att tänka på kärleken, utan att skämta bort det för att det är för töntigt – eller skrämmande – att fundera över för länge.

I rollen som liten seglare färdas du genom en fridfull skärgård, där du möter väktare som ställer svåra frågor om kärleken. Följdfrågorna förändras beroende på dina svar, och var beredd: de tvekar inte det minsta inför att undra om du är rädd för att dö ensam, eller vilken vikt du lägger vid sex i ett förhållande. Dessutom följs du av en spöklik gestalt som ska föreställa ditt livs kärlek, och hen kan också komma med en hel del obekväma funderingar (ja, även när ni gungar tillsammans). Karaktärsfel släpas ut i ljuset med den där blandningen av supergenerellt och otäckt träffsäkert som kännetecknar horoskop. Omspelsvärdet ligger i att se om spelet är lika skoningslöst oavsett svarsalternativ (det kan ju inte bara vara mig det är fel på?!), och vilka insikter det har att erbjuda från olika perspektiv.

Spelet är ibland lite väl vinklat mot det negativa, men tung tematik till trots är Solo fullt av lättsamheter. Du kan ta selfies med söta djur, spela gitarr, vattna blommor, göra världen svartvit eller få vädret att växla mellan regn och sol. Dessa funktioner finns där för att lekas med, påminna dig om att inte stressa, och ser till att känslosnacket aldrig blir för överväldigande kvalmigt.

Läs också: De bästa gamingstolarna

I korthet:

Vad är det?

En stillsam pusselplattformare som ställer de stora frågorna

Utvecklare

Team Gotham

Utgivare

Team Gotham

Webb

teamgothammadrid.com

Cirkapris

160:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7 4720HQ, GeForce GTX 960M, 8 GB RAM

Kolla även in

Thomas Was Alone

Nej, det är inte min spegelbild, det är mitt livs kärlek! Vänta lite nu…

Dröjer sig kvar

Det andra viktiga spelmomentet utgörs av pussel, där du måste stapla olika sorters lådor och bilda plattformar för att ta dig vidare genom skärgården. Det fungerar bra, särskilt tack vare en magisk lådlyftande stav som gör att man slipper springa fram och tillbaka hela tiden, men är heller ingenting märkvärdigt.

Emellanåt uppstår små irritationsmoment som rycker mig ur den drömska atmosfären. Att placera ut lådor kräver ibland att man står i en onödigt specifik vinkel, och jag klarar det tillsynes omöjliga sista pusslet genom något jag misstänker var en glitch. Eftersom spelet annars känns så färdigt blir dessa ögonblick extra påtagliga. Små skavanker till trots är dock Solo en ömsint konstruerad liten segelfärd, och tankarna det väcker dröjer sig kvar som ringar efter båtens kölvatten.

Läs också: De bästa grafikkorten

Solo Reviewed by - .
3.85

Utslag

77%
77%
Ett spel för romantikern. Saknar silkeshandskar, men är fullt av charm och uppfriskande äkthet.

Om skribenten

Charlie Mårtensson

Förtjust i anime, cyberpunk och plot twists. Vägrar multiplayer. Vill även klappa dina husdjur.

Liknande artiklar